Aftonbladet – 4 januari 1860, sida 1

Är jag icke så? Lorry öppnade sina händer och utsträckte dem med ett betydelsefullt leende. Emellan ögonbrynen och precist öfver den lilla fina näsan blef uttrycket ännu djupare då hon tankfull tog plats i stolen bredvid hvilken hon dittills hade förblifvit stående. Han gaf noga akt på henne der hon satt försänkt i tankar, och i det samma som hon åter uppslog ögonen fortfor han: I ert nya fädernesland passar det sig. väl bäst att jag tilltalar er såsom en ung engelsk lady, miss Manette? : pVar så god, sir. Miss Manette, jag är en affärskarl. Jag har här en affär att reda. När jag nu utreder den för er, så bry er icke mer om mig än om jag vore en talande maskin — och sannerligen jag är stort annat heller. Med er tillåtelse skall jag nn berätta för er en af våra kunders historia. Historia l Han tyektes uppsåtligen misstaga sig om det ord hon hade upprepat, då han hastigt fortfor: Ja visst, kund; i bankaffärer kalla vi Vanligtvis de, som vi ha att göra med, våra kunder. Det var en fransman, en lärd man, en man -med utmärkta gåfvor...en doktor. Han var väl icke från Beauvais? Han var verkligen från Beauvais. Liksom monsieur Manette, er far, var den herzn från Beauvais. Liksom monsieur Manette, er far, hade den herrn ett stort rykte om sig i Paris. Jag hade den äran att göra hans bekantskap der. Våra förhållanden voro allt i affärsväg, men förtroliga. Jag var vid den fiden anställd i vårt franska hus, och var så der . låt se ..en tjugo år gammal. R DA den tiden? Törs jag fråga vid hvilken id sir?2n Å sDet: var så der för en tjugo år sedan: