Aftonbladet – 7 januari 1860, sida 2

Bankoutskottets räfst med bankofullmäktiges förvaltning. Vi meddelade i torsdagsbladet, ur bankoutskottets berättelse till rikets ständer angående riksbankens styrelse och förvaltning 1856—1859, de punkter, som rörde fullmäktiges vexelköp under September, Oktober ooh November månader 1857, jemte af dem härflytande räddningsåtgärder och förluster, äfvensom den betingade decharge, utskottets majoritet tillstyrkt ständerna att meddela hrr bankofullmäktige och hvilken haft till följd hrr vexeldeputerades afgång. Man torde erinra sig att bankoutskottet hade i 9 yttrat angående de ofvan omförmälta vexelköpen, att de icke hade varit påkallade för det uti I mom. 109 af bankoreglementet antydda syfte (metalliska valutans förstärkande), och måhända ej heller under då varande finansiela förhållanden blifvit med nog varsamhet beräknade; men att utskottets majoritet ändock hade slutat med att instämma i revisorernas omdöme: att den efter vexelköpen utbrutna krisen var oförväntad och att vexeldeputerade haft all möda ospard att rädda banken från förluster. En minoritet af 8 ledamöter ansåg dock att I ankofullmäktiges åtgärder förtjenat ännu strängara omdöme. Skälen för denna åsigt utvecklade presidenten Åkerman i följande yttrande, hvilket såsom reservation är bifogadt utskottsberättelsen: Enligt grundlagar och instruktion är det utskottets åliggandesatt noggrannt och sorgfälligt granska hrr bankofullmäktiges utöfning af det vigtiga kall, som blifvit dem anförtrodt. Om således det redan i följd häraf är utskottets pligt att egna en särdeles uppmärksamhet åt de vigtigare momenterna af deras förvaltning, bör vid denna riksdag densamma tagas i anspråk med ökad kraft, 1 afseende å ett hbrr fullmäktiges tillgörande, som länge utgjort föremål för olika bedömande inom allmänheten. Angående de i November år 1857 af hrr fullmäktige med direktionen för Stockholms kreditförening ingångna penningetransaktioner, hvarom förmäles i 1858 års statsrevisorers berättelse, har utskottet yttrat: att utskottet, vid betraktande af den skicklighet och framgång, hvarmed ifrågavarande transaktioner blifvit utförda, och det gynnsamma resultat, som deraf för banken uppstått, ansett sig ega skäl hemställa, att rikets ständer, med afseende å dåvarande utomordentliga förhållanden, måtte vid de vidtagna åtgärderna låta bero. Jag har biträdt detta omdöme desto hellre, som, med afseende å de följder den beslutade åtgärden, om den misslyckats, kunnat för hrr fullmäktige medföra, de rättvisligen böra anses vid detta tillfälle -hafva ådagalagt mod, rådighet och intresse för bankens fördel. Men då jag sålunda bedömer denna åtgärd, uppstår deraf en gifven nödvändighet att tillse, huruvida åtgärden var föranledd af yttre, af