Aftonbladet – 29 december 1859, sida 4

Rättegångsoch Polissaker. Ransakningen med joniske lotsen Nicola Antonellos. I förgår fortsattes åter inför rådbusrättens 3:dje adeln denna ransakning. Nu förekom icke annat ih justering åf föregående dags protokoll. Då Antönellos dervid blef tillfrågad om det vore sanning att han någorlunda förstått och meddelat sig å svenska språket med kapten Lagerhamn, svarade han: Nej, endast i några sjömanstermer kunde jag yttra mig på svenska. cd Palm, Svensson och Sjöholm inlemnade kostnadsräkning ä 2 rdr pr dag, den förre för 18 öch den sednare för 11 dagar, som de nödgats för ransakningens skull uppehålla sig här. Domstolen förklarade dock att af allmänna medel icke kunde tillerkännas dem högre belopp än 50 öre pr dag, och denna ersättning hade de redan i förskott uppburit af t. f. åklagaren. ; Målet blef ytterligare uppskjutet. — Timmermannen Lundström, den ende som åsåg mordet, har icke konnat anträffas för att höras; men då han redan i Konstantinopel, inför generalkonsulat, afgifvit sitt vittnesmål, införes detta här i öfversättnibg från nörskan: Den dagen, då kapten Lagerhamn blef mördad, hade Lundström värit bland dem som jemte käptenen mottagit styrbördsvakten kl. 4 på morgonen, och han häde blifvit förste man vid rodret. Strax efter det hån tilltrådt vakten hörde han ätt käptenen nere i kåjutan ordvexlade med Iotsen och uppmanade denne att lotsa fartyget in till Konstantinopel. Ahtonellos häde vägrat och påstått att han icke vågade gå upp på däcket, af fruktan att bli kastad öfver börd. Kaptenen Hade derpå itvändt: -Sådant har aldrig Varit hyarken min eller mitt folks mening. Sedan sämtalet afbrutits, häde kaptenen uppkommit å däcket och yttrat till vittnet: Har du hört att lotsen är nög enfaldig att trö, det jag skall kasta Honom öfver börd.s Lundström hade derpå svärat: sJa Derefter hade. Kapten Lagerhamn till vittnet yttrat: att omr han i Konståntinopel träffade sin goda vän Lindell, ville han söka förmå honom utverka hos sultanån, att grekerna blefve bortskickade från Donaufurstendömenä., Ögonblickligen derefter hade Antonållos från kajutän uppkommit å däcket, hållande högra handen under rocken. invid bröstet. Kaptenen stod då på baborässida, och Antonellos närmade sig honom. Kaptenen tilltalade lotsen och sade: FHär se vi begge fyrarne vid inloppet till Bosporen., Kaptenen tilltalte lotsen på svenska, som lotsen förstod. Kaptenen bad ytterligare -Antonellos att lotsa fartyget in, under löfte att betala honom hvad han begärde. (Under detta såamtal hade ingen mera an Lundström värit närvarande, ty de öfrige två man af väkten hade då värit uppe i måsten och lösgjort focken.) Antonellos hade derpå häftigt invändt: what you speak, turn around ef the light on the shore: ärpå svarade kaptenen, som stod på venstra sidan om Antonellos, icke ett ord. Det väckte Lundströms förwmidran, att Antonellos icke tog handen bort från bröstet, men han hade ieke ringaste misstanke om hans ippsåt. Strax derefter drog Antonellos med högra randen dolken och stötte den i kaptenens bröst. Kaptenen föll mot rodret och utropade: Jesus, hjelp nig, timmerman. Antonellos utdrog derefter dolken ir kaptenens bröst och gjorde derefter ett steg framåt, ynbårligen i afsigt att äfven träffa Lundström med lolken. Lundström drejade ratten och lyckades dergenom afvärja det mot honom riktade dolkstynget. Derefter utropade Lundström med hög röst: För