Aftonbladet – 30 december 1859, sida 3

som förefinnes att. genom begagnande at de förträffliga kommunikationsmedel, som den vidt utbredda regelbundna ångfartygsrörelsen lemnar, på samma gång bereda postverket er ej obetydlig besparing i postforslingskostnad och derjemte förskaffa allmänheten förmånen af lättade tillfällen att skyndsamt få bref och tidningar m. m. fortskaffade. Komitån hyser den åsigt, att ån båtsrederier, som hafva sig tillförsäkrade vissa förmåner, a seglande fartyg icke äro i åtnjutande, Borde, utom deras genom k. kung. af d. 7 Mars 1835 stadgade åliggande, i likhet med hvad för enskilta jernvägsbolag i senaste tider blifvit stadgadt, förpligtas att mot den ersättning, som K. M:t funne skäligt bestämma, fortskaffa postväskor eller Postsäckar. Af dessa yttranden, daterade så nyss som den 31 Augusti detta år, ser man att förhållandet således ännu icke hunnit ordnas, och bestyrkes häri, på ett obehagligt sätt, genom den af en för postverket säkert icke främmande signatur i tidningen Aftonbladet den 10 November införda förklaring, i anledning af en klagan från Gotland öfver oregelbunden postföring med ångfartyget Franzen, och i hvilken förklaring uppgifves icke blott att ångfartyg, som kontraherat om postföring, icke ens alltid underrätta poststyrelsen om förändringar i postturerna, ännu mindre i kontrakterna ingå på något slags ansvar för sådana förändringar, utan äfven helt naivt tillkännagifves, att listan öfver oregelbundenheter med ångfartygsposter kan snart sagdt till oändlighet ökas. Exempelvis nämner han: : att Franzen sedermera ytterligare ändrat sina afgångsdagar från Stockholm och Wisby, hvarom underrättelse till Wisby först kunnat expediers med fartyget, då det på den ändrade turen dit afgiek. att Lybeckerångfartygen Svea och Bore, med hyilka kontrakt finnes, men utan ansvarighet — ty med sådan hade icke rederiet afslutat något — i år ändrade sina turer till hvar femte dag, i stället för, såsom de föregående åren, hvarje torsdag; hvarigenom en mängd posters dirigering i följd häraf måste ändras och omgöras; men rederiet förbehöll sig att vid höstetiden få återgå till den förra ordningen, hvilket ock skedde, med förorsakande af åtskilliga nya oregelbundenheter; att när Svea måste inställa sina turer, sattes väl tauthiod i stället, men — med anlöpande första re n af Norrköp ng, hvarigenom hela utrikespsstens ankomst till Liäbeck minst ett dygn försenades; atti när det ångfartyg, som enligt kontrakt som martiden förer paketposten från Stockholm till Norrköping, vid tiden för konvag Oscars begrafning, fick en förmånlig trupptransport, anmäldes förhinder att fullgöra postturen, och löpsedel måste utfärdas för -anskaffande af skjuts landvägen; . att de ångfartyg, hvilka enligt kontrakt föra post emellan Stockholm och Drottningholm, 2:ne gånger i semmar ändrat sina turer, utan anmälan hos poststyrelsen; m. m., m. m. Arkivet skulle kunna betydligt förlänga denna lista och visa, hurusom fartyg, oaktadt de kontraherat om postföring och fått ersättningen mer än fördubblad emot föregående år, rentaf vägrat att om förändringar i turerna underrätta vederbörande postanstalter, icke undantagsoch tillfälligtvis, utan systematiskt, och, när de någon gång gifva en notis. lemna den så sent, att andra lägenheter för posternas hemsändande till Sverge icke mera kunnat begagnas; att de vid alla tillfällen på det tydligaste ådagalagt, att de betraktat postföringen såsom en likgiltig bisak, och poststyrelsen såsom tvungen att lyda de lagar redaren täckes föreskrifva. Om detta vore endast sur min emot ett administrativt verk, så hade det icke så mycket att betyda; men då denna nonchalance och tanklöshet blottställa de heligaste och dyrbaraste intre sen, för staten lika mycket som för familjen, vittnar beteendet om en alltför klandervärd förgätenhet at fäderneslandets väl och af sann medborgerlig pligt. Ingen fordrar, att den private skeppsredaren skall, för en ringa ersättning, försumma det tillfälle till fraktförtjenst, som endast under vilkor af ett oförutsedt uppskof kan erhållas; men det är sannerligen icke för mycket-begärdt, att han vid sådana tillfällen vidkännes den lilla omkostnad, som ett telegramm till närmaste svenska postkontor kan erfordra, på det att detta må kunna begagna annan försändningslägenhet för postförsändelserna.) Att han icke gör det — hvems är felet? Att han icke dertill, vi säga: blott dertill, förbindes i kontrakterna — hvems är felet? Ati han understår sig, sedan han fått post ombord. gå till helt annan bamn, än dit denna post är adresserad, och utan förutgånget tillkännagifvande — hvems är felet? Får läsaren höra eller se, att något postverk undskyllar sig med sådana fakta, denna ovillighet, denna styfsinthet hos redarne, denna omöjlighet i kontrakterna, denna opålitlig. het i löftesväg, denna försumlighet att notifi cera, så svara rent ut, att felet är postverkets eget! Ty postverkets och ingen annans var skyldigheten att, när ångbåtar började i landet byggas Sth begagnas, inse och begripa deras vigt för postkommunikationerna, helst bett sådant land som vårt, och taga sina mått och steg derefter, Ingenting hadedå varit lättare, än, med eller utan beviljande af en eller annan frihet från lotseller hamneller båkpenningar, eller blott från bropenningaro. s. v få genom helt enkelt en hamnordining fast ställd den allmännagrundsats: svenskst ång. fartyg i svensk eller utländsk hamn är skyldigt att emottaga o i.bord svensk post till den hamn, dit det ärnar sig, och att der landsätta den, eller, derest naturhinder möter för anlöpande af denna, bringa posten till postanstalten i den närmaste derintill, som anlöpes, Att tillfället då försummades, var ingel annans än postverkets fel. Längre fram kunde frågan icke afgöras utan genom en formligare lagstiftning, och hvem var närmare att föranleda en sådan än just postverket? Tolf år hade likväl ångbåtar varit i gång hos oss, innan kungörelsen ) Under den sednare delen af deuna höst, sedan Läbeckerfartygen förklarades återgå till des. k. torsdagsturerna, bar afresan från Töbeck nästan utan undantag uppskjutits en eller två dagar, och den från Hamburg till Löbeck afgångha