Aftonbladet – 2 januari 1860, sida 2

mer elier mindre österrikiskt; men aldrig gör man sig den vida enklare frågan: Skall ltalien oli italienskt. sEtt visst antal djupsinniga herrar samla sig till rådplägning kring ett bord med grön duk, för att mödosamt öfverväga det mått af inflytande, som hvar och en af deras respektiva regeringar skall ha att lägga i vigtskålen; men hvarföre icke börja med att rådfråga den sjuke sjelf? Och i stället för att så mycket grubbla öfver hvad som må kunna passa italienarne, hvarföre icke helt enkelt låta dem behålla hvad de sjelfva gifvit sig? Hvad de söka, hvad de framför allt annat vilja, är enhet, hvilken ensam han gifva dem styrka. Och detta är skälet, hvarföre Centralitaliens stater med en sjelfförsakelse och en anda af uppoffring, för hvilka man ej hållit dem nog räkning, öfverlemnat sig åt det land, som ensamt erbjöd dem en sammanhållningsstödjepunkt, en kärna för det nationella motståndet. De ha förenat sig med Piemont derföre att Piemost representerar Italiens svärd; emedan det är den enda italienska makt, som sedan lång tid tillbaka är fritt från främmande besättningar, och emedan det utgör en lefvande och beväpnad protest från nationalitetens sida. Man skall härvid invända, att denna förening är omöjlig, likasom man af gammal vana upprepar, att italienarne endast äro gjorda till att äta upp hvarandra, och att de öfverlemnade åt sig sjelfva, skulle återfalla i sina eviga rivaliteter och sin eviga tvedrägt. På dessa invändningar gifves blott ett svar: fakta. Man. tyckes ej vilja se den bana, som italienarne tillryggalagt sedan flera år. och isynnerhet selan fyra månader; med hvilken oegennytta de ha förstått låta den lilla patriotismen uppgå i den stora och förgäta republikernas historia för att omfatta det gemensamma fiderneslandets. De ha velat för hvilket pris som helst enhet, derföre att de insett, att denna utgjorde deras räddning; och de stora makterna, som nu vilja organisera Italiens stater, ha härvid enligt vår tanke endast en förnuftig sak att göra, den nemligen att låta dem organisera sig sjelfva.