Aftonbladet – 21 december 1859, sida 2

SVUM R g DA att få till protokollet anfördt, det Han dnsågd allt för mycken uppmärksamhet hafva blifvit lemnad nämnde motion. Presteståndet. Efter föredraghing af statsutskottets memorial n:r 7, deruti föreslagits, såsom godtgörelse för landtmarskalkens och talmännens riksdagskostnader, ett arfvode af 900 rdr rmti månaden för hvardera, yttrade sig i ämnet hrr Lindgren, Berlin, Beckmanoch Schram, med förordande af utskottets förslag, hvaremot hrr Sandberg, Carlander, Almqvist och Otterström yrkade att ståndet måtte biträda borgareoch bondeståndehs:. böslut och bestämma ifrågavarande farfvoden till 750 rdr i månaden, med hvilka sistnämnde talare professor Carlson, som under diskussionen yrkat återremiss, sedan förenade sig. Ståndets beslut blef åfslag till utskottets förslag, och bestämdes arfvodet till 750 rdr rmt. Sr Härefter föredrogs punktvis statsutskottets utiåtande n:r 13 i anledning af rikets ständers sist församlade revisorers afgifna berättelse angående statsverkets och andra allmänna fonders tillstånd, styrelse och förvaltning. De punkter deraf, som ej föranledde till särskildt godkännande eller afstyrkande beslut; ladestill handlingarde, otHi godkändes utlåtandet för öfrigt i allä dess delar, med undantag af 17, deri utskottet föreslagit skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om öfver: låtande till riksgäldskontoret af de under krigskollegium hittills stående fonder och kassor i utbyte mot bestämda ersättningsanslag, hvilken punkt, efter en lång diskussion, blef, genom votering med 35 röster mot 10, afslagen Under diskussionen, som börjades af biskop Annoerstedt, med yrkande af afslag, blef denna mening. utförligast framställdt af komminister Beckman, som erinrade att, oii ock deh föreslagna åtgärden ej syntes för ögonblicket vådlig, man likväl ej kunde an: svara för att, om ifrågavarande kassor ställdes under ständernas förvaltning, ständerna i en framtid om deras användande kunde fatta beslut, i följd hvaraf medlen komme att i sjelfva verket undandragas statens disposition deraf för de dermed -afsedda ändamiål; hvarjemte denne talare, äfvensom prosten Berlin, anmärkte det olika sätt, hvarpå dessa medel kunde komma att förvaltas af riksgäldskontoret, mot hvad hittills skett af statsverket, och hvarigenom de personer, till hvilka de ansenliga penningebeloppen blifvit i smärre poster utlånade, kunde blifva uppsagda på de upplånade summorna, och deraf åter föranledas penningebetryck och skada för allmänna frörelsen. Riksafkivarien Nordström fästade uppmärksamheten derpå, att, grundlagsenligt; riksgäldskontoz Året aldrig skulle kunna använda ifrågavarande pen, aingar till andra ändamål än de dermed afsedda, j heller på annat sätt än hittills skett utlåna dem, hvarföre åtgärden i det hela endast skulle bestå i att öfverflytta förvaltningen af dessa kapitaler från ett statens embetsverk till ett ständernas embetsverk, och hvilken förändring talaren ansåg hvarken nyttig eller nödig. Prosten Almqvist talade för bifall. Likaså ledamöterna af statsutskottet prostarne Schram och Ljunggren samt professor Carlsson, äfvensom doktor Sandberg. Prosten Malmstedt yrkade afslag. Hr Lallerstedts inom borgareståndet väckta motion rörande underdånig framställning om instruktion för Sverges ombud vid italienska kongressen, som blifvit medstånden kommunicerad, föredrogs, men nppträdde i anledning häraf inga talare i sjelfva saken, deruti likväl åtskilliga af ståndets medlemmar förbehöllo sig sin yttranderätt, när frågan återkommer från ekonomiutskottet. Motionen lades till handlingarne, hvarefter, och sedan bordläggning försiggått af åtskilliga till ståndet inkomna utskottsbetänkanden m; m., ståndets medlemmar åtskildes. Borgareståndet. I dagens plenum föredrogs statsutskottets memorial o:r 13, utlåtande i arledning af rikets ständers åren 1857 och 1858 församlade revisorers berättelser, angå2nde nämnda år verkstälda granskningar