Aftonbladet – 31 december 1859, sida 2

ngars samlingar sålunda blifvit förökade enom den artiga gåfvan. — Kongl. Maj:t har befallt, att nedanståide manskap skall beordras tili genomgående af laäkursen vid allmänna garnisonssjukhuset, nemligen: man af lifgardet till häst, 4 man ur andra lifgarst, 2 man ur sappörkompaniet samt 1 man ur lifgementets grenadierkår. — Kongl. Maj:t har befallt, att ångkorvetn Orädd skall afrustas och uppläggas. — Vid handtverksföreningens sammankomst går afton förevisades 31 gesällprof, af hvilkas mealjen i brons tilldelades målaregesällen G: E. Tibell, m lärt hos C. R. Feght. — Då det akademiska konsistoriets utslag den Richertska saken, hvarom vi i går gåfvo n kort notis, onekligen har sin ganska bescknande sida, återgifva vi här nedan efter Jpsala-Posten en sammanfattad berättelse om en behandling nämnde mål erhållit af fäerna i Upsala: Såsom de flesta af våra läsare torde påinna sig, bade studenten härstädes af vestöta nation B. M. Richert i slutet af Juli nånad till konsistoriet ingifvit en skrifvelse, f hufvudsakligt innehåll, att professorn Lars ;vanberg, då Richert till honom lemnade en kriftlig redogörelse för en Richert af Svanerg såsom prof för bergsexamen ålagd kenisk analys af ett i samma ändamål af Rihert gjordt kemiskt preparat, efter gransking af densamma skall hafva yttrat, det han, Svanberg, vore förvissad, att Richert aldrig verkställt ifrågavarande analys, utan blott på papperet uppdiktat densamma; samt att Risbert,, med anledning häraf, hos konsistoriet egärde dels att Svanberg skulle förmås återaga nyssnämnda yttrande eller beskyllning ör ett af Richert försökt bedrägeri, såsom i hög grad för Richert sårande och förnärmande, tilläggande Richert härvid den anhållan, att, om så ansåges nödigt, få med vittnen styrka, att han verkligen utfört analysen, dels vidare att, då S., såsom det syntes, hade fattat ett så djupt rhissaktande till R. och hans irlighet, det måtte beredas R. tillfälle att få sina kunskaper i kemi pröfvade och bedömda af annan person än professor S. Detta var. såsom sagdt, sjelfva hufvudsaken och det uppgifna ändamålet med R:s skrift. Derjemte voro likväl i R:s utveckling och motivering af sina anhållanden samt tillika såsom skäl för den i förbigående af R. uttalade: åsigt, att. ehvru han ej ville beklaga sig öfver det ho nom af S. ålagda profvet, enligt hans tanke professor S. dock snarare borde visa ett visst undseende eller mildhet i bedömande af de af honom de studerande ålagda kemiska prof än alltför stor stränghet, åtskilliga uppgifter bifogade angående professor 9:s verksamhet såsom ledare af de kemiska laborationerna och i hans förhållande härvid till des studerande äfvensom angående sjelfva institutionens ordnande, af mer eller mindre graverande art för professor Svanberg. De vigtigaste af dessa uppgifter voro: att professor S., som i allmänhet visade ett ovänligt och nyckfullt bemötande mot laboranterne, blot: undantagsvis besökte laboratoriet; att undervisning, råd och handledning vid laborationerna voro otillräckliga; laboratoriet med kemiska apparater illa ooh ofullständigt försedt; de prof, som ålades examinandi, olämpliga. eller åtminstone det R. fått ett sådant problem, hvarå någon fullständig lösning (enligt en af R. citerad, offentlig uppgift af S. sjelf) ej ännu af någon blifvit presterad; 0. 8. V. I konsistoriet förekom detta mål i början af Augusti, hvarvid konsistoriet beslöt, att enligt de akademiska statuterna remittera detsamma till rektors, professor Beckmans, handläggning i första hand. Under tiden afgaf professor Svanberg vid tvenne särskilda, tillfällen till. konsistorii protokoll dels en relation om den omförmöälda kemiska analysens beskaffenhet och det misslyckade resultatet af denna, dels en förklaring eller ett genmäle i allmänhet på R:s skrift och de särskilda punkterna deraf. I denna förklaring erkände S., att han tillR, yttrat misstanke om att RB. ej verkställt analysen, dock att ordalagen härvid skulle varit långt mildare än de af R. iden. nes skrift anfördes, och blott uttryckt en förmodan; hvad deremot anginge uppgifterna om 8:s embetsutöfning och bristerna på laboratoriet förklarade professor S. dessa väsendtligen vara osanna, hvarvid till någon del anfördes omständigbeter, som enligt S:s åsigt gjorde anmärkta felaktigheter dels oundvikliga, dels oskadliga; till någon del lemnades desamma utan afseende. Professor S:s skriftliga affattning af denna hans förklaring lemnade han i slutet af Oktober. Den 28 November återlemnade rektor handlingarna i målet till konsistoriet och dess handläggning med en förklaring, som, eburu för öfrigt något obestämd, dock i afseende på båda afdelningarna af B:s skrifvelse (hans begäran hos konsistoriet och hans uppgifter om den kemiska undervisningen m. m.) åberopade S 48 af de akademiska statuterna, hvilken innehåller att i svårare fall — aungående lärares och tjenstemäns uppfyllande af deras tjenstepligter — göre rektor derom : consistorium majus anmälan. Derjemte innehöll rektors förklaring, att de upplysningar, han om saken sökt förskaffa sig, bragt honom till den öfvettygelse, att för dess fullständiga utredande fordrades, att vittnena hörIdes på ed, hvarom väl konsistoriet, men ej han, kunde gå i författning. Föröfrigt vorc handlingarna ökade dels med en ytterligare skrift af studeranden Richert med anledning laf professor Svanbergs svaromål, som blifvit IR kommuniceradt, 1 hvilken R.ytterligare utvecklar sina påståenden, dels med intyg af tvenne studerande, att R. verkligen. fullgjort den omtvistade analygen. Sedan handlingarna cirkulerat till några bland konsistoriets ledamöter, som sådant beTgärt, företoga saken, såsom sagdt, den 5 DeTeember. Dervid yitras 3å Inom konsistoriet äre Alika meninear. Professorerne Lindblad