en så gagnelig verkan, i sin mån, gifva stöd åt motionärens påstående, att den högre undervisningen skulle mycket vinna genom ati förflyttas från det skymundan, hvari densamma för närvarande befinner sig, och hvaruti de, som säga sig nitälska för dess bästa, icke borde söka qvarhålla henne. Priset å wländska tidningar. Till Bedaktionen-af Aftonbladet. Med anledniog af ett uti Aftonbladet för den 24 November meddeladt utdrag ur en tidskrift, har en iåsändare den 28 i samma månad åberopat en annons uti tidningen Gålignanis Messenger,, i kraft af hvilken nämnda tidning skulle i flera uppgifna länder tillhandahållas abonnenten till priser, som understiga det belopp, hvilket i Sverge debiteras. Insändaren har dervid, förlåtligt nog, misstagit sig om annonsens vigt öch betylelse. Postverken i de uppgifna länderna rätta sig icke efter tidningsredaktio aens annons. Detta är icke första gången annons i utländskt blad förvillat sina läsare. Så får man t. ex., äfven i högst aktade blad, läsa prenumerationsinbjudningar. hvaruti utlofvas superba premier åt den, som abon nerar på helt år, och dessa premier bestå vanligen i planschverk eller andra stora tryckta arbeten, till ingen eller till nedsatt betalning. Men när man anmäler sig för att afhemta dem, uppstå oförmodade hinder, dels hos redaktionen, som väl vill hålla dem tillhanda å den ort der tidningen tryckes, men icke befatta sig med deras transport och transportkostnad, minst till främmande länder, dels å postverkens sida, som vägra att foriskaffa de dryga völymerna såsom tidningsbibang. Slutet blir vanligen, att man nödgas ablita bokhandelskommissionär utrikes, och när premien hinner till Stockholm, har den uppgått till ett pris, som betager den all egenskap af premie. Flera svenska afnämare torde erinra sig hafva vunnit dylik kostsam erfarenhet. AnBonsen i Galignanis Messenger är lika opålitlig. Som franska postverket ej får befatta sig med tidningsteställning, låter redaktionen förskottsvis betala g både prenumerationskostnad och portobeloppet ör korsbandsförsändningen till flera namngifna länder, dit Frankrike har egen postföring eller för korsband fördelaktiga konventioner. Priset blir då jemförelsevis ganska billigt, men annonsen, som säger sig ha inberäknat transport och porto, kan icke ansvara för de extra pålagor, såsom provision, kronoatskylder, stämpelafgifter och dylikt, hvilket postverken i de främmande länderna ytterligare måste lebitera. Ett enda exempel torde vara tillräckligt. Den iberopade annonsen bestämmer för Tyskland ett pris af 125 francs. Men icke desto mindre kostar salignanis Messenger i Preussen 165 francs — preusiska taxan är otvetydig och uppgiften intet misstag imderkastad. Abonnent i Stockholm, som vill diekte hos redaktionen reqvirera bladet, kan utan tvifsel bekomma det under korsband till sig, men för en kostnad af 1:0 det för Tyskland utlofvade priset, 125 ranes, samt 2:0o det i gällande postionventioner tadgade priset för korsband emellan Tyskland öch Sverge, uppgående för berörda tidnings årgång till 14 francs, alltså för ett pris af 239 fr. eller temlisen mycket mer än abonnenten får betala då han ager svenska postverket till kommissionär (insändans evalvation till 217 francs är för hög, men derid behöfver ingen vigt fästas här.) Emellertid är meningen med dessa rader icke alt örneka, det en ändamålsenlig konvention med Sverges grannstater och isynnerhet med Danmark vorde äfven i dessaiförhållanden kunna bereda Sverge ördelar, som nu tyvärr saknas. Hamburg den 5 Dec. 1859. Tidskriftens utgifvare. EAA -SN