Aftonbladet – 30 december 1859, sida 3

innevarande riksdag bevilja tillräckliga medel för att TÅ äfven fullborda linien emellan Falköping och JönköÅpiog. Derigenom skulle vid 1863 års utgång stambanor vara öppnade i ett sammarhang emellan Stockholm, Örebro, Göteborg och Jönköping samt från Malmö till midten af det inre Småland, i trakten af Wexiö; hvartill kommer, att alla dessa då färdiga banor hafva för öppnandet af trafik särdeles förmånliga ändpunkter samt att sedermera fullbordandet af jernvägsförbindelsen emellan Stockholm och Malmö blott erfordrar något öfver 8 millioner riksdaleroch 2 å 3 årbetstid. Jag får således vördsamt väcka motion derom, att rikets ständer måtte, i enlighet med jernvägskomiteås förslag, till användande på stamjernbanornas fullbordan under nästa statsreglering arslå en summa af 27 millioner riksdaler, Hhvarutaf för vestra stambanan, med sidobanan till Örebro, beräknas 17,559,368 rår, för södra stambanan mellan Falköping och Jönköring 3,358,520 rdr samt för linien från Finjasjön i Skåne till norra ändan af sjön Salen i Kronobergs län 6,082,112 rdr. Enär likväl det stora mål, som härmed afses, icke lärer kunna upnås utan uppfyllande af de vilkor, som chefen för statens jernvägsbyggnader uppgifvit uti ett till Kongl. Maj:t den 12:tei denna månad ingifvet underdånigt memorial, intaget iAftonbladet för den 22 dennes, hvaribland förnämligast att beslutet om sjelfva bansträckningarne fattas så tidigt, att styrelsen för jernvägsbyggnaderna redan vid nästa års ingång kan vidtaga nödiga förberedelser i afseende på liniernas definitiva utstakning, materialiers och arbetares anskaffande m. m., äfvensom att en samma af 600,000 rdr ställes till-styrelsens disposition under första qvartalet af nästa år, föranlåtes jag anhålla, att, oberoende af trågan om sättet för medels anskaffande till jernvägsbyggnaderna, statsutskottet redan under nästa månad till rikets ständer ville inkomma med utlåtande. om de stambanor, som under nästa statsreglering böra bearbetas och fullbordas, omfattande tillika förslag, rörande tillhandahållande af medel för de till så stora arbetens utförande nödvändiga förberedande åtgärder. I sammanhang med hvad jag här ofvan tagit mig friheten föreslå, går jag nu att yttra mig om det, enligt min åsigt, bästa och enklaste sättet att anskaffa nödiga medel. På sednare tider har bland ädla metaller guldet, hvaraf så stera qvantiteter årligen komma till Europa, utöfvat en särdeles menlig inverkan på silfret, hvaraf åter årligen fullt ut motsvarande qvantiteter från Europa utföras. Allvarsamma betänkligheter bafva fåledes uppstått i alla länder, hvilka hafva silfver såsom myntfot, huruvida de icke förr eller sednare skulle blifva nödgade förändra densamma till guld. Märkligt är också guldets fallna värde, eller det mindre qvantum af t. ex. silfver, koppar, bly m. fl. metaller, som nu fås, än som erhölls för omkring tio år sedan för en och samma qvantitet guld. Guldets fallande värde antages såsom ett axiom. Det synes mig derföre förenadt med den allra största våda att afsluta lån i silfver. Deremot böra lån i guld med tiden, om vi kunna behålla silfver såsom myntfot, lemna stora och ganska väsendtliga fördelar. Detta är ett hufvudskäl; hvarföre jag föreslår att det blifvande statslånet må upptagas i England i , det vill säga i guld. Harförutan ber jag att få anföra följande skäl, nemligen : att den behöfliga matrrielen, som måste anskaffas från Enmgland och betalas i , uppgår till minst en tredjedel af årliga kostnaden för statens jernvägar; att Sverge bör söka blifva kändt och få en etablerad kredit på verldens