Aftonbladet – 24 december 1859, sida 3

det, utan att precist fordra detta efter bokstafven., Ni svarar intet annat än ;bm. Vet ni hvad? Jag tycker alldeles icke om dessa edra hm! Mins ni det, Beauvallet?, Hm... Det är en söt flicka, det är en mycket söt och rar flicka, Lauretta, och jag svärjer er till, signora! Jag — bär hennes lilla guldkors på mig dag och natt! Hör på, Beauvallet! Vi qvinuor äro vida mer praktiska menniskor än ni karlar. Ni känner den olycka, som öfyergått Laurettas hela slägt; der står hon, det arma barnet, så godt som e.sam i verlden, med sina vackra ögon, sin lilla kära mun och dessa små allersomsötaste öron, — har ni aldrig sett dem skymta fram under det långa håret? — och det präktigaste hjerta i verlden och — enchel liten landtegendom på andra sidan Ticino lemnar henne, jemte mycket annat, rätt respektabelt i löst och fast efter hennes olycklige far och syskont... Och allt detia går nu för vind och våg, jag menar hemmanet och mulbärsplantagerna och mejeriet; hon sjelf kan ju icke taga hand derom, helst om hon, förbisedd af tol k, som Fe a ögon -n öppna, ... Hvyaba? min signora . Helst om hon, förbisedd af folk, som intet annat ha för sig än att gå och tänka på en dum arm, skulle till slut göra allvar af ett narraktigt hugskott och gå i kloster... Att gå i kloster, min herrel Men, Herre Gud... Men, Herre Gu?, ja! Hvarföre gifter nicer då icke med Lauretta? Min fru!.. Ni gör mig. Jag gör cr... Hvad? En ganska uppriktig och enkel fråga, hvartilljag, som ch äninna, har full rätt. Slåss väll n: då ej längre, eftersom det — i alla fall nu är slut med det kriget; hvarföre förakta att få en söt bustru på det enda vilkoret att ni tillika mottager en landtgård, en större villa, om ni eå vil, ett chå au? Att det ligger endast några timmars väg från edra lomb bardiska vänner, generar det er?