Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 3

rätten till arlvejord å landet. — Nils Svensson, från Skåne, om ändring i 26 kap. 4 byggningabalken. — Olof Nilsson från Westerbottens län, om förändring i kongl. brefvet den 5 Februari 1808 och kammarkollegii kungörelse den 29 samma månad rörande företrädesrätt till besittning af kronojord. — Nils Olsson, om militärboställens indragning samt ersättning. kontant; om upphäfvande af kongl. förordningen den 20 Nov. 1845 angående handel om lösören. — Smedberg, om förtydligande af lagstadgandet rörande ränteberäkning å omyndigas medel — Anders Jonsson från Wermland, om ändring i resereglementet. (Forts.) Om tackjornstullens nedsättning. (Motion af Gustaf Hultman, understödd af Anders Andersson från Wermland, Bergström, Sköldberg, Lekberg, Öström och Erik Jonsson från West-. manland.) Ibland de orättvisor och principvidrigheter, som ännu qvarstå uti vår tullagstiftning, är det tvifvelsutan den största, att under det utländskt tackjern är tillåtet att tullfritt införas, är deremot utförseln af svenskt tackjern belagd med den orimligt höga tullen af 50 öre pr centner viktualievigt, som gör 2 rdr 30 öre rmt pr skeppund, efter tackjernsvigt räknadt. Vid nuvarande låga tackjernspriser, dock olika på olika bergslager, som öfverhufvud taget vid hyttbacken icke stå högre än omkring 10 rår rmt pr skepp. och på sina ställen till och med lögre, utgör denna utförselstull en beskattning på tackjernstillverkningen, uppgående till icke mindre belopp än nära 25 proc. af produktens värde. Att blott hålla fram en så ytterlig orättvisa som att utförseln af den inheraska produkten är betungad med en skatt af nära 25 proc. af varuvärdet, under det att den utländska produkten af samma slag är vid införseln befriad från all skatt och tull, borde väl redan vara tillräckligt för att fälla dödslomen öfver densamma och kunna göra sig förvissad om dess afskaffande. Men erfarenheten har ådagalagt vederspelet. Bemödandena vid sednaste riksdag, att få denna orättvisa afskaffad voro fruktlösa. Måtte de, till heder för detta nu började riksmötet, denna; gång förnyas med mera framgång. Och är det till det allmännas båtnad, till hela sambällets fördel, som denna orättvisa, som denna ytterligt höga tull på utförseln af svenskt tackjern blifvit stadgad? Visst icke. Det är så långt ifrån att det allmänna, att staten har någon fördel utaf denna principvidriga och orättvisa, höga utförselstull å tackjernet, att tvärtom ganska stor skada och förlust derigenom uppstår för hela samhället, och det i mer än ett hänseende. Endast den inhemske stångjernstillverkaren, som grundar sin produktion på köpetackjern, är det som hemtar fördel utaf denna utförselstull och som förstått att för sin enskilta vinning utverka och bibehålla densamma. Det är den inhemske stångjernstillverkaren, som lyckats pålägga denna skatt på tackjernstillver karen och stoppar den i sin ficka, på det sättet att han 3enom utförselstullen å tackjernet nedtrycker priset i handeln på det tackjern han behö ver köpa, precist i samma mån utförselstullen är hög. Denna utförselstull är således icke annat än ett rättsvidrigt privilegium för en producentklass, att lefva och skörda fördel på en annan producentklass bekostnad. 7 Attdet allmänna och staten, långt ifrån att hafva något gagn titaf och intresse uti upprätthållandet af detta den tackjernsköpande stångjernstillverkareus privilegium, tvärtom derutaf i flera hänseenden högst väsendtligt skadas, är ingenting mindre än svårt att klart och öfvertygande lägga i dagen. Den orimligt höga utförselstullen förorsakar nu att exporten af tackjern är ganska ringa och att staten följaktligen utaf denna tullafgift hemtar en i samma mån ganska liten inkomst. Vore deremot tullen måttlig, t. ex. högst 10 öre pr centner och tackjernstillverkaren begär ej fullkomlig utförselsfribet, ehuru han efter sträng rättsgrund vore dertill helt och hållet befogad, då införseln af utländskt tackjern icke belastas af någon tull, så skulle denna måttliga utförsellstull säkerligen inbringa vida mer till s atskassan än den nuvarande, absurdt höga tullen, som hämmar och nära nog omöjhggör all export. en det är icke blott i rent pekuniert eller finansielt hänseende som staten och det allmänna skadas utaf detta den tackjernsköpande stångjernstillverkarens orättvisa privilegium. En af Sverges största och kanske den allra största utaf dess naturliga rikedomar är dess ymniga tillgång på olikartade, men hvar och en 1 sitt slag ypperliga bergmalmer — cn rikedom, hvartill intet annat land i verlden besitter något analogt — och likaså vårt lands betydliga tillgång på träkol, som genom kl: ordnad skogshushållning ännu mer s kunna ökas, samt ändtigen ock vårt f neslands rika tillgång på vattenfall, strömmar och insjöar, som lätta tillgodogörandet af våra malmoch koltillgångar och g transporten af de vunna produkterna fi kostsam i jemförelse med andra länders