Aftonbladet – 24 december 1859, sida 3

ningens förslag, hvilka utan tvifvel förtjena att ju firr desto bellte tagas under rikets ständers,skärskår ande. Det mest framstående af dessa torde vara förslaet om straff för falsk se; så ock om annan irekränkning. Den lag, som i denna vigtiga del af brottmålslegstiftningen är för närvarande gällande, innefattas Lufvudsakligen i 60 kap. missgerningsbalken, men är i alla hänseenden både ofullständig, föråldrad och vår tid alldeles oduglig; hvilket nogsamt visar ig vid den icke sällsynta tillämpningen deraf.. Af denna anledning tager jag mig friheten föreslå ntagandet af det af lagberedningen uppgjorda för till 19 kap. straffbalken, med de förändringar i nde på straffgraderna, hvilka varit en följd af . redan beslutade förändra:e indelning från tre il fyra, och hvilka i det närmaste äro iakttagna i sputskottets. vid 1848-års riksdag i detta ämne afsifna betänkande n:o 58, ehuru de väl torde af nuande lagutskottet böra närmare granskas; och taag mig friheten att under litt. A härhos bifoga uvllständiga förslag till-redaktion af nämnde fö ing, som, med jemförelse af lagberedningen ag och nyssberörde betänkande, jag för min del r kunna och böra antagas såoms lag. Litt. A. Förslag till författning om ansvar för falsk angifIlse, så ock annan ärekränkning 1 Den, som falsk .xen för brott annan. vid domstol tilltalar, eller geom falsk angifvelse åtal vid domstol mot annan stadkommer, dömes : 1:o om det åtalade eller angifna brottet kunnat sedföra dödsstraff eller straffarbete på lifstid, till traffarbete från två till och meå sex år. om straffarbete från två till och med tio år r afsättring från embete å brottet följa kunnat, H straffarbete på högst två år eller fängelse, och 3:0 i andra fall, till fängelse eller böter. 2 t. Har någon, för att ådraga annan straff, emot onom falskeligen förebragt besvärande omständigheer, eller undanröjt bevis för hans oskuld; varde såom falsk angifvare straffad efter 1 . 3,.. Blef den tilltalade till straff fäld, och straft till fullo ellsr till någon del verkstäldt, dömes n falske angifvaren, om det var dödsstraff eller iraffarbete på lifstid till samma straff; om det var sraffarbete på viss tid, till enahanda straff på lika .d, eller till och med två år utöfver den, som :för en, tilltalade bestämd blifvit, dock ej öfver tio år; m det var afsättning från embete, till straffarbete rån två till och med sex år; om det var mistning f embete, till straffarbete på högst fyra år; och i ndra fall till fängelse eller böter. 4. Pröfvas åtal eller angifvelse hafva af obeänksamhet och utan argt uppsåt skett, eller har nåon gjort angifvelse, men den återkallat innan åtal Ierå följde; vare straffet, för det fall som i första punkten af 1 sagdt är, straffarbete på högst två ir eller fängelse; för det, som i andra punkten sägs, ängelse eller böter; och för öfriga fall böter. 5 4. Är någon förfallen till straff för åtal eller .ngifvelse, eller thy som nu sagdt är, och har åtalet eller angifvelsen förorsakat, att den tilltalade eler angifne häktad, blef; då må ej i något fall strafet sättas lägre, än till fängelse på en månad. 6 S. Finnes den, som åtal eller angifvelse gjorde, hafva sannolika skäl dertill haft, vare från straffet ri. , 7. Hvar som, muntligen eller i skrift, den han utsprider eller utsprida låter, beljuger annan, ithy att han af arghet pådiktar honom bestämdt brott eller visst slag af brott; dömes, om dödsstraff, straffarbete på längre tid än två år eller afsättning från embete å det pådiktade brottet följa kunnat, till straffarbete på högst två år eller fängelse, och i annat fall till fängelse eller böter. Lag samma vare om den, som af arghet utsprider sådan ärekränkande dikt, eller ock vid straffbar ger ning tillägger sig annans namn, eller eljest vid eller efter straffbar germing, som af honom eller annan begås, så förfar, att den, som oskyldig är, må för skyldig hållas. 85. Pröfvas brott, som i 7 sagdt är, hafva af obetänksamhet skett; vare straffet böter ell r fängelse på högst sex månader. 9 Pådiktar man annan, såsom i 7 sägs, gerning eller last, som ej efter lag straffbar, men eljest för bans ära, goda namn oeh rykte, medborg.riiga anseende, yrke, näring eller fortkomst menlig är, eller utsprider man af arghet sådan dikt, straffes med fängelse på högst sex månader eller böter. 10 S. Förolämpar man annan med smädligt yttrande i tal (Her skrift, eller med hotelse eller annan gerning, som missfirmlig är, och sker det å tid, ort eller sätt, att ärekränkningen väcker synnerligt uppseende, eiler är den eljest af svår beskaffenhet; straffes gerningsmaznen med böter eller fängelse på en till högst sex månader. 11. 5; Böter, som efter någon af föregående sS ädömas, må till två hundra rår sättas. 12 . För smädliga yttranden, hotelser eller missrimliga gerningar, i andra fall än förut sagda äro, bötes till femtij rår. 13 4. Förgriper sig någon med ärekränkning mot skyldeman i rätt uppstigande led, straffes med en till sex månaders fängelse, der gerni gen eljest med öter be. äggas skulle; sker det not stjufeller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde, lärare eller annan, under hvars lydvad . man står; varde den omständighet såsom försvårande ansedd. 14 . Den, som för ärekränkning tilltalas,-må ej evisning om sanningen af gjordt tillmäle sig från svar fris, utom i de fall, då han tillvitat annan bemådt brott eller visst slag af brott, eller ock viss erning, som i 9 sägs. Har den, mot hvilken tillmälet gjordes, varit för brottet tilltalad, men blifvit senom laga kraft egande dom från åtalet frikänd ler är den, som tillmälet gjorde, ej målsegande och hörer brottet ej under al!mänt åtal eller tid till åtal örsuten; då vare ej heller, till befrielse från ansvar srån tillmälet bevisning tillåten. 154. Den som till falsk angifvelse eller annan, sekränkning saken är, må ock efter omständigheerna dömas att erlägga kostnad till trycining iallnän eller ortens tidning af den dom, hvarigenom lien andre upprättelse vunnit, der denne det äskar. 16 S. Ej må brott, som i 7, 8, 9, 10 eller 12 34 sagdtär, åtalas af annan än målsegande; der ej ärekränkningen skett i eller för någons embete eller tjenst; ej heller må brott, som i 13 sägs, åtalas af sllmän åklagare, der det ej af målseganden till sålant åtal angifves. 17 t. Den, som efter 1, 2, 3 eller 7 48 dömes till svårare straff än, fängelse, vare ock förfallen till den äföljd att den dömde ej må i allmänt-värf nyttjas; ch varde han således oberättigad att utöfva embete, jenst cller annan alimän befattning, att till allmän efattning välja; å ock att föra annans talan inför iomstol. een Om generalguvernörskapet på Gotland. (Motion af 0. Svebilius). De högre embetena uti statsförvaltningens olika srenar anses i allmänhet af regeringen vera så vigiga och så wuvpptaga sina inchaftvares tankar och rafter, att de ej kunna till antalet förminskas gem sammanslagning af två eller flere, utan erfordra