Aftonbladet – 13 januari 1860, sida 2

er GILA Heia SA. 6 PPP IVT tillförsel af lifgmedel och förstärkningar. Framförallt måste sjöförbindelserna, både med Mälaren och Saltsjön, skyddas, hvarigenom dessutom för skärgårdsflottans verksamhet ett vidsträckt fält öppnas. Derjemte böra de särskilda verken hafva ett sådant läge, at! de medgifva utfallsfrihet för armån, äfvensom att de i sammanbang med det system af fältförskansningar, som på förhand bör vara uppgjordt, vid anfallspunkten kunna utveckla en sådan artilleristyrka, att den med säkerhet blir fiendens öfverlägsen. Oaktadt det stora omfånget och de många fordringar, som skola tillfredsställas. visar förf. likväl, att man vid Stockholms befästande, till följd af fördelaktiga terrängförhållanden, kan gå tillväga med en sparsamhet, som annars icke vore möjlig. Lång: sträckor af omfattningslinien äro skyddade genom breda vattendrag eller sjöar samt be höfva således in en befästning; på andra ställen förminska djupa dalgångar, som löpa längs med fronten, nödvändigheten af många verk; slutligen medgifver den på de flesta ställen blottade eller på föga djup befintliga klippgrunden fienden icke att begagna löpgrafvar eller minor, hvarföre verken kunna göras högst enkla. Genom inrättandet af ev s. k. route strategique (en jernväg, som lö per längs med omfattningslinien), på hvilken artilleripjeser kunna forslas från verker vid den icke hotade delen af fronten till den på den anfallna, kan äfven en betydlig besparing åvägabringas i afseende på bestyckningen. Slutligen gör dena omständigheten att här icke är fråga om ett nödvärn för ev slagen och till hälften upplöst armå, utar blott om skydd för en under samling oci organisation varande, ännu frisk och orubbad styrka, att befästningarne hvarken behöfv: vara så många eller starka, som annars vor: nödvändigt. I förhållande till andra armåläger böra således kostnaderna för det kring Stockholm blifva ganska måttliga. Tänker man sig nu Stockholm befästad: efter ofvannämnde grunder, så bör den der samlade svenska armen, äfven om den är betydligt underlägsen både till antal och beskaffenhet, vara oåtkomlig. Äfven om hufvudstyrkan af en eller annan anledning skull vara aflägsnad, kan dock en mindre afdelning försvara sig så länge, till dess den förre hinner skynda till bistånd. Derjemte är hufvudstaden skyddad för en hastig öfverrumpling, den hufvudsakligaste fara, som med afseende på ögonblickets Politiska förhållander kan hota den. På det eftertryckligaste varnar förf. dock för dess befästande allenast med afseende på en sådan öfverrumplings afslående, eller på en kortare tid, d. v. s. relativt försvar. Omfånget kunde då visserligen göras mycket mindre, emedan hvarken bombfrihet, utfallsfrihet eller öppna sjöförbindelser erfordrades. Ett sådant befästningssätt vore äfven tillräckligt, om man med säkerhet kunde förutse, att fienden aldrig komme öfver med stora massor på en gång. Men hvem vågar säga, att sådant ej är möjligt? Och om det sker, hvad blir följden för armen och hufvudstaden, om den sednare är befistad efter nämnde inskränktare plan? Armen, som saknar utfallsfrihet. blir innestängd af öfvermakten samt, då landtoch sjöförbindelserna ej äro skyddade. jemte befolkningen uthungrad; staden blir genom bombardering en grushög, Armen kan visserligen undandraga sig faran af inneslutning genom en hastig reträtt till det inre at landet. Om då ej befästningarne förstöras och med dem de mänga millioner, som de kostat, så råka de i fiendens våld, och denne erhåller då en fast punkt, från hvilken. han, till följd af sin antagna allmänna öfverlägsenhet, förmodligen aldrig kan drifvas. Förf. utdömer derföre alla befästningsföretag, som blott åsyfta relativt försvar, samt framhåller det stora omfånget, hvarigenom man tillförsäkras bombfrihet, utfallsfrihet och städse öppua förbindelser till lands och sjös. såsom en oeftergiflig fordran om Stockholm skall befästas. Kostnaderna för en sådar vidsträcktare befästning anser han föga öfverskrida dem för en mindre, isynnerhet om man med den sednare vill försöka förena bombfrihet. Vid utförandet kan man emelertid lämpa sig efter ögonblickets politiska behof samt, med vidbållande af den ursprungiga vidsträcktare planen, först bygga de verk. som äro bäst belägna att hindra en hastig öfverrumpling. I sista afdelningen, Yesultatet af de föregående undersökningarne, granskar förf.. de strategiska och politiska följderna af Stockholms befästande efter nyssnämnda grunder. Den bejästade hufvudstaden, i hvilken armens ufvudmassa är samlad, blir vida mera än förut fiendens förnämsta operationsobject, och man kan med skäl Säga, att hans anfalls-. punkt derstädes fizeras. Å andra sidan kan han der ingenting uträtta, emedan svenska armån bakom förskansningarne är oåtkomlig. Om äfven fienden i känslan häraf skulle landstiga på mindre eller större afstånd från Stockholm samt, förbigående den vigtiga punkten, försöka framtränga till det inre al landet (till Carlsborg), så tvingas han docktfalltid genom svenska armens kraftiga flankverka: att vända om, hvarpå han förr eller sednare åter fastkedjas framför hufvudstaden, der han ingenting kan uträtta. Då fienden således icke något längre stycke kan framtränga i landet eller fastsätta stg i dess inre delar, undvikas naturligtvis till större delen de uppoffringar, som med centralförsvarets användande äro förknippade. Om Stockholm befästas, kan fienden icke intaga den mellersta delen af Sverge. Men om han ej förraår detta, så kan han ej heller eröfra landet, emedan den mellersta delens egande härför är ett nödvändigt vilkor. Det är derföre sannolikt att han afstår från alla eröfringsförsök, samt, då han ej kan krossa oss, på allt sätt försöker skada