Aftonbladet – 14 december 1859, sida 3

H Ulwecrona. Ehuru vi ieke kunde anse oss förbundna att besvara mer än den första punkten af hr O:s anmärkningar, då alla de öfriga gälla den till borgareståndet ingifna motionen, skola vi likväl, då saken är af allmänt intresse, icke underlåta att i korthet påpeka de misstag insändaren äfven i andra punkter begått. Vi följa honom i den ordning han sjelf valt: 1. Det är ganska diplomatiskt af hr O. att helt enkelt förklara, det icke akademibolkhållaren anlitats att förestå en profession; men dermed lärer intet i sjelfva saken vinnas, då det faktum qvarstår, att en tjensteman vid-akademistaten, hr E. C. F. Schenson, som aldrig varit hvarken docent eller adjunkt, måste förordnas att uppehålla den nödställda professionen. Hr S: lärer vid detta tillfälle ännu icke uppnått .bokhållaregraden, : utan endast varit kanslist och såsom tillförordnad kamrerare fört akademiens räkenskaper. Det af oss, i sammanhang med det ifrågavarande, anförda exemplet, huru man, i brist af lärareämnen; nödgats fördela den 4:de professionens åligganden på de 3:ne öfriga, har br O. icke vidrört; och den strid emellan kanslersembetet och dey3:ne professorerna, som deraf uppstod, är också ännu i mångens minne. 2. Universiteterna i Paris oeh Strasburg äro visserligen universiteter i samma: mening som i Sverge och Tyskland. Det sednare universitetet var så tyskt som något annat, då Strasburg eröfrades af fransmännen; och om Pariseruniversitetet säger hr O. sjelf, sidan 98 i sin bok, att det varit mönstret för de yngre högskolorna i England och Tyskland. I nämnde skrift har hr O., likasom bär, åberoat Salvandy till stöd för sitt påstående om de speciella bögskolornas i Frankrike förfall; men när man genomläser Salvandys åberopade yttrande, finner man, att han icke med ett ord åstår,, det nämnda. högskolor äro sämre än de, som hafva 4 fakulteter, utan att han tillskrifver den högre undervisningens bristfällighet en helt annan omständighet, nemligen vanvården af de klassiska studierna! Då br O. icke anfört något yttrande af hrr Labouygre och. Laferrigre, lärer väl få antagas att deras vitsord icke varit mera kraftigt än hr Salvandys. — Foulouse, Montpellier etc. äro icke stora städer i Frankrike, ty allt är relativt; och hvarföre nämner icke hr O. Dijon, Aix, Rennes och Caen, som hafva blott mellan 2) och 40,000 invånare? : 3. Huru hr O. kan säga: Bland universiteter nämnes College de France, är ganska besynnerligt, då motionären just åberopat detta undervisningsverk; såsom bevis derpå, att likasom det gifves universiteter med blott 2 eller 3 fakulteter, så finnas numera läroanstalter utan namnet universitet, som på visst sätt äro fullständigare än dessa. Hvad hr O. vill vinna med der till. cynism gränsande berättelsen om qvinnorna och barnen är svårt att förstå, då han medgifver att elevernasantal i allt fall är så högt som angifvits. 4, Insändaren söker försvara sitt påstående om nödvändigheten af att odla alla vetenska per på ett ställe dermed, att de, som ätmnt göra djupare juridiska studier, måste studer: många för deras egentliga fack främmande. vetenskaper, innan de börja sina juridiska studier. Men nu har hr O. i sin bok sjelf erkänt, att djupare juridiska studier äro i Upsala en stor sällsynthet, att de studerande blot ba, till.mål att taliter qusliter absolvera examen, att då 25 taga hofrättsexamen, aflägge: juris-kandidatexamen af 1, att denne ende van ligen icke heller studerat särdeles grundligt samt att sistnämnde examen i Lund kommi alldeles ur bruk. Han medgifver således at endast. de sällsporda juriskandidaterna kunde ha någon nytta af de föreläsningar i död: språken ete., för Hvilkas afhörande fokultete: behöfde qvarbållas i småstaden, och det ä väl bekant, att äfven dessa kandidater högst obetyåligt vårda sig omi tämnde kunskapsäm otn, hvilka de få rigt säkerligen icke inivhemta på fö i 4 böcker. Fråas då, hvaruti detta behof af de öfriga faulteterna förefinnes? Intet hindrar dessutom. att de studerande i Upsala genomginge stuler, som hr Q. sjelf säger böra föregå, juridiken, innan de i Stockholm -egnade sig åt denna vete p. — Ett ganska komiskt bevis, huru föga de sjelfve, som ständigt föra vetenskapernas gemensamhet i munnen, tr derpå, och buru föga skäl de dertill hafv . är hr O:s bekännelse, sidan 55 i den åb .opade skriften, att ynglingarne, efter ett ha tagit kanslioch -kameralexamen, int äda i statsdepartementer och kollegier utan att ha sett en rad af allmänna lagen, su mindre inhemtat första begreppen af de: ekonomiska lagfarenheten. Då de sålunda icke ens vårdat sig om de ämnen, som l!gga deras examenskurs så nära, är de. särdeles eget att vilja påstå, det ynglingar. 2 skulle: studera de mera frimmande, hvilket dessutom enhvar, som bevistat universitetet, vet icke vara fallet. 5. Att professor Lindblad vanligen hvart 3:åje år föreläst juridisk encyklopedi låter mycket tveksamt och är i allt fall föga tillfredsställande, då den vanliga examenskursen afslutas inom-2 år, och det stora flertalet studerande således aldrig få höra något af detta i statuterna föreskrifna hufvudämne. Attprofessor Dellden, som i många år varit död och RER BE PSATENTT NA begrafven, på sin tid föreläste folkrätt, lärer icke. upphäfva sanningen af motionärens yttrande, att föreläsningar nu icke deruti hållas, och insändaren medgifver sjelf att romerska rätten, på sätt motionären omtalat, ligger nere. Att hr O., som under hela sin föregående! tjenstetid icke. baft tidxatt föreläsa rättshistorien, nu börjat föreläsa ämnet, är mycket glädjande, och vi göra 0ss ingen förtjenst i deraf att vi, uti den i början af året in-; förda recensionen af insändarens bok, fästade!. uppmärksamheten på den underlåtenhet här-1 utinnan, som dittills egt rum, då vi tvärtom! betrakta såsom en pligt, att i allt hvad på oss ; beror medverka till den akademiska undervisningens befrämjande. Emellertid torde en-! i E 1 1 i