Aftonbladet – 14 januari 1860, sida 2

S— Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien i slutet af December 1859. Julveckan medförde åt österrikiska kejsarstaten tvenne patenter, af hvilka det ena är bestämdt att reglera statsskuldsväsendet, hvaremot det andra offentliggör den länge väntade handtverksordningen. Dessa dekreter äro klena afbetalningar på ministåren Rechbergs program af den 22 Augusti, hvilka likväl förtjena några belysningar. ! Patentet af den 23 December 1859, rörande statsskuldsväsendet, vill ögonskenligen återvinna det förlorade förtroendet och gifva en borgen för att icke finansförvaltningen må kunna ånyo upptaga förtäckta lån, såsom det skedde med nationallånets superemission utöfver det genom det kejserliga patentet fastställda maximibeloppet. Hela statsskuldsväsendet har sedan lång tid tillbaka kräft en genomgripande reform, och densamma är så till vida till en början inledd, att en af 7 medlemmar bestående kommission skall utreda den nuvarande amorteringsfonden, lösa dess uti statsskuldsobligationer bestående förmögenhet och offentligen döda obligationerna. Samma kommission skall öfverflytta en möjligen uppstående förökning i hufvudboken och öfvervaka obligationernas utfärdande. En af de vigtigaste bestämmelser är obestridligen, att kommissionen skall hvarje halfår till kejsaren ingifva berättelse: rörande statsskuldsväsendet. hvilken berättelse sedan skall offentliggöras. Allmänheten skall derigenom blifva i tillfälle att utöfvå ett slags kontroll öfver statsskuldsväsendet. Men endast den praktiska tillämpningen kan visa, huruvida denna garanti är allvarsamit menad. Den uti -Preussen redan från år 1820 bestående statsskuldskommissionen väljes af kamrarne, då deremot den till julen i Österrike bildade myndigheten består af 7 medlemmar, af hvilka 3 utnämnas af kejsaren och 4 väljas af korporationer, som hittills icke ådagalagt någon synnerlig sjelfständighet. Hvad det vigtiga statsskulds-amorteringsväsendet angår, hvilket en annan del af patentet företager till reglering, så är det för denna gången tillfyllestgörande att hänvisa på, att den österrikiska statsskuldens amortering icke blifver derigenom synnerligen utvidgad. Amorteringen: skall framdeles synas på den ordinårie staten och således icke mera blott fFgurera i Budgeten såsom löpande poster, hvilket åtminstone skall medföra någon klarhet i denna sak. År 1858 utgjorde den till statsskuldens amortering använda summa 9,220,581 gulden. Lika mycket ökar sig det österriki ka deficit och kommissionens uppgift att återställa detsamma. Jag öfvergår nu till det andra patentet, af den 20 sistl. December, rörande handtverksordningen. Denna lag har ögonskenligen sina fördelar. Den inför först i Österrike likformighet i lagstiftningen angående yrken och näringar. I det att den å andra sidan öfverensstämmer med den preussiska allmänna handtverksordningen af den 17 Jan. 1845, har den dock visligen undvikit de föga liberala bestämmelser i den preussiska förordningen at den 19 Febr. 1849, hvilka ingripa i yrkesförrättningarne och begränsa yrkena. Det österrikiska patentet tillstädjer uttryckligen ett samtidigt bedrifvande af flera handteringar af samma person. Patentet haräfven undvikit att adoptera de stadganden i den preussiska bandtverksordningen af 1845, genom hvilka rättigheten att bafva lärlingar och i allmänhet att drifva ett yrke göres beroende af förutgångna prof. Patentet känner hvarken skrån eller embeten, utan adopterar i stället för dem handtverksföreningar, hvilkas förrätt ningar bilda en institution, mycket olika skråen. En hvar, som grundlägger ett sjelfständigt yrke, är endast derigenom lagligen berättigad medlem af dessa föreningar, hvilkai sin helhet i sig innebära elementerna till sjelfförvaltning, hvilket i alla fall måste erkännas såsom att framsteg. Visserligen kan detförst genom tillämpningen visa sig, huruvida man icke fäst för stora förhoppningar vid dessa föreningar. Detta är lagens väsendtliga fördelar; men vi böra ej heller dölja dess skuggsidor och svagheter. Den förnämsta olägenbeten består deri, att patentet proklamertar näringsfrihet såsom grundsats, utan att strängt genomföra densamma. Det skiljer väl endast fria yrken från koncesI Gud vare med er! Jag hoppas att ni i dag I blifvit räddad för att lefva ett förnöjdt och