Aftonbladet – 2 januari 1860, sida 3

SESGEEt, Me pl RARE FN minstone till en början förhyras. Jag är dessutom öfvertygad att kostnaden för de byggnader, som härstädes kunde anses af behofvet påkallade; icke skulle stiga högre än den rikets ständer i annat fall få, inom de närmar ste tio å tolf åren, nedlägga på byggnader i Upsala, der man nu sträfvar att få sima äldre byggnader utbytta emot nya, och, i saknad at all verksam tillsyn, på dessa nybyggnader bortslösar mångdubbelt större summor än som erfordrades. . Skulle emellertid rikets ständer ännu icke kunna besluta sig att vidtaga den åtgärd, hvars nytta och nödvändighet jag nu tror mig ha, visat, och skulle motståndarne till allt, som kan lyfta nationen i intellektuelt hänseende, äfven lyckas motverka de praktis!a fakulteteras flyttning från Upsala, hvilken åtgärd jag alternativt föreslår, så får jag anhålla, att rikets ständer måtte hos K. M:t begära inrättandet i hufvudstaden af 2:ne professioner i rättsvetenskap och statskunskap. EEEE5 Fe Detta yrkande har, lika litet som detom hela universitetets förläggande till Stockholm; sin grund i någon förkärlek för denna stad, eller någon benägenhet aut höja denna på em annan kommuns bekostnad, En sådan förkärlek och benägenhet kunde visserligen vafa fullt berättigad; ty en hufvudstad af dep materiella utveckling, som tockholm eger, har en oändligt större betydelse för landets kultur och hela statslif än någon af våra småstäder, Men det är dock icke för stadens skuld, utan för fäderneslandets, som jag framställt detta förslag. Vi böra nemligen ihågkomma att en hufvudstad både är och af alla andra nationer betraktas såsom tandets verk; ait, om den icke bär vittne om högre intelligens, samhällsanda och patriotism, frånvaron derstädes af allt detta återfaller på nationen ; att det är nationalandan, ej några borgares eller en vanlig kommuns anda, som i hufvudstadens opinioner och lif uppenbarar sig; att det är hutvudstaden, som främst och hufvudsakligast, ofta till och med ensamt, representerar nationen inför utländningen, samt att det är den som, återverkande på det öfriga landet, influerar på allmänna öfvertygelsen och seden. Derföre är det af ojemförligt större vigt att söka höja upplysningen och lifva det medborgerliga sinnet i hufvudstaden, som snabbt och kraftigt återverkar på hela landet, än att för detta ändamål göra kostsamma bemödanden å orter, som knappast förmå inffuera å sin närmaste omgifnin ; och om vi svenskar, ensamma bland alla nationer, icke vilja göra något stort för detta ändamål, må vi väl åtminstone kunna göra något litet. Det kan ju möjligtvts blifva en början till något större. Uti en nyligen utkommen skrift har en lärare vid juridiska fakulteten i Upsala ganska riktigt anmärkt 2:ne väsentliga orsaker till det bristfälliga sätt, hvarpå det juridiska studiet i Upsala bedrifves, ehuru ban, förledd af sin ifriga önskan att bibehålla fakulteten i nämnde stad, förbisett aut dessa orsaker omöjligen kunna undanrödjas, såframt icke antingen hela fakulteten flyttas till hufvudstaden eller ock itminstone en del af ifrågavarande studium kommer att här idkas. Den första af dessa orsaker var: att för flera vigtiga delar af rättsvetenskapen särskils da lärare saknades, hvilka åt desamma kunde odeladt egna sin uppmärksamhet. Sålunda föreläsas icke i Upsala hvarken fäderneslandets rättshistoria eller juridisk encyklopedi eller komparativ kriminalrätt eller folkrätt cg 3. v.; och föreslog författaren derföre att fyra nya lärostolar skulle uti den juridiska fakulwcten i Upsala inrättas, ett antal, hvilket nämnde fakultet dock, uti en hemställan till kanseren, för det närvarande inskränkte till 2:ne. Ven det vore en alltför stor orimlighet att ånyo förspilla statsmedel på hya professioner å en ort, der det är hardt nära omöjligt att fästa skickliga lärare, hvarföre kansleren icke heller bifallit propositionen; och jag föreslår derföre att dessa 2:ne professioner i stället (sjelfständigt eller i samband med vetenskapsakademien) inrättas i Stockholm, der de båda skulle kunna med lätthet besättas och kunde utöfva en långt mera vidsträckt och gagnande verksamhet. Såsom föremål för dessa lärostolar föreslår jag praktisk lagfarenhet samt statistik och politisk ekonomi. Den ofvannämnda fakulteten uttalade den åsigt, att fäd-rneslandets rättshistorta sant statistik och politisk ekonomi vore dekläroämae , åt hvilka i första rummet bordej anskafras nya lärostolar, samt derefter i det andra den praktiska lagfarenheten och den romerska rätten. Men då den andra af de stora brister, som nyssnämnde lärare med rätta anmärkt emot det juridiska studiet i Upsala, är saknaden af praktisk handledning, har jag trott det vara större skäl att den praktiska lagfarenheten förelästes vid en ny, dertill inrättad profession i Stockholm, der mångfalden af rättsfall vid de stora domstolarne och tillfället att. med egna ögon se utmärkta domares förfarande kunde komma juris. studiosi till godo, samt att i stäls let rättshistorien anförtroddes den professor i Upsala, som från den praktiska lagfarenheten befriades.: Kunde en tredje profession, åt hvilken då både svensk rättshistoria och romersk rätt eller möjligen andra discipliner borde öfverlemnas, jemte de förutnämnda i Stockholm inrättas, vore det naturligtvis desto bättre, men jag vill ej föreslå annat än ett minimum, hvaremot. något skäligt motstånd icke bör kunna göras. Min tanka är att undervisningen vid de föreslagna professionerna skulle utgöra en sednare kurs, efterföljande de preliminära, ensamt teoretiska studierna, som skulle idkas i Upsala, så länge man nödvändigt vill bibehålla juridiska fakulteten.derstädes. : Efter det att de vid Upsala studerande jurister sålunda i Stockholm fulländat sina studier, torde, till. undvikande af återresa för de mångfaldiga studenterna, examina böra i Stockholm anställas af de båda härvarande professorerna, antingen i förening med den: upsaliensiska fakultens lärare (som dock kunde utse delegare), eller i förbindelse med komiterade från de juridiska embetsver41 vr oo Fo HF I