Aftonbladet – 30 december 1859, sida 1

som gäst. Förvaltarne af de privata savoderna (vanligen lifegna ,. med långt skägg, klädda som de ryska bönderna, men något finare) hafva derföre en betydlig summa årligen anslagen för gästers och resandes förplägning. Man styr följaktligen kosan direkte till savoden och anmälersig hos förvaltaren, som med, mycken artighet mottager den resande. Denne uppgifver sin rang eller sitt embete, hvilket allt behörigen inprotokolleras och derefter rättas mottagandet och lefnadssättets elegans. Förvaltaren ledsagar den resande in uti de praktfullaste rummen. Inom ett par minuter löpa 3 å 4 tjenare fram och tillbaka, inbärande te eller likör, madera, kaviar, 0xtunga och fint hvetebröd, för den första hungerns stillande. Ett par timmar derefter serveras en förträfflig middag med 4 å 5 de förträffligaste sorter viner; derpå kaffe, Man är som i sitt eget hem, fordrar hvad helst man önskar och blir ögonblickligt åtlydd. Man tillbringar der flera eller färre dagar efter behag, och begär hästar och vagn när man vill resa vidare. På de kejserliga savoderna vänder man sig till bergshauptmannen, som anvisar logis, ombesörjer de dagliga förnödenbeterna, lemnar ött par kosacker till uppassning, hästar och vagnar till lustturer, när något skall beses, inbjuder de främmande till sitt bord hvarje dag, ledsagar dem till grufvorna, gör bal för dem 0. 8. V. Den första natten tillbragte vi uti Newiansk, ett jernverk, som tillhörde den rike Jakowleff i Petersburg. Hufvudbyggningen, uppförd i Peter den stores tid, såg ut som en gammal herregård. Man bevarade här en gammal vagn, som blifvit förärad den dåvarande egaren, Demidoft, af en adelsman Gagarin, som för flera begångna förseelser på czar Peters befallning slutligen blifyit afrättad. Denna vagn, hvars fönster voro af marienglas, var ganska kuriös och framställde vagnfabrikationens ståndpunkt i dennas första barndom. Hjulens ekrar voro skylda af ett rikt förgyldt löfverk af metallbleck, så att hvarje hjul såg ut som en blomsterrosett. Vagnskorgen hvilade icke på fjedrar, utan omedelbart på hjulaxlarne, som voro förenade medelst en tjock bjelke, bvilken gick igenom korgen och delade den på längden i två rum; det inre af vagnen var klädt