Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 3

DO ua af Östergötlands län beviljadt undsättningslån, eller anstånd med inbetalning af samma lån. Reservation är anmäld af Jonas Andersson från Östergötlands län. DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. Till elektor efter hr G. af Nordin hade blifvit utsedd hr F. Braunerhjelm. Till behandling företogs först bankoutskottets, sedan sista plenum bordlagda berättelse n:o 6, hvilken punktvis föredrogs. 1:sta och 2:dra punkterna lades till handlingarne. 3:dje punkten, om statslånefonden, väckte någon diskussion, i hvilken deltogo hrr Sparre, Liljehöök, Prin!zensköld, 0. Björnstjerna och grefve Lagerbjelke. Hr Sparre förklarade sig, i egenskap af bankens ombud vid lånekontoret i Malmö, ofta hafva gjort föreställningar mot utlånandet endast på namn, men hade dervid stannat i minoriteten, ehuru hän derom underrättat bankofullmäktige. Detta bestreds a? hr Printzensköld, som förklarade att en sådan underrättelse aldrig kommit fullmäktige tillhanda, samt dessutom förvånade sig öfver att en bankens tjensteman kunde uppträda emot de fullmäktige. Hrr Liljehöök, Lagerbjelke och Björnstjerna försvarade också fullmäktiges åtgöranden, och hr Sparre förklarade att hans egenskap af bankens tjensteman aldrig skulle hindra honom att uppträda i bankofrågor, både pu och framdel!es. Punkten bifölls. 4:de punkten, angående eftergift å ränta och provision för åtskilliga låntagare uti statslånefonden, hvilket utskottet ansett för tidigt att nu afgöra, väckte någon diskussion, ikbhvilken deltogo frih. K. Bonde, frih. Tersmeden, frih. Sprengtporten, hrr Sparre, Ehrenheim, Liljehöök, Printzensköld, N. v. Koch, hvilka alla motsatte sig utskottets beslut och ville att låntagarne skulle få ersättning af den skilnad mellan 8 och 9 procent, som efter lånens afslutande uppstått. Hr Åkerman ensam talade för utskottets förslag, troende att en sådan eftergift skulle blifva ett farligt prejudikat, i fall räntan skulle nedsättas till 6 eller 4 proeent. På framställd proposition förkastades, utskottets förslag, och beslöt ståndet för sin del att den ifrågasatta ersättningen af 1 proc. skall komma låntagarne till godo. 5:te, 6:te och 7:de punkterna lades till handlmgarne. Vid 8:de punkten, angående invexlingspris på dukater, begärde hr Printzensköld ordet och försvarade fullmäktige för den beskyllning för tyst aftal med dem som skulle leverera guld till banken, hvilken blifvit mot dem framkastad af bankoutskottet, och af hvilka aftal banken skulle haft någon förlust. — Frib. Tersmeden påminde i detta fall att utskottets uttryck och omdöme icke gälde några förebråelser mot fullmäktige, och att dessutom det vore skillnad emellan aftal och kontrakt. — Hr Printzensköld fortfor att förebrå utskottet brist på grannlagenhet, och att dess beskyllningar mot fullmäktige vore ärekrån kande. Skillnaden emellan aftal och kontrakt fann hr P. vara att det ena är svenska och det andra latin, och anhöll att ståndet måtte endast bifa lla förslagets sista ord, samt lägga det öfriga ntlåtandet till handlingarne. Grefve Lagerbjelke försvarade fullmäktiges åtgöranden, och hr Liljehöök förklarade sig, efter frih. Tersmedens förklaring, icke hafva något mera att påminna. . Hrr Åkerman och Sparre uppträdde äfven för att lugna hr Printzensköld i afseende på utskottets utlåtande. Hr RB. 7. Cederschiöld ansåg utskottet oberättigadt att begagna sig af ordet aftal, utan att först in fordra fullmäktiges förklaring deröfver, samt ville at! ståndet skulle, med ogillande af utskottets motiver, anse fullmäktiges förklaring tillfyllestgörande. Grefve af Ugglas kunde icke heller finna något förolämpande för fullmäktige uti det uttryck, som utskottet begagnat. Grefve E. Sparre kunde icke finna något skal för fullmäktige att finna sig föroläm fd. och hr Wolffeldt åter instämde med hr Cederschiöld. Vid framställd proposition bifölls utskottets utlåtande. 9:de punkten föredrogs derefter, och begärdes dervid ordet af hr D. G. Bildt, som i ett längre an: förande uppträdde till bankofullmäktiges och vexeldeputerades försvar, anseende dervid utskottets villkorliga förlåtelse för fullmäktiges och deputerades åtgöranden vara en allt för hård dom öfver det nit och den omtanka, som dessa under den olyckliga krisen visat. Uttalade sin beundran för hr Schartaus verksamhet i detta fall, och slutade med att förklara, det han väntade att ståndets dom skulle utfalla mildare än bankoutskottets. Hr v.Ehrenheim sade sig icke kunna förstå huru utskottets utlåtande kunnat upptagas som ett klander mot fullmäktige, då detta utlåtande tvärtom talar om deputerades mod och rådighet och gläder sig åt det vunna resultatet. Hr Liljehöök uppträdde för att försvara bankofullmäktige, och ansåg att man af dem icke gerna kunde begära något öfvermenskligt förutseende. Hr Aberman delade fullkomligt de åsigter om utskottets utlåtande, hvilka hr Ehrenheim uttalat, men kunde icke underlåta fästa uppmärksamhet dervid, att utskottet måtte klandra sjelfva åtgärden, såsom stående utom reglementet. Ansåg icke vexelaffårerna kunna försvaras, helst som de dragna vexlarne vore fingerade, och drogos på Hamburg redan den 5 De cember, ehuru det hus, på hvilket de drogos, då ännu fanns qvar på Stockholms gator, och först den 115 i samma månad afreste till ort och ställe. Ta laren ansåg således fullmäktige kunna och böra vara fullkomligt nöjda med att utskottet låtit ansvaret för det oriktiga i åtgärden förfalla, derföre att resultaten deraf varit lyckliga. Hr Flack uppträdde 1 ett längre anförande med en skarp och motiverad kritik öfver det sätt, hvarpå vexelhandeln bedrifvits, och förklarade att vid den blick på bankens inventariebok, han som revisor kastat, han icke ansåge det möjligt att krisen i vårt land kunnat uteblifva, äfven om den i andra länder icke inträffat. Det var ett faktum att nära denna tid vexelaffärer af icke solida personer gjordes till 100,000tal om dagen, då deremot de solida helt och hållet drogo sig tillbaka. Att härifrån en person utsändes till Hamburg för att der föreställa det solida huset, bevisade tillräckligt huru affärerna bedrifvits, och det vore verkligen sköna valutor som genom sådana vexlar inkommit i landet. Talaren sade sig vara öfvertygad om, att i fall bankens inventariebok kunde på trycket utgifvas, så skulle intet tryckpressens alster IF någonsin fått en så strykande afgång, och slutade med att uttrycka den förhoppning, att dylika åtgöranden måtte för framtiden genom lämpliga författningar omöjliggöras, och att banken icke mera som om Spelare mätte sätta allt på ett kort, för att betäcka lidna förluster. . , Grefve Lagerbjelke upptog till besvarande några af de föregående talarnes yttranden och ansåg det af fiera här uttalade klandret mot fullmäktige alldeles obefogadt. — Hr RB. T. Cederschiöld ansåg utskottet hafva gått m or FR Jm AS pra AN fr he DA bet Akt fl SV mn DR ot PV AmmMm GA