Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 3

och bletvo hvar för sig godkända. Härefter föredrogs punktvis bankoutskottets berättelse n:r 6, angående rikets ständers banks styrelse och förvaltning, af hvilken berättelse de särskilda punk terna godkändes eller, der särskildt yttrande öfver något utskottets förslag kom i fråga, lades till handlingarne. Öfver den 15:de punkten, deri utskottet instämde i de af rikets ständers revisorer gjorda anmärkningar i afseende å de nya sedlarnes beskaffenhet samt tillika särskildt erinrat om nödvändigheten af förbättringar vid sedelpapperets tillverkning, yttrade sig kyrkoherden Nordlund, upptagande utskottets anmärkningar om sedlarnes beskaffenhet till besvarande; och Fille talaren fritaga nuvarande full mäktige från all skuld till den öfverklagade långsamheten med de nya sedlarnes utgifvande, samt att den värsta anmärkningen eller den, som rörde sedelpapperets mindre goda beskaffenhet, icke heller borde tungt drabba fullmäktige, då redan innan dessa började sin verksamhet beslut i afseende å papperets färg m. fl. bestämmelser vore af de förre fullmäktige fattade och anstalter fogade om deras verkställande. Prosten Almqvist förklarade, att utskottet ej åsyftat att klandra fullmäktiges åtgärder i denna sak, utan att de gjorda anmärkningarne egentligen afsåge de tjenstemäns förhållande, hvilka haft närmaste befattningen med sedlarnes tillverkande. Professor Selander förmälde, hurusom man haft all möda ospard att söka anskaffa tjenligt sedelpapper, att gjorda försök gång efter aunan ogillats, innan det ou brukade antogs, som tal. ej heller var fullt belåten med; hoppades dock att hädanefter allt bättre och bättre papper skulle erhållas. 19:de Punkten, om användande af bankens reservfond, föranledde jemväl diskussion, deri doktor Sandberg, kyrkoherden Bergman, riksarkivarien Nordström och professor Agardh deltogo. Doktor Sandberg ville, att i stället för utskottets förklarande öfver fullmäktiges åtgärd, att icke anvisa högre försträckning än 90,000 rdr rmt, att utskottet ansett sig deröfver icke böra uttala något klander, borde af ståndet beslutas det utlåtande, att ståndet ansåge att fullmäktige nöjaktigt förklarat sig öfver revisorernas mot åtgärden gjorda anmärknivg. Emellertid godkände ståndet utskottets förslag i denna del. I afseende å 20:de punkten, avgående filialbanken i Sundsvall, anmärkte prosten Söderberg, att nämnde filialbanks omförmälda förfarande, att utan rättighet upplåna pengar på räntebärande obligationer m. m., bordt skarpare accentueras såsom ett missbruk, än hvad i utskottets förevarande berättelse skett. Från dechargemeningen, som i öfrigt af ståndet godkändes, borttogs, på yrkande af professor Agardh, orden i allmänhet främför orden pvittnat om nit och omtanka,. Någon annan ändring af hvad utskottet i sitt betänkande föreslagit förekom icke. Hr Dalmans motion om norska riksståthållareskapet företogs häruppå till behandling, men hunno af de flera talare, som anmält sig, endast biskop Annerstedt och professor Carlson att yttra sig, hvarefter diskussionen afbröts för middagen, för att åter fortsättas i afton kl. 6; och skola vi i ett sammanhang redogöra för diskussionen öfver nämnda ämne. Borgareståndet. Vid föredragning af lagutskottets memorial n:r 9, med återlemnande af en af hr Ridderstad väckt motion, förklarade sig motionären vilja återtaga densamma för att dela den uti tvenne efter de till särskilta utskotts handläggning hörande olika ämnen, som deri blifvit vidrörda. Derefter förekom bankoutskottets berättelse n:r 6, angående rikets ständers banks styrelse och förvaltning, af hvilken medhunnits de 9 första s, hvilka alla blifvit af ståndet godkända, Detta godkännande har dock, hvad 8s 3, 4 och 9 vidkommer, föregåtts af ganska långvariga öfverläggningar. Den 3:dje handlar om utlåningarne