Aftonbladet – 3 januari 1860, sida 2

Och med ett: I Guds namn! Han somnade vid brasans sken Med barnet i sin famn. När nyårsdagen stjerneklar Kring jorden breddes ut; En ynglings väg till kyrkan bar Förbi den gamles knut. Med undran såg han stugans dörr På vidan gafvel stå, Och djerf, som han ej varit förr, Sågs han mot tröskeln gå. Midt framför dörren vid sin spis Satt gamle korpral Snäll, Så rak och stel på gammalt vis Och munnen log så säll. Hans ställning var, som om hans arm Skänkt åt ett barn sitt stöd, Men stel och frusen var hans barm, Och han var kall och död. —tå—