Aftonbladet – 2 januari 1860, sida 3

ALE QQ ån rp röv TAN TUMNVIUADe N:r 8. Afstyrker af riksdagsfullmäktigen Robert: Fr. Gross i bondeståndet väckt motion om kronofogdetjensternas indragning. i N:r 9. Afstyrker af hr Clacs Stjernefeldt hos rid-; derskapet och adeln väckt motion om åtgärders vid-; tagande för utbredande af kännedom i skogshushålli ning samt i sättet för torfjords förädlande till bränn. material Om förflyttningen af Upsala universitet till hufyndstaden eller upprättandet derstädes af vissa lärestolar. (Motion 1 bondeståndet af C. C. Nettelbladt.) När en stor, nationel och framtidsrik tanke hos eN antan nation hunnit för sig vinna den intelligentare opinionen, och än mera då en sådan tanke lyckats viana den allmänna meningen P2 sin sida, kan man söra sig förvissad att densamma skall hos nationalrepresentatio-; nen finna det understöd, som erfordras för! dess Tealiserande. Men förhållandet är icke detsamma hos oss. I vårt land kan åtmin-! stone Numera en sann och nationel ide hinna väckas, mogna och dö, återupptagas, ånyo utvecklas, och så vidare i samma kretsgånvg, innan den hinner geriomtränga de nationens ut-; korade, som skulle vara de förste att upp? fatta och befrämja allt som kan höja vår kultur, Vårt anseende och vårt välstånd. Hos oss erfordras beklagligen i allmänhet stora olyckor och djupt känbara förluster, innan man vinner beslutsamhet nog at företaga något: till afbjelpande af ett allmänt ondt. Det är i våra inre frågor likasom uti de internationella. Om vår ovän blott vill hafva den goÅdbeten att angripa oss med härsmakt och våldsamt anfalla våra landamären, då kan fosterlandsvännen vara trygg, då vaknar det gamla lejonmodet, och vi slå endrägtigt och med kraft tillbaka fredsstöraren. Men söker han blott med pennan förnärma oss, eller på underhandlingens väg frånlista oss hvad vi ega, då sofver nationalandan; man ser intet ochi vill ingenting se, förrän förlusten är gjord och ovannen, under hånskratt, slår oss i ansigtet med fakta eller traktater, som äro oss intet mindre än angenäma, men då icke mera kunna 7 ändras, i Vid flera riksdagar har frågan om Upsala universitets förflyttmng till hufvudstaden förevarit, och bland alla upplysta män utom representationen, som icke äro bundna af mågot partikulärt intresse för Upsala, har öfvertygelsen om nödvändigheten af denna förflyttning redan länge varit så stadgad, att jag ic.ke ett ögonblick betviflar, det frågan härom la:mgesedan varit på ett jakaade sätt besvarad, Jm rikets ständer utgjort en nationalrepresentation, sådan andra stater ega. Men det bri-; stande förtroende ochden obeslutsamhet, som, på sätt jag förut tagit mig friheten anmärka, tyckas vara nationalfel hos svensken, kanske ifven den obekäntskap med dylika ämnen, som vanligen herrskat hos det utskott, till hvilket ärendet i första hand blifvit hänskjutet, hafva alltjemnt låtit frågan falla, utan att ens någon allvarlig uppmärksamhet blifvit deråt egnad. Såsom vanligt: har denna sorglöshet burit ganska bittra frukter. Under det att ekonomiutskottet och ständerna tillslutit öronen för alla föreställningar 1 denna fråga, har det intresse, som finn.r sin fördel vid universitetets qvarbållande i småstaden, verksamt begagnat tiden, och representationen har icke dragit i betänkande att, vid samma riksdagar, då för1 slag om universitetets flyttning. diskuterats, inslå stora summor till nya institutioner ochi: byggnadsföretag i en stad, derifrån akademien i: innan kört kunde komma att flyttas. Förfarändet är icke olikt den mans, som, då man visat honom att den väg han Beträdt lederi; till olycka, väl i sitt sinne hvälfvertanken ati I vända om, men uder tiden, och medan han : fverlärger, låter upprifva och förstöra alla li sar oeh-medel till återgång. Redan vid 1823 1: ars iksdag, då U;sala akademi begärde ett åf ån .000 rdr bko till fullföljande af ett kolossal skala påbörjadt bibliotekshus, höjde sig varnande röster; men man. tänkte mera på : beloppet än på sjelfva företaget och dess följI. der, och auslaget bifölls. Det var dessutom: blot ett iån. Men då, vid 1840—41 årens riksdag, frågan om anslag till ny observatoriiIi byggnad framkallade allvarligare protester 4: i 1 Vv emot universitetets grundfästande i Upsala. fick den nya biblioteksbyggnaden tjena till argument emot förflyttningen; och på detta sätt har man, gång efter annan, låtit en föregående byggnad tjena till motiv för en efterföljande, churu. öf-ertygelsen om det ändaki målsvidriga i dessa företag och nödvändighefr ten att, i trots af dessa hinder, förlägga uni1! versitetet till Stockholm, under tiden vunnits allt större stadga och enhällighet. Det är beIr dröfligt att se, med hvilken ovårdsamhet och la brist på all framtidstanke representationen och kb dess delegerade hittills handlat i dessa frågor. I1 Vid 1854 ärs riksdag förklarade ekonomiut-t skottet helt kort att det, utän att ingåi un-Åh dersökning, huruvida den föreslagna förflytt-Åu ningen af båda universiteterna: skulle för deras ändamål hafva fördelaktig eller menlig jn in erkan, ansåge sig böra; af ekonomiska skäljb (byggnadskostnaderna), hemställa att någon åtI o gärd dervid ej måtte af rikets ständer vidtaIA gas, hvilket med andra ord ville säga, attlä frågan, huruvida så dyrbara instituter som uni ä versiteterna uppfyllde eller förfelade sitt ända-1C mål, icke behöfde tagas i öfvervägande, Om-a sider, då vid sednaste riksdag påtryckningen k blifvit för stark, nödgades ekonomiutskottetl g fva skäl för sitt häfdvunna afslag; och deraf s visade sig tydligt, att det egentligen var delo förut begångna felen af för stor släpphärdt-d het 1 byggnadsanslag, som motiverade obenä)k genheten; men hvarken denna lärdom ellerif det märkliga tidens tecken, som uppenbarade js sig deruti, att förslaget om Upsala universi-1V tets. flyttning föll på riddarbuset med blott!k en enda -röst, och i: borgareståndet likaledes k venom en rinoa mainritet. kuhde hindra stänIle