Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 3

larne af våra svenska telegrafinrättningar, och erter att hafva satt sig i förbindelse ined chefen för telegrafverket, undersöka dels huruvida icke de nuvarande kostnaderna för detta verk i afseende på dess förvaltning kunta betydligt förminskas genom dess organiserande på samma fot härstädes som i Norge, Danmark, Hamburg eller Schweiz, dels också genom fruntimmers antagande här, likasom fallet är i England, till en del i Frankrike och i Förenta Staterna, till biträde vid serverande-af sjelfva telegrafinstrumenterna äfvensom till telegrammernas utskrifvande, enär ett sådant biträde till detta, för det mesta rent mekaniska arbete kan erhållas till vida billigare pris än hvad särskildt för detta ändamål antagna tjenstemän skäligen kunna vänta. Äfvenså föreslår jag att det höglofl. utskottettbehagade på grund af denna undersökning afgifva sitt utlåtande deröfver, huruvida icke tillräckligt grandad anledning är för handen, att med sådana in skränkningar i förvaltningskostnaden, hvartill torde höra telegrafverkets förenande med generalpoststyrelsen under samma chef vid den nuvarande chefens för telegrafverket afgång, en nedsättning i telegrafportot till två olika afgifter för olika afstånd må ega rum, till 75 öre för till och med 32 mils afstånd och 1 riksdaler 20 öre till längre bort belägna ör: ter inom riket, dock utan att jag bestämdt vidhåller dessa siffror, Då de beräkningar, jag här anställt, måst ske utan tillgång till närmare upplysningar om de särskilda kostnaderna för telegr fverkets materiel, så anhåller jag om ynnestfullt öfverseende ifall något misstag skulle hafva blifvit begånget; jag är dock förvissad, att beräkningen på det hela icke skall, genom en närmare pröfning, leda till en motsatt slutföljd emot den, till hvilken jag kommit, och att fördelen af eh nedsättning i afgifterna för den elektriska telegrafens begagnande skall visa sig ingalunda mindre än den, som ådagalagts genom erfarenheten om den vanliga brefvexlingens tillökning, sedan billiga frimärken inrättades i stället för den fordnaposttaxan, oaktadt äfren den reformen i England, der den först infördes, i början af mängden betraktades såsom en overkställbar fantasi. 2. J. 0. Almqvists motion. Bland nutidens sednare uppfinningar är och måste den elektriska telegrafen af hvarje bildad menniska anses såsom en ibland de vackraste och nyttigaste. Under det dess, att jag så må säga, äldre broder, jernvägen, åtagit sig det jordiska eller rent materiella bestyret att medelst ångans kraft förkorta afstånden orter emellan och såmedelst närma den ena menniskans kroppsliga varelse till den andra, har tetegrafen en ännu högre uppgift, den att utgöra det andliga sambandet sjilar emellan, att likasom förvandla den omätliga rymndens afstånd til: en snart sagdt. personlig och ögonblicklig närvaro. Ensidigheten och fördomeh kunna väl, med vanlig förkärlek för allt gammalt, uttala sin förkastelsedom öfver det nya ljus, som plösligt spridt sina strålar kring en försvånad verld. Det är dock ett ljus, som, en gång tändt, aldrig kan slockna, ett ljus, som sprider rika välsignelser öfver allt, lika mycket inom den enskilda familjekretsen som inom konsten och vetenskapen samt affärslifvets vexlande företeelser. Med ett ord telegrafen är i alla afseenden välgörande och oumbärlig. Sverge har väl icke länge åtnjutit följderna af denna välsignelserika inrättning, men tack vare den frikoöstighet, hvarmed rikets ständer densamma omrattat, har detta stora företag på en, särdeles inom vårt land, obestridligt kort tid vunnit den utsträckning, att snart sagdt hvarje samhälle, som kunde anses ega anspråk och fördelar af en telegrafstation, blifvit med en dylik försedt, kortligen, intet företag har vunnit så hastig framgång som telegrafverket inom Sverge. Men då rikets ständer med så mycken välvillighet och frikostighet anslagit medel till telegrafens ordnande och fullbordande, synas