största penningemarknad, fondbörsen i London: att det första lånet väl kan blifva något dyrare, procentvis räknadt, än om detsamma upptoges i Hamborg; men att doremot, när svenska statspapperen blifvit kända i London och der vunnit kredit, Sverge för sådana ändamål, som jernvägars byggande, alltid kan påNT behöfliga fonder och för hvarje gång bättre vilkor; att ett stort politiskt mål bjuder oss att öka handelsgemenskapen med England; att vår största import, såsom bomrll, kaffe, socker, tobzk m. m.,liqvideras öfver England med guld. Sfvensom vår hufvudsakliga export af jern, trävaror m m. likaledes uppgöres uti sagde myntslag. Om ett större lån upptoges i England, kunde också guld till större del än nu är förhållandet, nömligen I en tiondedel, få ingå i metalliska kassan. Erfarenheten har visat att, under det silfver utgått, guld i stället blifvit banken till inköp erbjudet. Mycket mera kunde vara att härom anföra. Jag förbinder mig att vid tillfälle med officiella handlingar styrka hvad jag här ofvan anfört om guldets fallande och relativa värde, äfvensom om silfverskilje; myntets starka nötning och årligen härigenom uppkommande minskning i verkligt värde, hvarom i BelI gien hållna offentliga undersökningar lemnat förut i aldrig anade resultater. På fondbörsen i London möter mindre låns upptagande stora svårigheter, emedan de ej lemna något utrymme för spekulationen. Bättre är för den svenska krediten att upptaga ett större lån på en gång än flera smärre. Nästa år stundar liqviden af. resten utaf det i Hamburg afslutade s.k. 12-millionslånet med omkring 9 millioner. Jernvägarne erfordra för denna statsreglering, om min framställning vinner bifall, 27 millioner, hvilket allt föranleder mig vördsamt föreslå: att statslånet bestämmes till 2 millioner , som svarar emot 35 millioner rdr rmt; ätt fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas afsluta lånet; att dem lemnas fria händer, dock med vilkor, att i främsta rummet försök göres att afsluta lånet med offentlighet och fri, öppen täflan; 2 att rikets ständers bank ingår ilånet, såsom en sjelf skrifven delegare, för 350,000, äå rmt 17,50, 6,125,009 rdr rmt, eller ungefär den bankovinst, som i den kongl. propositionen blifvit såsom tillgänglig anvisad. Sjelfva lånegociationen bör tydligen underlättas: när riksbanken uppträder såsom sjelf spekulant på svenska statspapperen. Riksbanken vinner likaledes, som jag tror, stora fördelar genom sitt uppträdande såsom kontraherande part. Banken blifver kand i utlandet, och som banken bör förbinda sig att ej sälja sin andel i lånet före den 1 Januari 1864, så böra obligationerna, efter all möjlig beräkning, då hafva betydligt stigit i värde och en ej heller -obötydlig vinst banken härmed tillskyndats. Metallisk valuta äro dessa riksgäldskontorets obligationer och dertill en räntebärande. Bankens förbindelse, att ej afyttra sin andel i lånet förr, än inom en viss, mera aflägsen tidpunkt, som jag här föreslagit, anser jag vara ett oeftergifligt vilkor. De andra kontrahenterna skulle annars med skäl kunna befarå, att banken, såsom också ett svenska statens verk, kunde, af en eller annan orsak, till hvad pris som helst vilja det öfvertagna realisera. Man kan anföra, att banken möjligen före 1864 års början kunde komma i den ställning, att, för den metalliska kassans förstärkning, sjelf behöfva realisera föreslagna, till riksgäldskontoret lemnade 350,000 f. Om en så oförmodad och missgynnand2konjunktur ioträffar, kan banken, genom att såsom hypotek lemna sagda obligationer, hvar som helst erhålla metallisk valuta, och allra lättast der lånet blifvit upp