Aftonbladet – 27 december 1859, sida 2

LANDSORTSPRESSENS ytiranden rörande bondeståndets förkastande af förslaget rörande utvidgad ropresentationsrätt för hommansegaro. Enstämmigt uttalar hela den svenska pressen, sitt beklagande och sin förkastelsedom öfver det beslut, hvarigenom bondeståndet förhindrat en reform, som skulle kunnat snart nog leda till andra, mera omfattande reformer på det politiska området. Det är Folkets Röst ensam inom hela den svenska pressen förbehållet att böja sig för och smeka de kastfördomar, som i detta fall tills vidare segrat. Vi anse oss böra meddela några utdrag af landsortspressens yttranden i ämnet. Jönköpingsbladet uttalar sig deröfver på följande sätt: Bondeståndet har härigenom visat, att det missförstått sin egen verkliga fördel, att ej tala om dess förbiseende af sin pligt såsom i främsta rummet ombud för landet och folket, icke blott för sin egen klass. När sådant sker af de folkvalda stånden, hvad har man då att vänta af de privilegierade? Bondeståndet har genom detta beslut gifvit det kraft tigaste handtag åt adeln och presteståndet i deras träfvanden att vidhålla sina obehöriga politiska förmåner, och -dåförfäktandet af hvarje orättvisa är en utmaning till de deraf iilbakasatta att söka på hvad sätt som helst undanvrödja den, kan man icke utan skäl tillvita ståndet hafva gifvit sig utseende af att föredraga omstörtning framför successiv reform; men hvad det derpå vinner, kommer tiden att visa. Representationsfrågan kan icke falla; tidsriktningen och den allmänna naturlag, enligt hvilken alla menskliga iöstitutioner äro underkastade oupphörliga förändrin? sar, äro derför en säker borgen. Förändringarne kunna uppehållas, men icke hindras; försöken dertill söra endast farten så mycket våldsammare, då motståndet slutligen blir vanmäktigt, och det är en naturlig följd, att de främst stående bland dem, som söka hålla igen, äro närmast i fara att bortryckas if strömmen. Ehvad således reformfrågan kommer att gå igenom på fredlig eller våldsam väg, torde bondeståndet få se sig om efter sin behöriga andeli sakernas blifvande nya skick, så framt det ej dessinnan varit klokt nog att ställa sig i riktning med tidsströmmen och vetat förstärka sitt inflytande geaom att bland sig upptaga nya krafter och elementer, medan sådant står till buds. Bondeståndet har denna gång afvisat tillfället härtill; vi hoppas, att det en annan gång skall bättre se sitt eget och lan det bästa till godoxt En insändare till Göteborgs Handelstidning yttrar i samma ämne: Utgången vid riksdagen af frågan om orepresenterade hemmansegares valbarhet inom bondeståndet sar, om icke oväntad, likväl mycket nedslående. Må hvem som helst pröfva billigheten af att man, såsom straff för att hafva innehaft lön i statens tjenst, är beröfvad en af an politiska rättigheterna! Och i hvilket stånd skulle en afskedad embetsman;, som blifvit egendomsegare, böra få representationsrätt, om icke i bondeståndet? Man hade hoppats att den brist på politiskt förutseende och billighet, som röjde sig vid den nu fallna frågans diskussion i bondeståndet sista riksdagen, icke mera skulle återkomma. Denna förhoppning stöddes på den vigt, som riksdagsveteranen Pehr Sahlström lagt vid att den föreslagna förändringen kulle antagas. Motiverna för denna hans åsigt voro förträffligt utvecklade både i det sändebref till sina kxommittenter, som han aflät efter förra riksdagen, och i det, hvilket han lemnade bondeståndet vid innevarande riksdag. Dessutom hoppades man, att den oerfarenhet man fått om inflytandet af representationsförändringen inom borgareståndet skulle hafva bidrasit till en annan utgång af saken i fråga. z Med hvad för billighet kan bondeståndet hoppas på en total representationsförändring, vid hvilken det dock ytterst beror på, att deprivilegierade stånden lela med sig, d. v. s. lemna ifrån sig en del af de ättigheter, dem de nu uteslutande hafva, då bondeståndet vid den ifrågavarande partiella förändringen visat sig så ytterst illiberalt? Är då bondeståndet, så som det nu är organiseradt, så starkt i sig sjelft, att det så handlöst borde afsäga sig all den intelligens och fosterlandskärlek, alla de kunskaper och allt let praktiska förstånd, som nu stod detta stånd till buds att använda i det gemensamma arbetet för ett älskadt fäderneslands väl? Norrköpingskuriren yttrar: Att bondeståndet skulle förvärra en delorepresenterade landtbrukare inträde i ståndet för det de förut hört till annat riksstånd eller varit i statens tjenst, betviflade man i det längsta, till dess den öfverraskande nyheten nedslog förhoppningarne. Man väntade icke utan skäl att de upplyste och fördomsfria ledamöter af detta stånd, hvilka så väl under den gemensamma öfverläggningen, som då frågan skulle afgöras, talade varmt och öfvertygande för förslagets antagande, skulle mäkta besegra sina ståndsbröders sega konservatism, men kortsyntheten och fördomen trotsade älla försök, och förslaget stupade för 73 nej mot 35 ja. Återstår således att förvänta, det förslaget ånyo väckes under riksdagens lopp och får utsigt att under en kommande gå ett bättre öde till mötes. Ur Öresunds-Posten anföra vi följande yttrande: Bondeståndet har åter afslagit hemmansbgares representationsrätt inom ståndet, oaktadt alla mera upplysta och praktiskt kloka representanter i alla stånden talat derför. Huru skall bondeståndet efter den betan kunna förebrå adel ech prester att de ej vilja någon representationsförändring ? Nerikes Allahanda yttrar sig i ämnet med en förtrytelse, som föranleder bladet att begagna något skarpare uttryck än detsamma vid lugnare eftersinning skulle valt, Der yttras bland annat: Utvidgad representationsrätt inom bondeståndet, det vigtigaste af de vid riksdagen nyligen afgjorda gruntlagsändringsförslagen, bar väl med pukor och trompeter antagits hos adel, prester och borgare, men förkastats hos bondeståndet med öfvervägande pluralitet. — Vi se häruti en skamfläck på -bondeståndet, en skamfläck så ful, att hvad helst ståndet under riksdagens fortsättning må uträtta i fosterlandets och frihetens intresse, skall det svårligen efter derna sjelfvållade knäck på sitt anseende kunna göra anspråk på större aktning och erkänsla från svenska folkets sida än förra riksdagens bondestånd, hvars flertal vid sista riksdagsmannavalen saknade valmännens förtroende. 3 Det följande är så bittert och grofkornigt, att vi icke anse lämpligt att aftrycka detsamma. Wenersborgstidningen yttrar följande: Bondeståndet har genom detta beslut visat sig ega så liten aktning för sina valmäns fria omdöme, att det icke velat medgifva svenska allmogen rättighet att kunna, der man så önskade, välja på t. ex. en f. d. borgare, som blifvit jordbrukare, eller en f. d. embetsman, som egnat sig åt landtmannayrket. Ståndet måste hållas rent för alla sådana bildningselementer, och derföre måste valmännen beröfvas den