Aftonbladet – 12 januari 1860, sida 1

Var icke af regeringen ordentligen anstäld och aflönad spion för att utlägga snaror? Bevars, visst. icke. Eller för att uirätta uppdrag? Bevars, visst icke. Färdig att svärja på. det? Bestämdt färdig. Inga andra bevekelsegrunder än ren patriotism? Inga andra. Den dygdige betjenten, Roger Cly, aflade nu ett omständligt vittnesmål. Han hade tagit tjenst hos fången, på god tro och i sitt hjertas enfald, för fyra år sedan. Han hade ombord på Calaispaketen frågat fången om han behötde en, flink karl, och fången hade tagit honom i sin tjenst. Han hade icke bedt fången antaga den flinka karlen af nåd och barmhertighet — kom aldrig i fråga. Han begynte kort derefter draga misstankar på fången, och hålla ett öga på honom. När han under resan borstat hans kläder, hade han sett dylika förteckningar som dessa i fångens fickor, och det mer än en gång. Han hade tagit dessa förteckningar ur fångens byrålåda. Han hade icke lagt dit dem i förstone: Han hade sett fången visa just dessa samma förteckningar för franska herrar i Calais, och dylika förteckningar för franska herrar i Calais och Boulogne. Han älskade sitt fosterland och kunde ej uthärda detta, utan hade angifvit saken. Han hade aldrig varit misstänkt för att ha stulit en silfverkanna; han hade varit gement ansatt för en senapsdosa, men det utröntes, att hon endast var af pläter. Han hade varit bekant med det förra vittnet i sju eller åtta år, hvilket endast kommit sig af en slump. Han ville ej kalla det en rätt egen slump; ty en slump är nästan alltid någonting rätt eget. Icke heller kunde han anse det för en rätt egen slump, att verklig patriotism var äfven hans enda bevekelsegrund. Han var en äkta britt, och hoppades att det fans många som liknade honom,