Aftonbladet – 20 december 1859, sida 2

vanliga novellkramet, der man har så svårt att finna något annat på bottnen än författarens eller författarinnans bemödande, att spänna intresset,, såsom det heter på konstspråket. — Vi skulle dock vilja göra den anmärkning, att dialogerna någon gång icke äro fullt naturliga och att författarinnan, glömmande sig, understundom talar något htet sjelf genom de framställda personernas mun. Till någon dylik anmärkning ha vi dock knappast funmt auledning i den nätta berättelsen I förtretenn, som afslutar samlingen, och hvilken utmärker sig för väl hållna karakterer, verkligt individualiserade bilder. — — Ånteckningar om bortgångna samtida, aj C.BA. Adlersparre (Tegner, Geijer, Agardh, Ehrengranat, Wickenberg, Wahlbom, L. Hjortsberg). Stockholm 1859. ikasom det är en uråldrig och redan bland den gamla verldens kulturfolk känd och älskad sed att åt sina stora mäns minnen, sedan fosterjorden redan länge förvarat deras stoft, resa bildstoder, egnade att åt den sednsste efterverld bevara deras karaktersdrag, så tillkommer det samtiden och de närmast efterlefvande att uppfånga dessa hädangångna drag i miniaturbilder, hvilka sedermera i sin ordning tjena till ledning vid utarbetandet af de större monumenter, hvilka först i en sednare tid komma till stånd, Detta gäller icke blott om plastikens konst, utan ock om ordets, hvilken i. bestämda monografier vill bevara och förherrliga fäderneslandets ädlaste minnen. Äfven här måste de kolossala idealbilderna föregås : f trogna porträtter, och det är sådana, som författaren här lemnat oss i det intressanta verk vi här anmäla. De trenne första teckningarne, framställande trenne af vår litteraturs beroer — den af nordisk natur och grekisk konst uppammade skalden, den i forntidens djupa scbokter och samtidens vida rymder skarpsynt och kärleksrikt spanande forskaren, den naturens och samhällets gåtor i ett af snille glödande språk tydande vetenskapsmannen — ha recan förut af samme författare blifvit skildrade i tidningsartiklar, hvilkas innehåll nw härigenom blir tillgängligt för en större eller åtminstone annan publik. Vi införa här, såsom ett prof på författarens sätt att karakterisera och på hans stil, slutorden I teckningen öfver Geljer: En riddersman i ordets upphöjdaste betydelse, med ett hjerta af renaste guld, fullt af ödmjukhet och tro. ett snille, alltjemnt på upptäcktsresor i djupen och på höjderna, ett orubbligt mod när det gällde strid för bisv rna ider, en brinnande sterlandskänsla, en van el, åt hvilken det sedliga gaf glans och kärleken vingar — en man i lifvet och i döden — en sådan man var Erik Gustaf Geijer. Men det är icke blott till sådana stjernor af första storleken, som författaren med sanni fosterländsk pietet hemburit sin varma hyllning; äfven till andra, genom sin : tällning till tiden och samhället mera utsatta för glömskans åverkan, har han bär utsträckt sin uppmärksamhet. Man klagar. så ofta öfver-att vår tid frambringar så få utmärkta män. Måhända kunde och borde man med mera fog beklaga, att vår tid synes så föga förstå att taga reda på hvad den verkligen eger inom sitt sköte, och att vi, i vårt stolta äflande att skåda rätt högt upp i ett aflägset fjerran, alldeles icke varseblifva de många lärorika och älskliga föremål, hvaraf vi omgifvas. Det är i detta afseende som grefve Adlersparre här genom sin teckning af de fyra koistnärerna (ty äfven Ebrengranat var obestridligen en sådan) gjort vår litteratur en verklig tjenst; och det sätt, hvaruppå han utfört såväl denna uppgift som bilderna af de trenne klassiska författarne, bör hos allmänheten väcka en önskan, att af hans band snart få emottaga porträtter af ännu flera bland nationens älsklingar. Lifvet och naturen i höga norden, skildrade aj dr Georg Ilartvig, öfversättning. Förra delen, med en karta. Upsala på C. Wassmuths förslag. Ett intressant arbete, der rhan finner sammanställda sednare resandes skildringar, bland andra Castrens, från dessa höga latituder. Författaren har gjort till sin uppgift att framställa den höga norden i dess stora allmänna drag, skildrar polarklimatets inflytande på växter, djur och menniskan samt menniskans strid med en fruktansvärd natur. Han har lyckats väl häruti och frambragt en bok af både omvexlande och lärorikt innehåll. I den nu utkomna delen ger han bland annat, efter en allmän öfversigt af Polarländerna, skildringar från Franklins, Parrys och Kanes resor, af Siberien och den ryska pelshandeln, af samojederna, jakuterna med flera af polarfolken. Andra delen utkommer i början af nya året. — Miuiatyr-Almanach jör 1860, med stålsravyrer och lithografierade porträtter (Brudins förlag) erbjuder ett ganska omvexlande och till en del pikant innebåll. I en liten berättelse, kallad Bränvinskontrollören, svänger den vicke v. Braun obarmhertigt satirens gissel öfver den greflige, gudlige och nykterhetsifrande höfdingen i ett visst län inom Sveal. rike, hvilken hade all möda ospard att till). dessa snygga befattningar förordna dem, som: voro honom jemlikast i börd. Uti grefvele