Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 1

Spyflugorna surrade igen, och herr generaladvokaten ropade på herr Jarvis Lorry. — Herr Jarvis Lorry är kontorist i Tellsons bank ? — Så är jag. Gjordeni en viss fredagsnatt i November sjuttonhundrasjuttiofem en resa i affärer på diligensen mellan London och Dover? Så gjorde. jag. Voro några andra passagerare med i vagnen ?p aTvå.n Stego de af på vägen under natten? Så gjorde de. Herr Lorry, betrakta fången. Var han en at de båda passagerarne ? Jag tilltror mig icke kunna säga huruvida han det var. p Är han lik någondera af besagda passagerare?n Båda voro så påbyltade, och natten var så mörk, och vi voro alla så förbehållsamma, att jag icke tilltror mig kunna säga ens det. Herr Lorry, betrakta ännu eu gång fången. Förutsatt, att han vore påbyltad på samma vis som de två passagerarne voro, är det väl någonting i hans kroppsstorlek och status, som skulle göra Honom bestämdt olik en af dem? Åh nej. Ni vill icke taga på er ed, hr Lorry, att han icke var en af dem? : pNej. Så till vida åtminstone säger ni, att han kunnat vara en af dem? Ja. Till märkandes likväl, att jag påminner mig, att båda två voro — liksom jag — rädda för stråtröfvare; men fången ser icke ut att vara rädd af sig. Har ni någonsin sett någon låtsa vara rädd, hr Lorry? J9 visserligen har jag det.