Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 2

gens förökandes anslagit de härnäst inflytande bränvinsmedlen och större delen af den afgift, som erlägges af der:, som låna böcker. Kapten Toll på Ekeby har ock skänkt böcker till samlingen. Biblioteket förvaras i skolhuset, der utlåningen besörjes af folkskolläraren. Boksamlingen hölls första gången öppen den 18 sistl. December. Ödeby sockenboksamling består ännu blott af Läsning för Folket, hvaraf fortsättning årligen inköpes; men de härnäst inflytande bränvinsmedlen äro ock der anslagna till inköp af andra böcker. Boksamlingen der förvaras hos komminister Wangstelius, som besörjer utlåningen. I Lillkyrka socken har jemväl helt nyligen förlikningskomite blifvit inrättad, i hvilken kapten Toll på Ekeberg är ordförande. — Sjötullskammaren i Strömstad har hos konungens befallningshafvande i Göteborg anmält att, under loppet af nästlidne December månad; ur öppna sjön bergats följande strandfynd, nemligen: 2 trakten af Pinön, Otterön och Grebbestad: 13 stycken furubjelkar om 10 fots längd och 10 tums fyrkant; en stump af ett bogspröt med vidsittande eselhufvud och en stump af en märsstång; 5 stycken kapade stångvant, 10 famnar märs-skotkettingar och 2:ne block; en kapad rigg efter en brigg, bestående af master, rår, stänger, storbom, gaffel, åtskillig skotketting, mer och mindre skamfilade segel, åtskilligt tågvirke, stående och löpande gods, block m. m.; på Väderöarne: 15 stycken furuoch granplankor af olika dimensioner; på Saltö och Hafstenssund: 12 styeken sparrar af gran eller s. k. joffertar, samt på Kalfö: 4 st. granstockar, hvilket af konungens befallningshafvande kungöres, med anmaning till okände egare att sig å tullkammaren i Strömstad anmäla och sin eganderätt styrka inom natt och år, vid förlust af vidare talan. — Från Lysekil skrifves den 5 Januari: Ett under sistl. sommar uti Köpingen Lysekiluppfördt sandstenshus har under sistl. natt nedramlat i grund. — Troligen har sanden, som användts vid husets uppförande, varit för mycket uppblandad med sälta och dragit fuktighet till sig samt derigenom förorsakat dess fall. Grunden, hvarå det var uppfördt, är fullkomligt fast.. (G. H. T.) —— j — Om presteståndets representationsrätt yttrar Göteborgs Handelstidning: ?Det är fast obegripligt, huru en anomali, sådan som denna, kan ännu midt i 19:de seklet fortfara. Prestens egentliga kallelse, så vidt skild från verldsmannens och politikerns, gör honom icke skicklig för det politiska lifvet, men skall nu i åratal försummas, på det dessa andans män skola få vara med i hvad de icke förstå. Och under det man som värst klagar öfver prestbrist, hvilken i några stift går så långt, att man nödgas hos regeringen anhålla om uppskof med återbesättandet af redan ledigvarande eller framdeles ledigblif. vande, presterliga folkskoleläraresysslor, har man likväl tillgång nog å dessa embetsmän, att kunna skicka nära sextio sådana upp till hufvudstaden, att der tvista om Polens affärer. Denna prestbrist är verkligen mera allvarsam, än man vanligen föreställer sig, För kort tid sedan dog, i grannskapet af Stockholm, en af mig väl känd kyrkoherde, i följd af öfveransträngning, emedan det icke för en prestman,-som ej uppnått högre ålder, är möjligt att få adjunkt, och en annan närboende kyrkoherde i sina bästa år synes snart färdig att, af samma orsak, lemna detta jordiska, Blott då det gäller att resa till riksdagen, Synes det vara godt om vikarier. Och här se vi då dessa; hederliga prestfäder, som alla tillsammans ej representera en så stor folkmängd som staden Malmö innehåller, bilda en särskild kammare inom representationen, mäktig att med sitt veto omintetgöra hvad representanterna för 31, millioner menniskor beslutat. Detsedan förra riksdagen hvilande grundlagsändringsförslaget, att konungen icke utan ständernas samtycke må blifva regent af utländsk stat — det vigtigaste förslag af denna art, näst det om bondeståndets reformering. som vid denna riksdag förekommit — föll endast genom presteståndets afslag, sedan det vunnit alla de öfriga ståndens bifall.? — Öfver den nyligen aflidne, berömde häfdatecknaren Macaulay läses i Times följande Vi ba blifvit smärtsamt berörda genom den plötsliga förlusten af en bland våra mes berömda landsmän. Lord Macaulay är död Denna frnktsamma hjerna, fylld med en omät lig massa af kunskap, vunnen genom så månge mödosamma års oaflåtliga arbete, sättes e mera i verksamhet af snillets impulser; der röst, som elektriserade rådsförsamlingen ellei tjusade den enskilta kretsen, är tystnad; der störste engelske författare, som nittonde år. hundradet frambragt, har nu i sin ordning blifvit ett blott namn, likasom de litteraturen under, som föregingo honom. Såsom talare publicist, skald och häfdatecknare — på all dessa fält af litterär verksamhet har Macaula, tillvunnit sig främsta rummet, och detta, son det vill synas, genom användandet åf nästa desamma egenskaper. Samma slutkonstförmåg.