Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 2

Bankoutskotiets räfst med bankofullmäktiges förvaltning. Det är redan allmänt bekant att bankoutskottet gifvit hrr bankofullmäktige decharge för deras förvaltning af bankens angelägenheter under de sednaste åren på sådant sätt, att de båda vexeldeputerade, grossbandlarne Schartauoch Arwedsson, derat funnit sig föranledda att afsäga sig sina uppdrag. Då denna bändelse väckt ett ganska stort uppseende, och hr Schartaus sätt att sköta riksbankens vexelangelägenheter under åren 1857 och 1858 varit föremål för många anmärkningar, så väl inom bankorevisiouen som i pressen, så anse. vi oss böra fullständigt meddela bankoutskottets nu afgifna berättelser och utlåtanden rörande transaktionerna -med kreditföreningen: Vi anföra således ur bankoutskottets beräte telse n:o 6: s 9. Af 18538 års revisionsberättelse inhemtas, att sammanräknade beloppet af de för bankens räkning köpta vexlar, hvilka vid den i November månad 1857 inträffade allmänna penningeförlägenhet blefvo protesterade, uppgick till rdr rmt 1,472,124: 17, och uti fullmäktiges till utskottet vid riksdagens början afgifna berättelse förmäles, bland annat, att beloppet af protesterade, då ännu ej infriade vexlar utgjorde 121.673: 27, att ytterligare afbetalning vore med säkerhet att påräkna för 15,750: 9, att på återstoden 105,923: 18 något visserligen borde inflyta genom utdelning i hittills icke utredda konkursmassor inom landet och genom inbetalning från vederbörande acceptanter i Hamburg, men att äfven om ett motsatt förhållande antoges, så komme, med beräkning af dels den kursvinst, som uppstått vid inköpet af vexlar, hvilka sedermera blifvit protesterade dels vinsten å de under nästl. och innevara de år slutbetalda så beskaffade vexlar, utgöra de tillsammans 104,293: 13, den högsta möjliga förlust för banken å protesterade vexlar att inskränka sig till rdr rmt 1630: 5. ; Efter inhemtad kännedom om beskaffenheten och omfånget af bankens vexeltransaktioner under år 1857 hafva ofvanbemälde revisorer uttalat det omdöme, att om äfven, vid betraktande af stadgandet i bankoreglementets 107 8 lit. h, att i metalliska kassan får inberäknas beloppet af de uppköpta vexlar, hvilka icke till liqvid förfallit eller blifvit för inkassering afsända till bankens utländska handelshus — ett stadgande, som naturligtvis förutsatte nödvändigheten deraf, att dylika köp endast med yttersta försigtighet och varsamhet må ega rum — det icke kunde nekas, att bankens vexeldeputerade, vid de vexelköp, som under sednare delen af år 1857 föregingo den inträdda penningeföslägenheten, i vissa fall syntes hafva sträckt sitt förtroende nog långt till de personers vederhäftighet, som för vexlarne voro ansvariga; så borde ej heller å andra sidan lemnas ur sigte, att denna förlägenhet, hvilken hotade att medföra en nästan fullkomlig upplösning af alla på förtroende grundade affärsförbindelser, var lika oförväntad, som till sina verkningar förstörande, samt att i bredd med de kraftiga åtgärder, som, efter föranledande af vexeldeputerade, genom bankostyrelsen vidtogos för att under dåvarande betryckta penningeställning underlätta rörelsen, deputerade haft all möda ospard att genom säkerhe ers anskäffande minska de i följd af ofvannämnde förhållanden möjligen nträffande förluster på bankens vexelrörelse, hvilken förut under en tid af mera än 12 år blifvit af samma deputerade besörjd, utan att någon den ringaste förlust derå för banken uppstått. Utskottet, som anser de stora vexelköp, hvilka under sednare hälften af September samt Oktober och November månader 1557 egde rum, icke hafva varit påkallade för det uti I mom. 109 8 af bankoreglementet antydda syfte, och nåhända ej heller under dåvarande financiela förhållanden blifvit med nog varsamhet beräknale, har för öfrigt funnit sig böra uti det af revisorerna här ofvan uttalade omdöme instämma. s 10. Som utskottet ansett fullmäktiges, af 1858 och 1859 årens revisorer anmärkta åtsärd att låta i bankens metalliska kassa ineräkna beloppet af förfallna och för bristande vetalning protesterade vexlar icke allenast vara förenlig med begreppet om hvad som till egenkapen of metallisk valuta må kunna hänföras, tan äfveu strida med tydliga innehållet af den S 107 ltt. h. af bankoreglementet meddelade öreskrift, hvilken endast medgifver, att såom metallisk kassa får anses och beräknas jeloppet af de uppköpta vexlar, som icke till ENN ED GRISEN ATS ERE GRS sade honom , Lorry hviskande, med en an