Aftonbladet – 28 december 1859, sida 3

Penningbristen. Med anledning af den tryckta penningställning, öfver hvilken allestädes 1 landet klagas, förekommer i ett af de sednast hitkomna num1en af Göteborgs Handelsoch SjöfartsTidning en uppsats, i hvilken uttalas så rigtiga tankar i afseende på nödvändigheten af räntans frigifvande, att Vi anse oss böra här återgifva densamma, så lydande: Här förspörjas nu från flera delar af landet lifliga klagomål öfver penningbrist, en förlägenhet, som framförallt drabbat de provinser, hvilka lidit af en liten skörd och derigenom ej hafva något att sälja. Der man har effekter, betalas de rätt bra, och penningar komma, men der man behöfver låna, der är det öfvermåttan svårt äfven för personer med bästa säkerheter. Icke utan allt skäl vänder man, i sitt betryck, klagomålen klandrande mot bankerna, ty det är ju de, erinrar man, som skola förse oss med penningar, då vi lemna fullgod säkerhet och betala vår ränta?. Dessa privilegierade anstalter, fortfar man, hafva ju på denna grund fått sina privilegier och monopoler, att de skola fylla den allmänna rörelsens behof af penningar, på samma sätt som let åligger köpmannen, synnerligen om han !erföre åtnjöte monopol (man erinre sig t. ex. stapelstädernas fordna förbindelse att tillhandahålla landet salt), att förse landet med nödiga varor af allehanda slag. Denna räsonnemang vore icke oriktig, derest man ej glömde en vigtig omständighet, nemligen, den. att köpmannen, för att kunna fullgöra de ifrågavarande förbindelserna, måste hafva en rättighet, utan hvilken hvarje annan i lös, nemligen att bestämma sin varas ingspris. Ty får han icke detta; är han dömd, att icke få taga ett pris på sin vara, som går upp mot det pris, hvartill han måste köpa densamma, och utomdess lemnar någon avance, så kan han aldrig hålla den varan till försäljning. Och har han åter denna rättighet, så behöfver man sannerligen icke påminna honom om hans skyldighet, uti ett land der handeln bedrifves med någorlunda omtanke, enär hans egen fördel-bjuder honom att tillfredsställa konsumenternas behof. Det ligger i handelns natur, att köpmännen studera prisförhållandena å alla möjliga orter, och att de genast skynda att skicka en vara ifrån den plats, hvarest den köpes billigare, till den plats, hvarest den betalas högre. Så