Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 3

;transporter uppå Kostbara chausger eMer jernvägar. — I följd häraf kan det ock tryggt påstås, att tillverkningen af tackjern utaf våra örträflliga bergmalmer medelst träkol, som !emnar det ypperligaste, mest välartade tackjern i verlden, långt öfverträffande andra länders utaf flötsmalmer med stenkol åstadkomna tackjern, är en utaf vårt lands kanske mest naturliga näringsgrenar af Yrikedomskällor. hvilken skulle kunna och borde erhålla en låogt större utveckling än den förevarande upphunnit. Än mera: jag vågar lika tryggt pästå, att tillverkningen af kolstackjern utaf våra bergmalmer, hvartill intet annat land är af naturen så utrustadt och gynnadt som Sverge, är en i följd af dessa förhållanden för vårt land vida naturligare och i statsekonomiskt hänseende långt vigtigare än stångjernstillverkningen, helst sedan nu konsten, att utaf ett godttackjern medelst stenkol eller cokes uti puddelugn åstadkomma ctt lika god, om ej bättre stångjern än det, som med träkol i härd är färskadt, har gjort så utomordentligt stora framsteg och ännu dagligen gör allt större och större. Att då tillbakahålla och nedtrycka den vida naturligare pro-( duktionsgrenen, hvilken har en långt ljusare och vidsträcktare framtid för sig, för att på dess bekostnad bjuda till att hålla uppe den mindre naturliga och i tillbakagående stadda näringen, är visserligen ett stort statsekonomiskt misstag, och den höga utförseltullen på tackjern, hvilken hämmar och tillbakabåller framalstringen i stor skala af en i verldsmarknaden naturligen så begärlig vara som vårt ypperliga svenska: träkols-tackjern, för att dymedelst hålla uppe det svenska härdfärskade stångjernet, hvilket med hvarje dag får svårare att på utländska marknaden uthärda täflan med det allt bättre och bättre beredda puddeljernet, är just det vältaliga exemplet på ett dylikt misstag. Det svenska härdfärskade stångjernets mer och mer fallande pris under de två senaste årtiondena, i följd utaf svårigheten för detsamma att uthärda täflan med det i pris vida lindrigare. men genom en ökad fullkomlighet i beredningen till allt flera och flera behof användbara puddeljernet, har ock med erfarenhetens ovederläggliga intyg bekräftat denna sanning. I hela samhällets eget rättförstådda intresse, för hvilket det måste vara af högsta vigt att en näringsgren i vårt land, hvilken af naturen utrustats med förmåner, större än i något annat, erhåller ali den utveckling som den naturligen kan erhålla, bjuder således lagstiftarens pligt att lossa på de bojor, som nu nedtrycka tackjernstillverkningen till förmån för stångjernstillverkningen, och utförseltullen af 50 öre per centner är företrädesvis just en sådan boja, hvars borttagande, ju förr desto hellre, kräfves af statens. intresse ej mindre än af tackjernstillverkarens solklara anspråk. Åtskilliga omständigheter hafva äfven sedan sistförflutna riksdag tillkommit, hvilka ännu mera nu än då tala för ett skyndsamt borttagande af den orimligt höga exporttullen å tackjern och för dess nedsättning till 10 öre pr centner, hvilken ändå medgifver en skänk utaf tackjernstillverkaren åt den tackjernsköpande stångjernsproducenten af nära en half rdr rmt för hvarje skeppund tackjern. Det fallna priset utomlands på vårt svenska stångjern å ena sidan, i följd af orsaker sem ofvanföre nämnts, och de stegrade kolprisen inom landet och i synnerhet inom vissa bergslager å andra sidan (för åstadkommandet af ett skeppund härdfärskadt, under hammare uträckt stångjern beräknas kolåtgången öfverhufvud till omkring 15 å 20 tunnor, då deremot för ett skeppund tackjern, 304 drygare i vigt, ej erfordras mer än öfverhufvud högst 8 tunnor vid väl ställd hyttegång) hafva under de sista åren föranledt nedläggandet af ett icke obetydligt antal stångjernssmiden, under -det-fiera-bruksegare, som hafva egen tackjernsblåsning, dermed — fortfara och nu sälja sitt teckjern sedan de upphört med stängs jernstillverkningen. Härigenom har på samma gång uppstått ökad tillgång på tackjern samt minskad efterfrågan och afsättning inom landet, hvarigenom priset nödvändigt måst nedtryckas och, såsom verkan af samma orsaker, allt framgent än mera måste nedgå, så vidt icke genom tackjernsexport ökad afsättning utrikes kan vinnas och ersätta den minskade efterfrågan inom landet. Men på en betydligare tackjernsutförsel är ej att tänka eller hoppas, så länge nu gällande höga exporttull fortfar. För tackjernsbergslagerna har derföre ett skyndsamt borttagande utaf denna exporttull. som ganska väl bör kunna verkställas, redan under det snart ingående året 1860, i ordets egentligaste bemärkelse blifvit en lifsfråga. Den senaste, innevarande år utfärdade högst vigtiga författningen rörande tackjernsblåsningen, hvarigenom denna lossats ifrån sambandet med innehafvandet af bergsmanshemman, kommer ock tvifvelsutan att utöfva ett ytterst väsendtligt inflytande såväl till ökande å ena sidan af tackjernsproduktionen som å den andra till vinnande af en i allmänhet bättre produkt, då numera tackjernstillverkningen kan mera rationelt bedrifvas såsom sjelfständig industrigren, och ej såsom en med jordbruket förenad binäring. I båda hänseendena blifver det ock fördenskull lika angeläget att öka möjligheten af utländsk afsättning, hvilket åter med bibehållande af nuvarande tullsats icke låter sig i någon betydligare mån verkställas. Slutligen hemtar jag ock, för mitt förslag att nedsätta utförseltullen å tackjern till tio öre per centner, ett, som mig synes, icke oväsendtligt stöd ifrån det dagsklara behofvet att på ett möjligt sätt befordra utförseln af våra produkter och öka dessas exportvärde, för att i någon mån motsvara den stora utländska varuimporten, som annars hotar att bortsopa alla vårt lands redbarheter och att sätta riksbanken och realisationen i fara.