OO OD RA 2 av a nn daren med visshet, att Aftonbladets redakon, söm i denna fråga visligen tillstyrkt ständerna den största varsamhet, ej skall förvägra plats i sin aktade tidning för de aniydningar ins. anser :behöfliga. Hr Dalmans motiver till. motionen, sådana de af honom deruti och under diskussionen å riddarhuset framställts innefatta att, då stadzandet om ståthå!lareskapet af Kristiania Stor:hing. antogs såsom ett tillägg till Eidsvoldersrundloven efter förslag af och öfverenskommelse med Carl XIII:s eller Sverges kommissarier, och den nya Grundlovsredaktionen af kommissarierna underskrefs med förbehåll af rikets ständers. konstitutionella rätt, hvadan ock. norska Grundlöven sedermera blef af Sverges ständer erkänd och med deräs enstämmiga samtycke bekräftad, detta stadgande, såsom innebärande ett förbehåll för Sverge om statsöfverhöghet öfver Norge vore, liksom sfriga af föreningen betingade Grundlovsstadsanden, till sin natur traktat mellan Sverge och Norge, som ej kunde ensidigt af norska Storthinget brytas, utan hade Sverges ständer haft och ännu ej afsagt sig sin andel i pröfvingen och bekräftelsen af sådana stadganden i Norges Grundlov, som anginge föreningen med Sverge. Hr Dalman säger i artikeln: att han ansett det vara sin både rätt och pligt såsom svensk representant att begära, det en utredning af et statsrättsliga förhållandet härutinnan måtte ga rum och svenska representationen delgifsas, innan norska Stortbingets beslut varder af Sverges och Norges gemensamme konung pröfvadt och godkändta I motionens slutmening säger hr D.: Jag tror nig ega fullt fog att framställa det förslag, det må rikets ständer hos K. Maj:t i underdånighet anhålla, ätt, innan H. M: meddelar sitt nådiga svar i anledning af norska Storthingets eslut om ståthållareembetets upphäfvande, K. Maj:t i nåder täcktes delgifva rikets ständer len underdåniga skrifvelse i detta ämne, som blifvit från Norges Storthing till K. Maj:t afiåten, samt genom nådig skrifvelse eller pro-vosition till rikets ständer, efter utredning af let statsrättsenliga förhållandet i denna fråga, !emna svenska folkets representanter tillfälle att deruti afgifva sit utlåtande.r Vid jemförelse mellan dessa begge yttranlen befinnes det första endast afse vutredninzen och alls icke tåla om ständernas utlåande, hvaremot det sednare eller sjelfva moionen sågom hufvudsak och såsom ändamået ned det helå framställer utlåtandet. Att letta utlåtande skulle kunna blifva att Sverses ständer nekade sin bekräftelse tll ifråga: arande förändring i norska Grundlöven, sy1es af hvad: ofvan af motionärens yttrade moiver andrägits Såsom bevis att dessa blifvit rätt uppfattade nå ytterligare ut mötionäreng anförande på iddarhbuset. här intagas Att Yorge i si. egen srundlag förbehållit iSverge denna statshöghet geiom stadgandet, att en svensk man kunde sätas till ståthåHare öfver Norges inre styrelse. ;ch hargfrågade om detta icke isig innehölle let,.statsrättsliga erkännandet af Sverges statshöghet: eller -hegemoni. Talaren öfvergick härefter till en analys af iksaktens bestämmelser. Han erinrade dersid, att. sjelfva ingressen till denna akt inne: nölle, att. Sverges rikes ständer, med anledning f K. Maj:ts nådiga proposition af.d. 12 April 1815 om de nya konstitutionella förhållanden, soma genom föreningen mellan -Sverge och Norge uppkommit, erkänt och med sitt (stän.dernas) enstämmiga samtycke bekräftat de, med afseende på dessa konstitutionella förhållandens i Norges rikes grundlag af den 4 No-l vember 1814 införda stadganden. Talaren hemställde, offi icke detta vitsördade att. Sverges rikes ständer haft äfven sia andel i pröf-J: ningen och bekräftelsen af sådana stadganlen och principer i Norges grundlag, som anginge föreningen med: Sverge. Och denna j rätt hade Sverges ständer ännu icke afsagt sig. Om dessa yttranden af ins. rätt uppfattats — hvilket till läsarens pröfning hemställes — lärer vara tydligt att ett obetingadt bifall till. motionen innefattar: ; 1:o. At man anser stadgandet om svensk mång behörighet att vara vriksståthållare i Norge nnebära ett förbehåll af Sverges statshöghet ifver Norge, sarit 2:0 att man ang? Sverges ständer egja rätt at genom vägrad bekräftelse förhindra förändringar af de städganden i Norges: Grundlov, som egaå sammanhany med föreningen. Här må; ock hemärkas, att ei ledamot af ridderskapet och adeln, som det synes ej utan konseqvens af motioneny yttrat, atts:mma förhållande äfven gäller med hela norska Grundlöver. Utan att yttra sig i hufvidsaken eller huruvida motionären Har. rätt eller ej, har ins. ansett att motionens verkliga omfattning bordt påpekas, p Dock. må. här bemärkas att, såsom, efter ins. förmenanide, af Stangs eget yttrande inses, han ingalunda uttalat den åsigt, ätt ståthållareskapet är en unionel fråga, som erfordrar begge rikenas eller representationernas samtycko . för att kunna ändras, utan blott, bland undantag) från Tikhetsprincipen till endera rikets fördel, nämnt denna, men aldrig medgifvit, att detta stadgande medförde för Sverge statshöghet öfver Norge, ej. heller. upptagit. det i det särskilda kapitel han egnat åt de stadganden, som utgöra principen i norska Grundloven. Rättegångsoch Pölissäker. Det en längre tid. inför. rådbusrättens. 3:dje afdelning handlagda målet, röranderangifvelse mot handelsbokhållaren. Osvald Carr6 attchafva öfverfallit och slagit murmästaren CJ, Sandgren, har nu fortskridit så långt, att målet blifvit af parterna öfverlemnadt till domstolens afgörande och Sandgren i går afgifvit sina slutpäståenden. Hån yrkade åt Carre måtte, förutom laga ansvar för utdelade feni släg, Kraraf: blodvite: följt, dömas att till Sandgren för dunäd MAL uttal oovmt ntoiffaor för Iikarevård och rit