Aftonbladet – 11 januari 1860, sida 1

kläda sitt naturlga jag med, och begaf sig nu ut för att sköta sina värf för dägen. Cruncher kunde näppeligen sägas idka något yrke, ehuru han alltid fann stort behag uti kalla sig sjelf en ärlig yrkesidkare. Hela hans yrkeslokal bestod af en sittpall, tillverkad af en ryggbruten länstol, hvilken pall LillJerry hvarje morgon bar till bankhus-fönstret närmast TempleBar, hvarest, med tillägg af den första näfve hö, som tillgreps från något förbifarande hölass, för att skydda extra-yrkesidkarens fötter för väta och köld, utgjorde affärslokalen för dagen. Jerry Cruncher på sin post var lika allmänt känd i trakten som Tempel-Bar, och såg lika stygg ut. Anländ till ort och ställe klockan tre qvart På nio i tillräckligt god tid för att få lyfta på sin trekantiga hatt för de gamla herrarna då desse gingo in i Tellsons bank, intog. Jerry sin station på den blåsiga Marsmorgonen med Lill-Jerry vid sin sida, när nämligen denne icke var upptagen med att rita figurer på muren af Temple-Bar, eller med ord och gerning ofreda förbigående gossar, yngre och svagare än han. Fader och son, utomordentligt like hvarandra; tyste betraktande morgontrafiken på Fleetgatan, med sina båda hufvuden lika tätt tillsammans som ögoha voro det på de båda hufvudena, liknade temligen ett par apor. Likheten försvagades icke af den omständigheten, . alt den äldre Jerry tuggade på hö och spottade ut det gen; under det den yngre Jerrys gnistrande Ogon lika oroligt oeh oaflåtligt bespejade honom, som allting annat på Fleetgatan. En afde ordinarie Tellsonska inomhusbudbärarnes hufvud stacks ut genom porten, och en röst hördes: Pörtvakt, hör hitl z Godt, fart Morgonstund: har gulli mun Sedan Lill-Jerry med dessa ord önskat sin