från stats lånefonden, och anmärkas särskildt de stora utlåningar på namn, som egt rum vid lånekontoret i Malmö, ehuru utskottet ansett, att, då dircktionoen redan erhållit decharge, saken icke kunde till någon åtgärd föranleda. Det af utskottet anmärkta förhållandet framhölls nu af hrr Laller stedt och Wallenberg, som utan att yrka något annat beslut än def, som utskottet föreslagit, likväl ansågo att lånedirektionen i främsta rummet och vankofullmäktige, såsom den direktionen öfverordn ade myndighet, hade bordt tillse att utlåningen mot namnsäkerhet icke hade utsträckts till sådant omfång, att, på sätt som skett, öfver 2 millioner utgifvits i sådana lån, då en sådan utlåning var helt och hållet stridande mot det med statslånets upptagande afsedda ändamål, som väl var att bereda hjelp åt dem som hade säkerhet att erbjuda, men ej att medlen skulle på hvad sätt som helst placeras. De trodde också, att saken icke lärer för staten aflöpa utan förluster, cch ansågo, att så total brist på realsäkerheter icke förefunnits. Hrr Ödmansson, Kock, Palander och Billström för svarade deremot direktionens åtgöranden, anförande, att de realsäkerheter, som stått till buds, bestått i inteckningar, ämnade att belånas i hypoteksföreningen, och derföre till formen sådana, att de icke här vore antagliga; att i början och innan, efter förfrågan hos fullmäktige, namnsäkerheten börjat antasas, nästan inga lån utgingo; att inteckningar på landet icke kunde så hastigt anskaffas, samt att cnappast någon eller högst obetydlig förlust skulle komma att för staten uppstå på de ifragavarande namnlånen. Hr Björck upplyste att hypoteksföreningsinteckninsar blifvit vid lånekontoret i Göteborg antagna såom säkerheter, men att detta berott på en olika uridisk uppfattning af deras användbarhet, hvarförc 1aN ansåg något så stort klander ej böra drabba Malmödirektionen för dess motsatta mening. Den mufvudsakliga anmärkning, som mot: den kunde gö33, vore deremot att den utlemnat npamnlån på för ång tid. Denna anmärkning biträddes af hr Walenberg, som visade huru detta förfarande stode i ullkomlig strid med bankoreglementets på goda grunler meddelade föreskrift, att namnlån ej få beviljas på längre tid än 6 månader Ståndet lät dock, på sätt utskottet tillstyrkt, vid ;aken berö. ; S 4, förklarande det vara för tidigt att till afgö ande upptaga väckt fråga om eftergift åt dem, som statslånefonden kontraherat om lån på längre tid ill I procent, af 1 procent ränta från deträntan för sfriga låntagare nedsattes till 8 procent, bestreds af arr Lallerstedt, Thollander, Ridderstad, Rinman, Ditinger, Billström, Boman, Wistelius, Grape, Loven ch Kock, som önskade medgifva den föreslagna efergiften, hvaremot hrr Wallenberg, Blanche och Wwartz talade för upprätthållandet af lånekontrakernas helgd och derföre tillstyrkte bifall till utskots förslag, hvilket också, genom votering med 31 öster mot 22, blef ståndets beslut. Vid 9, angående vexelköpen, yrkade hrr Pentröm, Lallerstedt, Warn och Björek bifall tr det hr Ekman i dess reservation föreslagna ytirande, tryckande ett starkare klander öfver Y exeldeputeade än det, som innefattades i utskottets yttrande. Deremot ansågo hrr Koch, Palander, Hjerta, Rinman, Wallenberg och Swartz det af atskottet uttryckta slander vara tillräckligt och tilsstyrkte utskottets förlag, som slutligen utan votering antogs. Vi återkomma till en redogörelse för öfverläggningen härom. Bondeständet. Ola Jönsson, Gustaf Johansson, Bjerkander och Håkan Olsson afgåfvo orillande yttranden om kongl. Å: ropositionen, angående ny beväringsförfattning, hvilka Ii ill lagutskottet remitterades. ! Derefter företogs punktvis bankoutskottets utlåtane nr 6, angående bankens förvaltning, Det godkänI c les i alla de delar, i hvilka utskottet framställt nå: sOt förslag, och vid da Afriqa noga TSHIHNSKAHNG