Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 3

cirkulerade uti hela unionen i en stor mängd exemplar. RIKSDAGEN. Om telegrafväsendet. 1 Hr LD. Z Bjertas motion. Bland älla de uppfinningar, genom hvilka det lycsats menniskosnillet att så till sägande göra sig till herre öfver nhaturkrafternas användande, finnes väl nappt någon, hvars underbara och välgörande verkningar i civilisationens tjenst blifvit till sin betydelse ;å snart öch allmänt uppfattade som uppfinningen utt begagna elektriciteten för att med cn hastighet, törre än sjelfva ljusets, kunna meddela sina tankar ill de aflägsnaste orter; utan att derifrån hindras ns af mellanliggande haf. Också dröjde det icke änge efter det den sagolika berättelsen om den elekriska telegrafen hade befunnits vara en verklighet, örrän de flesta nationer både i Europa och på anIra sidan Verldshafvet hade försett sig med telegraförbindelser mellan alla de förnämsta orter, cch äfjen inom vårt land inrättades sådana med en sällpord skyndsamhet, tack vare den mans nit och omanka, som haft ledningen af dessa arbeten, och dem, om närmast honom utfört desamma. Men i samma mån, som nyttan är påtaglig af letta nya sätt att kunna brefvexla med mera skyndamhet än genom den vanliga brefbefordringen geiom postverket, i samma mån tilltager ck behofvet utt göra dess begagnande så tillgängligt som möjligt, ler med andra ord, att afgifterna för detta begagande må ställas så lindrigt som möjligt, och detta itgör föremålet för det förslag jag nu vördsamt går tt framställa. Det är bekant, att någon tid efter de elektriska elegrafernas första inrättande härstädes en taxa af S. M. fastställdes, enligt hvilken afgifterna för korespondens mellan olika så kallade zoner utgjorde en, vå, tre öch fyra rdr rmt, allt efter afstånden, för nkelt telegram om tjugofem ord; men detta har i r blifvit ändradt till antagande af blott ett porto ör hela riket af två rdr rmt, hvarjemte antalet ord, om räknas till enkelt telegram, minskats red fem rd eller till tjugo. Denna förändring, som jag har någon anledning ro icke hafva härrört från chefen för-inrättni gen, jar, enligt hvad allmänt berättas, visat sig ganska lla beräknad. Några officiella räkenskaper för inwevarande år kunna ännu icke vara tillgängliga anat än inom verket, men af personer med anspråk å tillförlitlighet säges det, hvad mången äfven an åg böra blifva den naturliga följden, ebnru icke till len grad som densamma i verkligheten visat sig, att iemligen brefvexlingen mellan sådana orter, som t. ex. wufvudstaden och Norrköping, under de följaade måiaderna efter förändringens införande nedsjönk i anal af telegrammer till ungefär en tredjedel af hvad len hade varit under en lika lång föregående tid, fvensom att detta antal för hela riket, ifrån det enormiga portots antagande och till nu, utgör långt ifver ett tiotusendetal mindre än under en motsvaande lika lång tid förut. Följden lär ock vara att, stället för den nettobehållning, som räkenskaperna ör år 1857 utvisade, en ej obetydlig brist nu upptått, som måste fyllas af statens öfriga tillgångar, mm :telegrafverket skall kunna underhållas. Så borde det dock visserligen icke vara. Utom let att telegrafinrättningarne, efter hvad jag har anedning tro, icke blott underhålla sig sjelfva, utan rifva öfverskott i åtminstone de flesta andra länder, värest förvaltningen är ändamålsenligt inrättad, så öra många omständigheter det sannolikt, att just n betydlig nedsättning i afgifterna skulle leda till inst för inrättningen genom den stora tillökning, om deraf komme att uppstå i den telegrafiska korespondensen. Detta visar sig också genom ett rejan förhanden varande exempel, nemligen från ichweiz, der det högsta telegrafportot inom landet, nligt hvad det uppgifves i ett statistiskt arbete, är n francs, motsvarande vid pass 72 öre, och der likal telegraferingen varit så lönande, att stationernas untal utan biträde af statsanslag, hvarmed man, såsom llmänt är kändt, i Schweiz är högst sparsam, kunvat förökas så, att detta antal, enligt härvarande elegrafstyrelsens berättelse, redan år 1857 var nära lubbelt större än i något annat europeiskt land, i örhållande till invånarnes antal, enligt hvad på den 4:de sidan af den tryekta berättelsen. kan inhemtas. Kan det väl för öfrigt betviflas att detta snabba ätt att meddela sig och erhålla svar från aflägse rter på hvarjebanda förfrågningar, 8kulle, med en till 12 öre för de kortare afstånden af t:-ex. inom trettio venska mil fastställd kostnad och en lämplig förhöjning lerutöfver för längre bort belägna zoner till en kanske beräknelig grad mångdubbla telegraferingen, icke lott i affärer, då en ojemförligt större och kanske len största mängden order och underrättelser skulle ändas på detta sätt, utan ock af enskilda meddeanden mellan anförvandter och vänner, som nu dock illbakahållas af det höga priset. Det kan bland anlat förutses, att icke en resände ibland hundra skulle rid framkomsten till sin bestämmelseort underlåta utt sända med telegrafens tillhjelp en hälsning till ina närmaste. En nnan följd af en sådan nedsättning ika obestridlig, blefve att de mera bemedlade icke kulle vara så uoggranna som, nu sker att inskränsa sig till afsändande af enkla telegrammer, och såedes finge inrättningen äfven härigenom igen en lel af hvad genom -afgiftens nedsättning förlorades. ch detta utan motsvarande uppoffring, emedan tio rds afsändande mera, när korrespondensen är börad, äfvensom deras utskrifvande, icke lårer upptaga ullt två minuters tid på hvartdera ställes. Den fråga, som återstår, blir således att närmare itröna huruvida inrättningen, äfven med en ökad sorrespondens, men med nedsatta afgifter, kunde ära sig. Någonting bestämdt kan härom naturligtis icke uppgifvas; men utom det talande faktum, om exemplet från Schweiz lemnar, kommer man ck medelst en sannolikhetsberäkning till den slutmongd att någon fara i detta afseende icke är å ärde. Om på den tabell, som finnes den tryckta berättelen -för 1857 vidfogad, stationernas antal, som der ipptages till 60, jemföres med hela antalet af de ör året expedieradetelegammer, 174,864,; så gör letta för hvarje station i medeltal icke fullt 2,915 elegrammer om året. Med antagande deraf, att den örsta signaleringen, ihberäknad hvarje bokstaf, i meleltal icke medtager mer än två sekunder och att tt enkelt telegrämm om tjugo ord: innefattar 109 okstäfver, så kunna minst 240 telegrammer om lagen expedieras med ett iöstrument; af två persoer, som: tjenstgöra sex timmar hvardera, i stället tt det nyssnämnda medeltalet telegranmimer, 2,915 ör året per station, fördeladt på 304 söcknedagar, cke gör mer än omkring 9., om dagen för hvarje tation: Räknar man vidare att på de stora liniera genom riket år 1857 expedierats ett mångdubelt antal, t: ex. endast från de tre orterna Stockiolm, Helsingborg och Venersborg 60,000, så blir