Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 2

gifven, fortfor hon utbristrande i tårar, att Jag icke måtte belöna godt med ondt i dagix Surr från spyflugorna, Miss Manette, om fången icke klart och tydligt inser, att ni högst ogerna afgifver det vittnesmål, som ni måste afgifva — som det är er pligt att afgifva --och som ni icke kan undgå att afgifya — så är han den enda här, med Hvilken det är fallet. Var så god och fortfar. Han berättade för mig, att han reste i ärenden af en ganska svår och ömtålig beskaftenhet, som kunde komma att väcka mycken oro bland folk, ogh att han derföre reste under ett lånadt namn. Han sade, att hans angelägenhet nyss hade fört honom till Frankrike och kanske skulle nödga honom attresa fram och tillbaka emellan Amerika och England en lång tid bortåt.s : Sade han någonting om Amerika, miss Manette? Han sökte förklara för mig på hvad vis den tvisten hade uppkommit, och han sade mig, att, så mycket han kunde förstå, England hade fullkomligt orätt i den tvisten och bar sig tokigt åt. Han -sade ipå skämt, att Georg Washington kanske en gång skulle få ett lika stort namn i historien, som Georg den tredje. Men han sade detta icke på något elakt vis; han sade det skrattande och föratt prata bort tiden. Hvarje starkt betecknadt uttryck på en stor skådespelares ansigte i en scen af djupt intresse, på hvilken många ögon äro riktade, efterapas omedvetet af åskådarena. På den unga flickans panna uttrycktes en pinsam oro och spänning då hon afgaf detta vittnesmål och Ja hon, under de uppehåll, som hon gjorde, för att -gifva protokollisten tid att skrifva, forskade i domarenas ansigten efter det intryck, som hennes berättelse kunde göra