Aftonbladet – 2 januari 1860, sida 2

Thomas Babington Macaulay. England har förlorat en af sina största skriftställare och den nyare hutorieforskningen och litteraturen ett af sina mest frejdade namn. Thomas Babington Macaulay bar, enligt ett i lördags ankommit telegram, aflidit. Denna sorgepost kom -ej alldeles oväntadg Det har länge utgjort en anledning till fars håga för alla älskare af Maeaulays historiska penna, att hans brutna helsa ej skulle tillåta honom att fullfölja sitt stora verk öfver Englands historia till ett något längre framskridet datum af 18:3g seklet. Ty att han, enligt den först uppkastade planen, skulle hinna utföre det till närvarande tid, derom hade man för längesedan uppgifvit hoppet. De underrättelser man nyligen erhållit, att han i dessa dagar afslutat den femte delen och att den sjette vore att vänta fram på våren, hade dock ingifvit förhoppning, att vi skulle få Englands historia af hans hand åtminstone till 1714, den tidpunkt, der lord Maåhons bekanta arbete begynner. Då man känner den detaljrikedom i skildringen, som utmärker Macaulay, är det dock ingen anledning att antaga, att den del, som nu är att vänta, sträcker sig , så långt. Den torde på sin höjd endast gå vill. slutet af Wilhelm III:s regering. Men vi ba skäl att lyckönska oss till hvad vi redan fått. Visserligen skulle det varit ett utsökt nöje att af Macaulays mästareband fått emottaga porträtter af en Bolingbroke, Walpole, Chatham, Pitt och Fox, med denna förträfflighet i karakter och färg, som vi beundra i hans teckning af Carl II, Wilhelm, Halifax Sunderland med flera af det 17:de seklets mest iramstående engelsmän. Han har också i de utkast till sådana porträtter han i sina Essays gifvit visat hvad vi kunnat vänta oss af den utförda målningen. Hvad som skänker Macaulays arbete sin stora universella betydelse och som för alltid skall göra det till en pragmatisk historia af första ordningen så väl till behandling-sätt som stil, ega vi dock redan — hans teckning af engelska revolutionen, denna verldshändelse som räddade Europa, då det var färdigt att helt och hållet hemfalla under despotismen, möjliggjorde den stora franska omhvälfringen och ännu i våra dagar, genom Englands fria statsskick, varit ett stöd och en föresyn för Europas folk genom att visa på hvad sätt Ergland, från att i sjelfva verket ha varit ett despotiskt fstyrdt land, kunde bli hvad det nu är, hufvuduppgiften och den ledande tanken i Macaulays fram