Aftonbladet – 9 januari 1860, sida 1

STOCKHOLM den 9 Jan. Vi meddela under vår riksdagsafdelning en öfversigt af den diskussion, som egde rum i borgareståndet i lördags rörande den af br Boman väckta fråga om ett par ståndsledämöters behörighet att ha sätei ståndet. Denna diskussion kan ge rikt ämne till vidlyftiga betraktelser af icke särdeles hugnande art. Vi skola också återkomma till ett närmare skärskådande af ett och annät, som under denna i snart sagdt alla hänseenden bedröfliga förhandling trädde i dagen. Men vi kunha icke underlåta att redan nu uppriktigt beklaga borgareståndet, som först genom den knapphändiga och cavaliera behandlingen af den Rathbsmanska frågan och sedernera genom sträfvandet, att bevara konseqvensen och förebygga obehagliga följder, råkat in på vägar, som äro mycket betänkliga och vådliga. Man kan knappast tänka sig någonting i sina konseqvenser mera orimligt och farligt än att, såsom borgareståndets majoritet i lördags gjorde, godkänna den principen, att ståndet aldrig skall kunna anses lagligt konstiiutradt, utan att tillfälle skall lemnas öppet att när som helst under höla fiksdagens lopp försöka s: nderbryta och upprifvä detsamma samt sätta hela ståndets kompetens i fråga. Man fihner emellertid att vår riksdagsordning, liksom hvarje annan representativ författning, förutsätter ett, efter föregående granskning af de resp. ståndsledamöternas så väl fullmakter som behörighet i öfrigt, skeende lagligt konstituerande, hvarigenom de le låmöter, mot hvilka anmärkning icke blifvit gjord, erkännas och konstitueras vara lagliga 1epresentanter för svenska folket, och först sedan detta är gjordt kunna talmän för borgareoch bondestånden af konungen utnämnås och utskottsval egå rum. 21 8 regeringsformen stadgar, huru fullmaktsgranskningen skall ske och föreskrilver. utt denna granskning skall vara afslutad inom iyra dagar, men förbehåller derjemte ståndet dess pröfningsrätt så väl i afseende på sådana ledamöter, hvilkas fullmäkter ej blifvit godkända, som dem, emot hvilkas behörighet hån anmärkning eger rum, i hvilket fall från, om den är klar och tydlig, hos ståndet göres, men, då nödiga upplysningar saknas, ill laglig åtgärd förvisas. Då det sålunda vi