Aftonbladet – 4 januari 1860, sida 1

Han gifte sig...med en engelska...och jag var deras homme daffaires, Hans förmögenhet, liksom många andra franska herrars och franska familjers, var hel och bållen insatt i Tellsons bank, På samma vis är jag, eller har jag varit ett eller annat slag homme daffaires åt tjogtals kunder. Sådant der är bara affärsrelationer, miss, i dem ingå ingen egentlig vänskap, intet särskildt deltagande, ingenting i känsloväg. Jag har under loppet af mitt långa affärslif gått från den ena till den andra i denna befattning, just som jag under loppet af en affärsdag gått från den ena fill: den andra af våra kunder; i kortbet: jag har i5ga känslor; jag är rätt och slätt en -maskin. Men för att fortsätta... Men detta är ju min fars historia, sir; och jag börjar tro — hon betraktade honom mycket allvarsamt och forskande — att då jag vid min mors död, endast två år efter min fars, blifvit ett faderoch moderlöst barn, det var ni som förde mig till England. Jag är nästan viss på att det var ni Lorry fattade den tvekande lilla handen, som förtroligt räcktes emot honom, och förde henne med en viss högtidlighet till sina läppar. Derpå förde han det unga fruntimret genast tillbaka till hennes stol igen, och i det: han lade sin venstra hand på stolsryggen och begagnade den högra till att skrufya peruken tätt intill öronen, eller till någon annan åtbörd, .stod han och såg ned på hennes ansigte medan hon såg upp mot hans. Miss Manette, det var jag. Och ni kan väl finna huru sannfärdeligt jag helt nyss talade om mig sjelf, då jag sade, att jag icke hade några känslor, och att alla de förbindelser, hvilka jag underhåller med mina medmenniskor, äro pura affärsförbindelser, när ni betänker, att jag aldrig sett er sedan dess. Nej ni bar allt sedan dess varit huset Tell