Aftonbladet – 21 december 1859, sida 2

RIKSDAGEN. UTSKOTTSBETÄNKANDEN. Af Statsutskottet: N:r 13. Meddelar utlåtande i axrledving af rikets ständers åren 1857 och 1858 församlade revisorers berättelse, angående nämnda år verkstälda granskningar af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders styrelse; tillstånd och förvaltning under åren 1854—1856. N:r 14. Afstyrker af kontraktsprosten Falck och prosten Lindberg i presteståndet samt af Ola Svensson från Malinöbus län 1 bondeståndet väckta motioner om anvisande af statsänslag för åtskilliga af kyrkokassorna i Skåne och Halland hitintills bestridda utgifter, såsom akademispanmål, bibeltryckeri-säd m m. kr DAGENS PLENA. Ridderskapet deh Adeln. Till elektor hade blifvit utsedd hr D. G. Bildt. Vid föredragning af statsutskottets utlåtande n:r 7, angående godtgörande af landtmarskalkens och talmännens riksdagskostnader, öfverleintade landtmarskalken klubban till grefve N. Gyldenstolpe. Först upplästes bondeståndets inbjudning att förena sig med dess beslut om fastställande af 750 rår i månaden, och derpå begärdes ordet af friherre Åkerhjelrr, hvilken nu, som uti utskottets sammanträden, icke kunde anse 900 rdr för högt. Men som landtmarskalken bemyndigat friherren att förklara, det han icke ville att frågan skulle blifva föremål för votering i förstärkt statsutskott, utan att borgareoch bondeståndens beslut hellre skulle antagas, så anhöll frih fren att ördföranden måtte framställa proposition på bifall till dessa stånds beslut. Hr G. M. Stjernsvärd anhöll först om tppläsande af Johan Johanssons, utskottets utlåtandö friedföljande resetvätion, och sedan detta skett, anhöll talaren om bifall för 600 rdr i månaden. Talarens egentliga skäl var att de tre första ståndens talmän hafva andra embeten, som gifva god lön, samt att för bondeståndets talm An 7,209 rår om året alls icke är litet. Med friherre ikerhjelm instämde hr Ehrenhoff, friherre W. F. Tersmeden, hr D. G. Bildt och hr Westfält, hvarpå, vid framställd proposition, det af borgareoch bondestinden antagna beloppet af 750 rdr i månaden blef sf ståndet bifallet. Hr W. F. Dolsan väckte motion om att rikets ständer, i anledning af norska Storthingets beslut om apphäfvande af riksståthållareskapet, måtte till K. M. ingå med anhållan om att konungens svar på Storthingets skrifvelse inåtte delgifvas ständerna, och dessa sättas i tillfälle att deröfvet afgifva sina yttranden. Motionen begärdes på bordet. Statsutskottets utlåtande n:r 9, tillstyrkande användande af anslaget för tångvården till nybyggnader vid fängelset i Landskrona, bifölls, sedan hr W. Stråle förordat detsamma. Statsutskottets utlåtande n:r 11, afstyrkande K. M:ts förslag rörande användande af öfverskottet på anslagen för Nockebyoch Drottningholmsbroarne, bifölls utan diskussion. Vid behandling af riddarhusutskottets utlåtande n:r 1, afstyrkande hr Brakels väckta motion om omedelbara elektorsval, uppstod en längre och ganska liflig ebatt, i hvilken deltogo, för utskottets förslag, hr O. 7. Knorring, frih. Rehbinder, hr Printzensköld, grefve Wrangel, hr D. G, Bildt och frih. Raab. För hr Brakels notion åter, utom motionären, hrr Ehrenheim och G. Jederschiöld, grefvärne af Ugglas och Björnstjerna amt hr von Qvanten. De förnämsta skäl, som anördes emot hr Brakels motion, voro först den större idsutdrägten vid omedelbara val, och sedan de vålor för ståndets sjelfständighet, som deraf förmenales skolå uppstå genom ökade partistrider. Dessa ;etänkligheter vederlades dock på ett öfvertygande ätt af je som talade för motionen, hvilka alla ord ense om, att adelns värdigate representerande nom utskotten väl vore värdt någon tidsspillan. De isade äfven huru stort utrymme för närvarande emnas åt slumpen ått afgöra bärkmansvalen. Moionären anförde, i fråga om fruktan för de ökade artistriderna, att de nuvarande bänkmansvalen inättades just under frihetstiden, då, som man vet, vårt and var mest splittradt i partier, och trodde, att ett notsatt förhållande just skulle blifva följden af det ya förslaget. Hr Printzenskjöld var den ifrigaste kämpen för utkottets förslag, och under hans sista anförande, som gentligen utgick på att gendrifva de af grefvarne f Ugglas och Björnstjerna framställda åsigterna, ppstod ett allmänt rop på proposition, hvilket flera ånger upprepades. Hr 0. v. Knorring fortfor att förklara det vara ans innerliga öfvertygelse, att det nuvarande sättet tt välja bänkmän är det bästa, och yrkade ,fortfaande bifall till utskottets förslag. q Grefve Wrangel försvarade utskottets motiver och ycktes lägga mesta vigt på att man icke bör utbyta et gamla emot ett nytt, som man icke pröfyat. Taren vederlade hr Brakels uppgift om bänkmansva: