Aftonbladet – 5 januari 1860, sida 2

Är det möjligt? upprepade Defarge bittert. Jo väl är det möjligt. Det är en snygg verld vi lefva uti, der sådant är möjligt, och der en höp andra dylika saker äro möjliga, och icke blott möjliga, utan verkligen föröfvade — föröfvade, ser ni! — under den der himlen derborta, hvarendaste dag; Lefve djefvulen! . Låt oss gå vidare.s Detta samtal hade hållits i så låga hviskningar, att icke ett ord deraf hade nått det unga fruntimrets öra. Men det oaktadt darrade hon nu af en så häftig sinnesrörelse, och hennes ansigte bar uttryck af en så djup ångest, att Lorry fann sig föranlåten attsäga henne ett par ord till uppmuntran. Mod, dyra miss! Mod! Bara en affsr! Det värsta skall vara öfverståndet i en handvändning. Sedan börjar allt det goda ni bringar honom, all den hugsvalelse, all den lycka ni bringar honom. Vår gode vän bär skall bistå er i den vägen. Det är ju bra, hederlige Defarge. Kom nu. En affär, bara en affärn. De fortsatte tyst oeh stilla sin vandring. Trappan var kort, och de voro snart uppe. Der, vid en tvär vändning, fingo de plötsligen se tre karlar, hvilka, med sina hufvuden ätt tillsamman invid en kammardörr, tittade in i rummet, till hvilket dörren hörde, genom en springa eller ett hål i väggen, Då de hörde ljudet af steg tätt intill dem, vände de sig om och uppstodo, och man såg då, att det var del tre med samma namn, som hade druckit vin i krogsalen. Jag glömde dem i öfverraskningen af ert besöks, sade Defarge, förklarande, Lemna oss, gossar; vi ha bestyr här. De tre aflägsnade sig tyst och stilla. Det tycktes icke vara någon annan dörr i lenna förstuga, och då krogvärden gick rakt ram till den, sedan de blifvit ensamme, frå