de mig ock hafva rättmätiga anspråk på att den styrelse, som Kongl. Maj:t uppdragit att, med nästan oinskränkt makt, till verkets förkofran och bästa desamma använda, iakttager den omtanka och sparsamiet, som på en gång landets uppoffringar och statsverkets ringa tillgångar fordra. Härmed torde det tillåtas mig att genom en kort mdersökving, och utan att fästa mig vid de höga lönerna, visa huru härmed förhåller sig. Först och främst får jag fästa uppmärksamheten på den mängd af resor, som årligen företagas af chen och intendenterna och någon gång af sekreteraren; till och med till utlandet. Hvad verklig nytta iessa resor hafva medfört, om icke för vederbörande sjelfva, såsom helsosamma sommarlustturer, synes mig innu vara outredt, men ett vet jag, att de kostat .taten ganska stora summor, Då vid inträffande fel i telegraflinierna det åligger tjenstemännen å närnaste station att desamma afbjelpa, då vid nya liviers byggande och stationers inrättande helt andra versoner dertill använda, än verkets högt uppsatta styresmäny tror jag mig nästan kunna fråga, hvad essa så kallade inspektionsresor åstadkomma för sodt. Jag tror att en stationstjensteman, hvilken dock nåste inför sakkunniga personer undergå såväl teoretisk som praktisk examen i alla telegrafiens delar innan han vinner befordran, bättre förstår att belöma möjligen uppkommande fel än personer, som, med all aktning för deras i öfrigt måhända stora förtjenster, aldrig sjelfva undergått någon telegrafisk examen eller lagt hand vid någonting, med ett ord aldrig passerat graderna — åtminstone icke inom telegrafverket. Jag anser således dessa resor lika öfverflödiga som kostsamma; endast i ett fall vill jag härifrån göra undantag, nemligen om allmän embetsmyndighet eller ock enskild person anför klagomål mot stationstjensteman för försumlighet och uraktåtenhet i tjensten eller för ett mot allmän humavitet stridande bemötande, då må högre tjensteman på stället taga reda på förhållandet, men, i händelse fi klagomålens obefogenhet, den klagande sjelf ersätta resekostnaderna:. Ett annat sätt att resa bort penningar är de så kallade transporterna, d. v. s. att en tjensteman transporteras -t. ex: från Göteborg till Haparanda, från Helsingborg till Skellefteå, såsom i verkligheten inträffat, andra dylika fall att förtiga. Om dessa transporter sökas af tjenstemännen sjelfva, må de då också sjelfva betala kostnaden; men icke bör styrelsen af hvilket motiv som helst, vare sig att skaffa en behaglig person en angenämare tjenst eller för att straffa en misshaglig, genom dylika transporter :ådraga staten en på en gång betydlig och onödig kostnad .Huru obilligt, för att icke säga obarmhertigt är det icke att plötsligt rycka en tjensteman, som kanske:sitter med familj och med sina små tillgångar nyss uppsatt sitt lilla bo, ifrån en verkningskrets, der han måhända äfven, utom telegrafen, funnit -andramedel till beredande af sin ntkomst, och der han nu måste: med förlust realisera sina tillgångar och på en okänd ort, bland obekanta menniskor, börja på nytt att arbeta för ett mål, som, återigen hunnet, han kanhända snart nog åter nödgas öfvergifva. Enligt min tanke vore det styrelsens pligt att bättre sörja för stationstjehstemännens bästa, ty dessa äro dock arbetsbina inom verket! man Kan nästan säga att Nos dessa ensamt finnes förmågan och skickligheten. Konsten att regera är icke så stor, men koasten att regera med förstånd, så att hvarken Statens, tjenstemännens eller den korresponderande allmänhetens bästa trädes för nära, är så svår, ått jag icke tror att en styrelse, med den sammansättning Vår nmwarande eger, kan någonsin lära den. ; Mau Har föreslägit att afskedade militärer icke måtte erhålla fullmakt ätt sköta postkontor! må vi vu vara betänkta att i tid förekomma detta ofog beträffande detta verk, hvars tjenstemän obestridlligen förtjena att bemötas på ett mera humant sätt än våra militirer äro vana att bersona Mot solda,