å! stats: verkets samt andra af allmänna medel beståendö fonders tillstånd, styrelse och förvaltning utidet åren 1854—1856. Naämnde utlåtande, upptagande 29 .; upplästes punktvis och godkändes af ståndet utan någon anmärkningavärd diskussion, hvarefter plenum applöstes kl. half 12. Bondeståndet. Sedan de särskilta punkternaaf statsutskottets utlåtande, angående rikets ständers revisorers berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, blifvit dels bifallna dels lagda till handlingarne, företogs den från borgareståndet remitterade motionen af hr Lallerstedt angående instruktionernå för Sverges ombud vid den kongress, som skall ordna de italienska angeläger heterna, hvilken motion blifvit af Almqvist såsom egen upptagen inom bondeståndet. Mengel framhöll vigter af att Sverges ombud vid kongressen kunde stödja sig icke allenast på regeringe s, utan äfven på svenska folkets opinion, och förordade derföre motionen. Med honom instämde en stor del af ståndets ledamöter, såsom Nil Larsson, Lundvall, f. vice talman Per Eriksson, Nils Olsson, Ola Jonsson, Rosenberg och Anders Persson från Skåne, Sven Gustaf Johansson, Malmin, Sanstedt, Lindström, Nyström m. fl. Derefter uppträdde Nettelbladt, likaledes förordande motionen samt uttalande den önskan, att alla fria nationers ombud måtte förena sig om att påyrka det italienska folkets frihet och oberoende vid bestämmandet af sin statsform. Anders Eriksson från Elfsborgs län ansåg uttrycket af folkets önskningar i debnna sak blifva ett stöd för konungens tillgöranden och trodde, att hvarje vän af frihet skulle uppträda för det i andlig och lekamlig måtto förtryckta italienska folket, samt förordade lifligt motionen. Östman utvecklade, förordande motionen, sina åsigter om hvarje folks rättighet att sjelf ordna sina statsförfattningsangelägenheter och åberopande sig dervid på svenska folkets åtgörande 1809 samt norrmännens 1814. Svenssån, som önskade motionen all möjlig framgång, erinrade om huru hela svenska folkets sympatier följde italienarne under sista kriget, och huru hvarje ny underrättelse om de allierades segrar här väckte glädje hos hvar man. Han Ville att ståndet så enigt som möjligt skulle uppträda för saken, hvarigenom äfven en mindre stats ombud vid kongressen skulle med någon vigt kunna lägga sitt ord i vågskålen. Jonas Andersson förmodade, attimeningarne inom bondeståndet icke kunde i denna sak vara delade, och framhöll vigten af att Sverges ombud vid kongressen förfäktar en åsigt, som försäkrar folken att sjelfva utan allt yttre tvång få ordna sina angelägenheter. Han betviflade icke att svenska regeringen skulle verka i samma syfte som folkets önskan; men han ville att regeringen skulle genom uttalandet af folkets opinion få ett stöd för sitt handlingssätt, och han förordade derföre en så enbällig opinionsyttring som möjligt. Sven Heurlin trodde att ingen ihom ståndet hade något emot att motionerna vunne all möjlig framgång, samt uttalade sina sympatier för hvarje förtryckt folks rätt att afskudda sig despoternas makt. Per Nilssön i Espö erinrade, att stormakterna icke blandade sig i saken, då Frankrike sednast störtade sitt styrelseesätt, och åberopade sig på Englands stora statsmäns åsigt om hvarje folks rätt att bestämma öfver sitt öde samt önskade motionerna all möjlig framgång. Uhr lofvade att i utskottet verka för motionerna, då de öfverensstämde med hans egen äsigt, och han gjorde det så mycket hellre, som det nu befanns äfven vara ståndets. Motionären Almqvist hembar i frihetens namn sin varma, t: cksägelse åt ståndet, som understödt motionen, och Nils Larsson påyrkade ofördröjlig remiss af densamma, utan afvaktan af protokollets justering. Sedan Falk ocKMatts Persson vidare yttrat sig för saken, och Rosenberg föreslagit, att hela ståndet skulle förklara sig instämma i motionen, framställdes särskilda propositioner af talmannen, hvilka alla kiföllas och till fölid hvaraf ståndets beslut blef,