Aftonbladet – 15 december 1859, sida 2

bakgnnd snö syntet HRT ARR Are AE nom sin frånvaro i ett ögonblick som detta, der högvälborne hr baronen endast skulle haft en ny lager att vinna till sina många förut förvärfvade? Et tu, Brute? Medgif att friherre Alströmer stod der skäligen ensam med och för sin goda sak! Hjeltemodigt som den grekiske härföraren vid Thermopyle, men gifven till spillo! Saknar då det nya riddarhuset män till att stå på mäns rätt? Jag ville emedlertid ha sett vår kära mo: tionärs anlete och miner, när frih. Alströmer ryckte fram med Paulus, then aposteln! Paulus är öra och bibeln förblifver dock en väl: delig klubba, att, när;intet annat hjelper, drifva-i planeten på de förhärdade. Jag behöfver icke säga, att här i vår trakt finnes ingen, som icke håller med frih. Alströmer och aposteln Paulus. Vår mening är den, att vi redan hafva mer än nog med den nymodiga lagen om qvinnans rättighet att blifva myndig när hon vill och behagar; skulle nu dertill komma, att h:n äfven finge på egen hand gå åstad och gifta si-:, utan att bedja skåpelsens herrar om lof dertill? Den svenska qvinnan har redan erhållit så många frioch rättigheter i den sednare tiden, att det dock ingalunda är för tidigt att man säger stopp och låter en liten paus inträda. Hon kan hålla handel och idka borgerlig näring, hon kan välja riksdagsman i städerna (försöker åtminstone!), hon kan bli folkskole-lärare (mjukaste tjenare, mamsell magister !), hon gör anspråk på att kunna bli orgelnist och postmästare, och hon låter sig myndig förklara, medan måhända hennes herr bror är in optima forma förklarad — omyndig! Om jag får lof att fråga: när detta allt är damernas rättigheter, till hvad äro då vii herrar manspersoner? aber Men man, det vill säga: qvinnan, är icke nöjd ändå. Man skickar fram en beskedlig svärmare på riddarhuset för att yrka flickans rätt att ingå äktenskap utan att säga söta pappa till, eller söta bror, eller söta förmyndarefi (så länge sådan förefinnes). Man vili att hon vid femton års ålder skall ha lof icke blott till att disponera öfver sitt hjerta och till att skrifva romaner, utan äfven till att råda öfver sin hand och sålunda äfven öfver sitt — arf! Så snart den lilla damen har gått och läst och fått sig en krinolin, för att taga sig fruaktigt ut,, skall hon en vacker morgon kunna infinna sig hos far och mor med en likaledes liten herre i urvuxna byxor och säga: Se här min utkorade! I morgon uttaga vi lysning och om en månad hoppas vi få nöjet se pappa och mamma på vårt bröllop I Vi här nere i vår trakt äro, jag upprepar det, på det fullkomligaste eniga med baronerna Alströmer och. Paulus om att detta är en skyhög galenskap och en farlig galenskap. Det är redan för allehanda förhållanden mer än tillräckligt vådligt att en flicka vid femfon års ålder har lof att gå och bli kär, och rätteligen borde det i lag förbjudas. Det är ganska sant, att det för mången är den tid då känslan är som lifligast och Hhjertat mest mottagligt för intryck; men en flicka måste veta att betvinga sin känsla och hålla sitt hjerta -i tukt och Herrans förmaning. Hvartill hafva vi flickpensioner och goda moraliska läroböcker och allvarsamma religionslärare i skolorna, om icke för att ingifva vår döttrar så pass mycken filosofi, att de kunna motstå en förste och andre friare? Åter, nv kunna de icke motstå en lådan frestelse — nu förlofvar man sig i hemlighet, skrifver till varandra i tysthet kärliga bref, hvilka fu skas fram genom -springpojkar och intriganta Susannor, — nå väl! detta är yt erst fördömligt och emot all god uppfostrar i la madame Campan, men derifrån till gif:ermål är dock ett stort språng, så länge en far finnes med tillräcklig myndighet att säga: Din vilja, min kära Jeanette, den — är i mors smörask I Detta tyckes mig mera klart och alldeles icke behöfva någon utförligare deduktion: Högvälborne hr baronen kan föreställa sig! Vi voro häromqvällen några vänner församlade hos majoren på Knäfvelstorp. Vid sjelfva supgbordet kom man att tala om den Creutzska motionen, och helt högt, e uru der var ungdom närvarande ; hvilket onekligen var mycket oförsigtigt, Hr baronen känner vissa förhållanden på Knäfvelstorp; majoren gifte sig för en sex, sju år sedan med en ganska galant menniska, som i längre tid skött hans hushåll, och der är i huset en dotter vid pass femton år (hör till ett statistiskt kapitel, som här kan förbigås!). Nå, som vi sitta der och liskurera öfver besagde motion, höjer lilla fröken dottern sin röst, — det är en nippertippa och ett sannskyldigt enfant terrible — och utbrister : Puh ! Hvarföre skulle ej en flicka vid mina år ha lof att gifta sig utan tillstånd och särskild grace? ... Pappa och mamma — begärde minsann inte lof af mig till att gifta sig. Man kan tänka sig hvilket intryck ! Samma ifrågavarande fröken nippertippa lärer vara i mycken aktivitet, för ati i ällrasomstörsta fart bilda en liten konspiration bland de unga flickorna på orten, i ändamål attfå ihop någon broderad eller virkad opinionsyttring som julklapp till den gudbevars så kallade sädle motionären.o Det vore naturligtvis fasligt lätt att göra en kontrademonstration och alldeles krossa denna lilla affekterade anläggning; tänk på det, högvälborne hr baron, och gif signalen, så finner ni oss färdiga till hvad som helst, så många giftomän vi här äro! En af våra poeter (har sjelf ett halft dussin döttrar i uppväxt) håller redan på med ett större poem till vår värdige giftomannaGoliath; det börjar så här: Uti en tid, då man med skändlig hand vill slita gammal ordnings alla band och låta mössen dansa fritt på bordet, i en behaglig stund du tog till ordet. Far fort, du bålde! Petrus — är det sagdt —