Aftonbladet – 24 december 1859, sida 3

Sapristi, .min fru! Ni gör mig förlägen och ni. ni... Och sedan ?, : Jag skall hem — först, hur ni än vänder och vill, signora. Jag skall helsa på min gamla mor, visa henne mitt riddarkors först och denna arm sen. Hon skall dock ha den glädjen af sin skröpliga afkomma, att jag åtminstone varit en god trumpetare. Hon är snart sina sjuttio år, min fru! Sjuttio år, den kära gumman Men derefter? rs Derefter ...... Ah, der ba vi vårt säilskap! Nästa morgon vid frukostborden, innan herr löjtnanten hade infunnit sig, gjorde la Sandrina sina vänner det intima meddelandet (med en liten särskild blick åt det håll, der Lauretfå satt), att Beauvallet — ja han ämnade lemna dem ännu i dag, men ban kunde ganska bestämdt vara att vänta tillbaka till Milano, på. besök hos henne denna gång, inom en månad, kanske förr. Men tyst, för all del tyst med dettal Denna nyhet gjorde så mycket, att skilsmessan med den hederlige zuaven förlorade mycket af det ledsamnia och påkostande den eljest skulle egt för de qvarblifvande, och att omfamningarne på trappan, då Beauvallet om eftermiddagen skulle resa åstad hem till Frankrike, antogo den mera hoppfulla karakteren af ett första parentestecken, som ganska bestämdt väntar sin motsvarande hälft inom icke alltför länge. aVi se alltså hvarandra igen, snart, ickesannt?, Adjö, adjöl 5nart igen, icke sannt? Snart, snart! Ja då, eftersom jag måste rent ut med det och eftersom jag händelsevis bar kämpat i Italien för er sjelfetändighet så, att jag för omaket har — mistat min. SLUT. 3 -— En evauligt ster fångst af fisk har förefallit på Kirjola. 30 verst från Wiborg belägna gård, i det icke mindre än 13,000 st. aborrar bifvit fångade i ett enda notvarp. Värdet af denna fångst uppskattas till minst 600 rubel silfver.