Aftonbladet – 23 december 1859, sida 2

som en på den italienska halfön uppblomstrande fri och mäktig stat, skulle vänskapen meden sådan bhfva för Sverge af icke ringa betydenhet, enär härigenom en ny afsättningsort för våra produkter blefve oss beredd. Menzshögre och mäktigare än alla materiella intressen, ehuru vigtiga och äfven p le andliga inverkande dessa än kunna vara, talar här rättvisans och frihetens stämma, och lenna bjuder vår regering oeftergifligen au rösta till förmån för de frigjorda nationaliteterna. LITTERATUR. Nya nordiska dikter och skildringar af finska. danska, norska och svenska författare. Stockholm 1859. Utgifvare och förläggare: Axel Kullberg. Vi ha förut i korthet omnämnt denna bok, men återkomma till densamma, då den utan tvifvel utgör den värderikaste och mest glädjande företeelsen inom den egentliga jullitteraturen för i år. Det första uppslaget till vår jullitteratur var len af Att:rbom utgifna poetiska kalendern, som utkom åren 1812—22. Den spelar en icke ovigtig roll i vår vitterhets häfder och den mottogs af allmänheten med det lifligaste intresse, hvilket också tillfullo rättfärdigades genom de bidrag den meddelade af dem, som lifvades af ,idn om Pen pånyttfödelse af svenska vitterheten. Sedermera uppträdde efter hand andra poetiska kalendrar af större eller mindre värde, och deras antal ökades i samma mån som deras litterära betydenhet aftog. , På sednaste tiden har det kommit derhän, att dylika kalendrar icke varit ett resultat af en litterär redaktion och en planmässig samverkan af flera skalder och litteratörer, utan antingen utgjort foster af en enda, ofta mycket tarflig sångmö, eller också någonting, som en bokhandlare planlöst sammanrafsat från höger och venster utan någon annan id än den att åstadkomma en liten grann bok, som inom ett par månader skulle kunna lemna ett godt saldo. Benämningen poetisk kalender har kommit så i vanvördnad, att sedan hr A. Kullberg nu lyckats åvägabringa någonting, som motsvarar den ursprungliga iden med sådana kalendrar, han försmått att begagna den gamla benämningen. Med skäl torde kunna sägas; att denna samling i värde och betydenhet kan ställas vid sidan af det bästa, som på det sättet utgifvits i vårt land. Men utom det att mycket af hvad som innehål!es i denna bok vittnar om mästarehand och förmågor af första ordningen och att ingenting deri är verkligen underhaltigt, får den en särskild betydelse derigenom, att man här finneri endrägt samlade äldre och yngre representanter för den nutida poesien i de fyra särskilda länderna med skandinavisk bildning. Detta samverkande och det helas stora poetiska värde utgöra ett hugneligt tecken just nu, då eljest småsinnets och vrångsinnthetens lidelser ropa-på split och söndring, och då man äfven börjat vänja s:g vid den tanken, att med de stora heroernas bortgång poesien skulle vara utdöd eller fallen i dvala i Norden. Finland är representeradt genom Runeberg och Topelius. uneberg, son väl är värd att intaga hedersplatsen inom denna skalderund, har lemnat ett stycke, Den femte Juli (Dunckers dödsdag), utan tvifvel hörande till den nya serie af Fänrik Ståls sägner, som man bör hoppas att en gång få se offentliggjord och lika utmärkt genom glödande fosterlands-; känsla som poetisk formfulländning. Topelii stycke ynglingens drömmar är äfven ett uttryck af den renaste patriotiska entusiasm och hörer till det yppersta, som denne utmärkte lyriker skrifvit. Från Danmark finnas bidrag af Hauch, Ingemann, Ploug, Riehardt och Andersen. Hauchs Maaneskinsdrömme erinrar derom att i den poetiska naturuppfattningen ligger sanning lika väl som i den. prosaiska. Ingemanns Guttorm Sindre är en skön teckping af skaldens makt att mäkla fred och stäfja de onda passionerna; motivet är hemtadt ur den norska konungasagen, och det hela kan äfven ha en betydelse och innehålla en maning för detnärvarande ögonblicket. Plougs Fru Kerjean utmärker sig för denne diktares vanliga gedigenhet oeh renhet i formen. Richardis stycken äro hållna i en vemodigare tonart än hvad vi förut sett-af denne unge hoppgifvande diktare. Andersens Barnet i Graven är en gripande teckning af modershjertats sorg. Såsom representanter för norska poesien finna :vi här: A. Munch, Diefrichson. och Björnstjerne Björnsen. I Ved Genfersjönn besjuriger Munch med ädel värma fången på Chillon, genevaren Bonivard, och hans befrielse. Bland de af Dietirichson lemnade styckeh bar Langt fra Hjemmet tilltalat oss mest genon den rena, enkla, ösminkade känslag; som deri funnit sitt uttryck. BjörnstjerneÅ Björnssons Faderen är en af dessa bilder ur djupet af folkets själslif, i hvilkas tecknandel. denne unge diktare har få sina likar. : Dr svenska bidragen i samlingen härflyta från frih. v. Beskow, A. Andersson, Böttiger, Nybom, Orvar Odd, Oscar Fredrik, Bjursten,! Sander och Talis Qualis. Utrymmet medgifver oss icke att särskilt omnämna de stycken, hvarmed bvar och en bidragit; vi kunna i afseende på dem upprepa hvad vi sagt om samlingen i sin helhet, att många bland dessa stycken äro utmärkta, intet verkligen underhaltigt. . ee Frib. v. Beskows Skuggbild af Berangero, li utgörande ett fragmentiur otryckta, vandrings-!4