Aftonbladet – 24 december 1859, sida 2

hå lig glasmålningar hade här fått sin plats), erbjöd den dock i sina herrliga arkitektoniska former en: ännu mera frappant och b undransvärd anblick. Predikstolen var af ebenholz me silfverornamenter och ännu i dag nästan som nyss utgången af byggmästarens och dekoratörens hand; silfret på denna predikstol vägde ensamt 378 skålpund, det på ltaret 302. Som ni torde känna, hafva samta Danmarks konungar efter 1660 blifvit krönta i denna kyrka; ödet vill att detta bruk ej skall kunna utsträckas utöfver den siste oldenburgaren, konung Fredrik VII. Riddarsalen, belägen öfver kyrkan, var ett galleri af 77 danska alnars längd och 21 alnars bredd, men af endast 10 alnars höjd, hvilket gaf den en viss. nedtryckt karaker. Man beundrade här framför allt det rikt förgyllda taket, ett mästerstycke af bildmderi, med hvilket 26 mästare lära varit sysselsatta i 7 års tid, vidare en präktig kamin af svart marmor, förträffliga gobe instapeter, samt en högst intressant porträttsamling, deraf flera stycken utförda af ryktbara mästare. I stt annat galleri, kalladt Ridderstuen,, förvarades en komplett samling vapensköldar, illhörande afdöda såväl utländska som danska elefanterriddares och storkors af Dannerogsorden, medan ännu lefvande elefanter-: riddares och storkorskommendörernas vapensköldar brukalle tillsvidare uppbängas i kyrkan. Bland slottets öfriga rum bemärktes särskilt Caroline Mathildes kabinett, der hon på en ruta sjelf hade ristat de bekanta orden (på engelska): O Gud, bevara mig skuldfri, sör andra storal I slottets flesta rum funnos spridda en mängd oljemålningar, till stor del af ofantligt värde, liksom äfven möbler och bohag af verklig kunglig lyx. Den nuvarande sonungens enskilta antiqvariska samling, en högst intressant och rikhaltig pendent till det eldnordiska musdgety, fanns nu äfven bevarad vå Fredriksborgs slott och har med så mycket annät gått helt och hållet förlorad. Anblicken af Fredriksborg, ej blott för den, som första gången såg det, utan för hvarje ay gång man trädde in på dess borggårdar, iade något obeskrifligt imponerande. Det svenka Gripsholm är att betrakta som en dverg not denne jätte; det eger ej heller trollmaksen af denna helgjutna stil. Dessa väldiga nurar med de skyhöga tinnarne, denna massa t torn, gafflar, spiror, denna nästan förvil:ande mångfald af figurer och prydnader, lessa karakteristiska nygötiska försiringar i spetsiga, kantiga och vridna former, allt detta srep åskådaren med omotståndlig makt, men hänförde dock på ett öfvervägande sätt ge:om den. harmoniska kraft, som uttalade sig senom det samlade hela. För närvarande är let endast gravyren och litografien förbehållet att gifva oss och framtiden en för öfrigt alltid mycket ofullständig föreställning om all tenna skönhet och prakt. Hilleröd, den omedelbart till slottsön gränsande staden, hvilken af konung Fredrik VII:s jemna uppehåll på slottet nästan alltsedan hans tronbestigning haft många reella fördelar och onekligen derigenom tagit under den sista tiden ett betydligt uppsving, förlorar icke minst på denna konungaborgs förstörelse. Det aar blifvit mig berättadt en nästan rörande liten episod från i förgår. Den gamle Hil!eröds urmakare, hvilsen — jag vet ej rätt i huru många herrans år — varit van att resuliert hvarje lördags middag vandra upp i iet stora bufvudtornet af slottet och der uppIraga det hedersamma forntida urverket, var m förmiddagen i förgår vittne till huru låsorna efterhand nådde äfven hans torn, hans helgedom, att icke säga hans egendom. Ännu sick uret deruppe sin gilla gång, ännu slog let half tolf... ännu slog dettre qvart... ändtligen fullt sina tolf öfver nejden genljudande stag. Omedelbart derefter sträckte emellertid lågan sin röda tunga upp öfver urtaflan och nom få ögonblick störtade tornspiran ner i ljupet. Då den beskedlige urmakaren detta vörde och såg, yttrade han sorgmodigt: Nu har den sista timman slagit för mig ocksål ilan stultade, tigande och tankfull, hem, gick senast till sängs och ligger der sedandess i en ivinsot, från hvilken han måhända verkligen Jdrig skall stå upp. På sätt och vis torde lenna lilla historia låta sig tillämpa på hela tlilleröds stad, och desSöde blifva ett liknande. Enligt enskilta underrättelser från Skåne, skall branden på Fredriksborg varit sedd flera nil upp i landet på andra sidan Sundet. . De skånska tidningarne torde för öfrigt redan ha neddelat er dessa detaljer. S., B. ————— Avan