Aftonbladet – 30 december 1859, sida 3

ARN CREE ERE BSR TI ESR KTERARARGLÄSASGE ABER teg äv uti aflåten skrifvelse till postverket, iså måtto örändrat föreskrifterna uti kungörelsen af d. 7 Mars 1835, att i afseende på ersättningen för sådana breflådor, hvilka medfölja enskiltes ångfartyg, de förslag, postverket anbefalldes ingifva, böra uppgöras sålunda, att dylik ersättning ej skall utgå med halfva portobeloppet för de medsända brefven, utan med ett visst ,skäligt belopp, så att portoafgifterna alltid, oafkortade och utan inblandning af andra, tillfalla postverket. Sedan man således börjat rubba på meranämnda kungörelse, torde det icke länge dröja, innan man inser att hon behöfver ersättas genom en alldeles ny lagstiftning, derest de hinder, hon nu uppställer för en vrdnad sjöpostföring, vilja besegras, hvilket åter blir en conditio sina qua non för en ordnad postföring i allmänhet uti vårt vattenrika och ångbåtsrika land; — i förhållande till folkmängd och förmögenhet har Sverge ett utomordentligt stort antal ångbåtskommunikationer. När en sådan ny lagstiftning sker, bör man hoppas att de lagstiftande höja sig öfver den beskedliga föreställningen, att breflådorna utgöra postverkets essentia qvinta, eller yppersta kärna, och att det är om dem man skall lagstifta; att lagstiftaren inser, hurusom breflådan är ettdödt skrin, deri brefven bokstafligen endast skrinläggas, hvilket är alldeles motsatsen till postväsendets uppgift, den, att på bästa sätt sprida och kringföra, samt att de döda skrinen först derigenom få en betydelse, att de råka i lefvandes händer; att de fel, som en med postförhållandenas detaljer obekant allmänhet i den döda lådan ;instoppar, blifva der qvarliggande, tills lefvande, kunniga personer taga hand derom; samt att hon sålunda, särdeles på utländska iinier, aldrig borde anlitas utan medföljande xpeditör ombord. Svenska postverket har nyligen, med liibeckerfartyg, gjort försök a på en kortare del af vägen, från Stockholm till Waxholm, medsända postexpeditör, men försöket strandade mot tvenne omständigheter: den ena. att fartyget icke ville vid Waxholm landsätta honom efter fullgjordt arbete, för att låta honom kunna återvända hem, och den andra att han icke i breflådorna förefann alla de bref, som voro dertill ämnade, utan låg ett antal i sjöfolkets fickor så länge, att när le ändtligen framlemnades, hann expeditören icke att handlägga dem. I fickorna hade de ommit derföre, att breflådorna ombord i tockholm icke varit tillgängliga i rättan tid för allmänheten. Begge dessa omständigheter iro betecknande för den svenska ångbåtspostföringens ståndpunkt. Ännu mera karakteristiskt för dessa lådors historia är att man ej sällan nödgas länge ;3; s efter dem ombord och då vanligen finner r undanstuckna under en bänk samt gömda u der en krinolin eller större reskappa. Sitt :ulmen når denna historia genom berättelsen rån Karlskrona att, den 19 November, ångfartyget ?Danas? breflådor till Stockholm och Kalmar rentaf bortstulits! icke gemensamt, itan genom tvenne särskilda stölder på en ,ch samma dag! Den ena lådan återfanns fter några timmar å Karlskrona kyrkogård, men sönderslagen, och voro somliga bref uppbrutna; den andra lådan var, åtminstone tre dagar derefter, ännu icke återfunnen. Hvad skulle kunna hindra att lådorna med hänglås eller på annat sätt fastgjordes, så att endast len med vederbörliga nycklar försedde tjenstemannen kunde borttåga och tömma dem? I lagstiftningen måste först och främst grundsatser fastställas, hvilka nu saknas : att och huru långt ängbåtsredarens postföringsskyldighet skall allra minst sträcka sig; om och hvad hans fartyg i vederlag derför har att erhålla i licenceväg; dernäst huru ökade förpligtelser vedergällas med ökade licencer; buru kontrakt om postföring skall vara affattadt; hvem som bestämmer de vilkor, om hvilka postverket och redaren icke sämjas; vitena vid kontraktsbrott; sättet för posts emottagning och aflemnande (med eller utan po:tospeditör ombord, med eller utan skepparens itgärd i afseende å breflådans innehåll o. s. Vv.) Särskilda föreskrifter äro också nödvändiga med hänseende till postpåsarnes förvaring under transporten; det har Naglers? olycka ådagalagt. Derest tillräckliga och ändamålsenliga försigtighetsitgärder varit i bruk, skulle posten, åtminstone brefposten, utan tvifvel kunnat räddas eller åtminstone sedermera uppfiskas. Det är oss icke obekant, att den från st-ttin till Sverge afgående posten utgöres af 30 till 60 särskilda påsar och packor, fyllande en med tvenne hästar bespänd lastvagn, och tt äfven den från Sverge afgående, ehuru ke så tung, likväl torde vara allt för bedlig att kunna vid ett hastigt skeppsbrott skaffas af en eller par pe-soner. Men mycet kan dock med något förutseende anordnas, såsom angående den plats på fartyget, der posten bör förvaras; de lättare br:fpåsarnes sammanfästande vid en gemensam ked eller ett rep, utan sammanhang med detyngre, mindre angelägna varupaketerna och tidningssäckarne; denna keds tillgänglighet, i nödfall, med yttersta lätthet och skyndsamhet eller dess fastgörande vid lämpligaste del af skeppet eller vid tjenlig boj o. s. v. Derjemte synes icke vara omöjligt att så förvara post, att den, om ock sjunken i djupet, icke af vattnet förderfvas; utan må kunna, äfven efter längre tids. förlopp, oskadd upptagas. Engelska postsäckar, som skola föras öfver hafven, inneslutas i hopplödda lådor af tunnt jernbleck. Af alla dessa försigtighetsåtgärder måtte ingen enda hafva försökts ombord å postångfartyget Nagler? Som man ser, är äfven i denna riktning åtskilligt att göra, innan Sverge erhåller rätt ordnadt postväsende. Från ångbåtp stföring emelan Stockholm och Stettin samt Stockholm och LIsbeck blir man lyckligtvis beiad så snart jernväger emellan Stockholm h Malmö blir färdig, och till och med förr, DE SOA I PS Ke