Aftonbladet – 28 december 1859, sida 3

nen kom Stundom å bane. Om Sverge hade man ett dunkelt begrepp, som var temligen lappskt, men Fredrika Bremer och isynnerhet Emilie Carlen voro kända och beundrade. Vår resa gick nu åter samma väg som då vi färdades, söderut, d.v.s. öfver Kursk, Orel, Tula och Moskwa. Vid Msensk gjorde vi ett besök hos en ung, energisk godsegare, herr Dreiling, hvilken redan faktiskt verkställt slafemancipationen på två sina egendomar. Han bar nemligen uppdelat hela den större egendomen i små hemmanslotter om 18. svenska tunnlands vidd och gifvit dem åt båda godsens bönder emot 100 r. ass. eller 28 r. s. om året, hvaremot han laggt hela den andra egendomen under eget bruk och sköter den med för år legda arbetare. Väl är hans inkomst af den förra egendomen något mindre, men den andra har: deremot gifvit tredubbel inkomst mot förr. — Jag bör dock anmärka, att detta resultat ingalunda kan påräknas öfverallt; hr Dreilings egendom låg i en befolkad trakt, ett stenkast från en befolkad stad, der arbetare lätt erhöllos. Annorlunda törde förhållandet tvifvelsutan blifva isynnerhet i aflägsnare trakter, när emancipationen en gång kommer att verkställas. Den jord, som stannar under godsegarens eget bruk, skall endast med stor svårighet och betydligt större kostnader kunna skötas, och erfarenheten i ett och annataf kejserliga familjens gods, der emancipationen redan skett, har bekräftat detta. På de landtegendomar, der jag vistats under resan, har jag alltid besökt de lifegna bönderna och sökt göra mig underrättad om deras begenhet. Jag kan tryggt försäkra, att den öfverbufvud vida öfverträffar våra statkarlars och torpares och icke står efter mången kronooch till och med skattebondes. Vanligen har hvarje husfader 16—18 tunnland jord, för hvilken han arbetar 3 dagar i veckan vid herre