Aftonbladet – 24 december 1859, sida 2

stycken och drager nytta af gammal vunnen erfarenhet. : Det var just en dylik fransk trupp, som i detta ögonblick tågade in i San Luca. Efter soldaterna, uttröttade, nersölade, krutsvärtade, kommo diverse vagnar med sårade; en fältläkare till häst följde vid sidan af dem. På en af dessa vagnar befann sig bland andra äfven vår gamle bekante; trumpetaren Beauvallet. Han hade icke kommit alldeles helbregda från sin nyss beskrifna expedition, en kula hade råkat inqvartera sig i hans ena arm och på eft så obebagligt sätt, att han icke förmådde röra den, det var den högra armen, detta förargade honom innerligt, dock var han ingalunda ledsen, snarare få pass upprymd man kan vara, när man tillika är litet topp tunnor rasande; det vill säga, det ena ögonblicket svor Han högt sina kraftigaste eder, det nästa tog han upp en liten vistump och gnolade för sig sjelf. För öfrigt rökte han sin cigarr med god smak. Han hade blifvit lösligen förbunden kort efter händelsen, och han kände just icke några plågor för ögonblicket, men läkaren skulle ännu denna natt taga i lag med honom, det blefye alltså förmodligen att göra en liten sejour på et lasarett. Detta var honom så litet i smaken, att just nu svor han åter till ett ventre s.int griso med hela energien af en man, som nästan känner sig förolämpad af sitt öde. Man rullade diverse trånga gator fram kors och tvärs. Ändtligen trädde ett par soldater med rykande facklor fram till vagnen och ropade: Här är det, låt oss få dem af! Äro här många förut? frågade läkaren från sin hästrygg. å Här ligger ett balft kompani sårade bersaglierer; dock, de flesta torde kola af redan i natt, så det blir nog snart god plats för andra. Deras pastor är redan här och har gifvit en trettio stycken välsignelsen......n En Pprest trädde just i detta ögonblick ut på trappan af den byggning, hvarest vagnarna hållit. . Läkaren på bästen helsade honom med en viss nonchalance: