Aftonbladet – 14 december 1859, sida 3

de fyra statssekreterarne och allmänna beredningen blifvit indragna, statsrådets ledamöter ökades från tio till tolf. En talare, friherre Stael von Holstein, trat, att om man ville döma af de i officiellz bladet införda uppgifter på afgjorda mål, beskaffenaf de ärenden, som afgjordes i konseljen icke särdeles invecklad beskaffenhet eller borde upptaga allt för mycken tid. Men talaren, sjelf tjensteman i konungens kansli, ehuru han ej tjenstgjort i konseljen, kunde likväl upplysa, att det vore högst fautift att bedöma ett ärendes beskaffenhet af dess nna rubrik. Från kammarkollegium t. ex. in0 besvär i mål rörande skattläggning; vägar, gnader, qvarnar, skjutsindelningar ete., derilunnågon, gång voro så digra, att de erfordrade hela dagar, om ej veckor att genomtråka, fast än de angå en obetydlighet. De konsultativa statsråden arbetade således -fyra dagar i veckan från kl 11 till 4—5 på eftermiddagarne-i statsrådsberedning, två dagar i veckan i konseljen och måste dessutom i vidlyftigare mål låta handlingarne cirk lera till granskning, för att ej tala om deras deltagande i de större frågorna, igranskning af komitebetänkanden, af inom departementen uppgjorda förslag till allmänna författningar, kongl. propositioner 0. 8. Vv. Påståendet vore således högst orimligt, att de ej vore öfverhopade af göromål och full; upp, om ej mer än sjelfva departementscheferna, hvilka, åtminstone på sednare tider, någon gång när besvärsmål förekomma i statsrådsberedningen absenterade, då saken icke rörde deras depa:tement. -Det vore fördenskull, i och för sig sjelft, det billigaste anspråkri verlden, att de konsultativa statsrådens antal ökades sill 4, så att en af dem åtminstone någon dag i veckan kunde hafva ledighet; men för den som önskade en förändrad arbetsindelning inom statsrådet i den syftning talaren angifvit, vore det: alldeles -oundgängligt. Man hade sagt, att detta kunde hjelpas genom besvärsmålens afskiljande från konseljen. Men konungens proposition om dessa måls hänskjutande under högsta domstolen hade likväl vid en föregående riksdag blifvit afslagen, och förslaget till en särskild, så kallad regeringsrätt — som väl skulle kostat 3 gånger så mycket som lönen för ett konsultativt statsråd — häde vid sednare riksdagar blifvit förkastad; och detta, enligt tal:s öfvertygelse, med rätta. Således vore för närvarande föga förhoppning om dessa administrativa besvärsmåls skiljande från konungens domsrätt. En utväg att förekomma olägenheterna af det nuvärande förhållandet vore likväl att öfverlemna beredningen och pröfningen af dessa ärender åt konsu tativa statsråd af utmärkt embetsmannaskicklighet, i förening med vederbörande departementschefer, hvaretter saken antingen kunde anmälas inför könungen eller beslutet utfärdas under Kongl. Maj:ts sekret. Beträffande det föreslagna nya departementet för allmänna arbeten och kommunshationsanstalter, så kunde vä: ingen bestrida behofvet och nyttan deraf. Visn hade ett rykte förkunnat, att om en särskild minister bildades för dessa ärender, den utmärkte man, hr öfverste Ericsson, som för närvarande leder våra jernvägsarbeten, skulle draga sig tillbaka, emedån han ej ville ingå uti konseljen och jemte chefskapet i sitt fack deltaga i ansvaret för alla de öfriga tåde vigtiga ärender och små bestyr, somimed nuvarande. organisation betunga och. uttråka departementscheferna. Denna omständighet skulle visserligen kunna tala för ett uppskof,; men talaren trodde likväl behofvet af ett sammanhang i denna vigtigea förvaltningsgren vara så påträngande, att alla personliga konsiderationer borde vika. Eller vore det icke orimligt, att, såsom för närvarande, inrikesministern hade chefskapet -för allmäuna arbeten, vägoch vattenbygnader, jernvägar, skjutsväsendet im. m., men att t..ex. hela postväsendet och telegrafverket sorte råde uzeder finansdepartementet? Emellertid vore inrikesdepartementet så belastadt, att det redan vore öfver en mans höfva, äfven med de utmärktaste egenskaper, att kunna intränga i alla dertill erforderliga detaljer, än mindre att belastas med ännu flera. Detta departement, om något, behöfde således med den utomordentliga utsträekning de allmänna arbetena på sednare åren vunnit, och med den stora be: tydelse ett ordnadt system för våra kommunikationsanstalter egde för landet, ovilkorligen någon lindring genom icrättandet af ett särskildt departement för dessä sednare. Det hade blifvit sagdt på detta rum, att en del af civildepartementets ärender kunde öfverflyttas på justitiedepartementet och (vid de gemensamma sammanträdena) att justitieministern hade nästan intet att göra. Detta bevisar, att den, som yttrat sådant, saknade all kännedom om justitieministerns vidsträckta åligganden. För ået första vore han den främste man i .konseljen oeh borde således-egentligen anses såsom ett slags konseljpresident, som borde ega en öfversigt af det hela. För det andra borde man besinna; att i en tid, då fråga vore om genomgripande förändringar i hela vårt lagverk, då förslag voro utarbetade till ny civillag, ny brottmålslag, ny kyrkolag, ny sjölag, nya krigslagar o. s:v., en justitieminister, som skulle räcka till för allt detta och verkligen ville, att lagstiftningen skulle gå raskt framåt, hade det mest svåra och måktpåliggande arbete af alla departementschefer. Talsaren visste åt: minstone, att justitieministrar i sednaste tider funnits, som velat med allvar börja ett sådant arbete och tillika varit i hög grad öfverhopade af deltagande i ärenden, rörande snart sagdt hvarje gren af förvaltningen. Denne minister har dessutom under sig justitieväsendet i alla dess grenar och fångvården samt den ömtåliga föredragningen af alla frågor om nåd i brottmål. Slutligen borde man äfven besinna, att det väl icke vore tr sin ordning, om de egentliga ministrarne, här såsom annorstädes, egde någon 1edighet att med egna ögon se och med egna öron höra, huru det står till i landet; om chefen för inrikesförvaltningen kunde genom resor under en och annan månad göra sig bekant med förhållandens i provinserna och vid länsstyrelserna, om han kunde bevista landtbruksmöten, inspektera landtbruksskolor; tillse de större allmänna arbetena o. s. v.; om ministern för landtförsvaret kunde någon gång blifva i tillfälle att inspektera de särskilta armåefördelningarne, göra personlig bekantskap med ställningen inom regementerna och dess befäl; om ecklesiastik ministern äfven kunde personligen se till, huru stiftsstyrelserna, universiteterna, läroverken :m. m. verkade för sina ändamål; om finansministern något mer än genom officiella rapporter kunde tagåkännedom om styrelsen vid våra bankinrättningar och hypoteksföreningar, tullverket o. s. v. Att sådant skullc vara ett verksamt medel icke blott för kontroll, utan äfven för en intinrare kännedom om landet och hvad -som särskilt tillhörde de resp. förvaltningsgrenarne torde väl ligga för öppen dag. Men sådant vöre nu nästan omöjligt, då departementscheferna året om vöro instängda i Stockholm, med-undantag för de korta mellantider af några ygckor, då konungen reser till Norge ellef andra inrikes orter, såvida icke äfven då fyra af dem åtfölja H. M:t. Såsom det nu vore inrättadt, att nemligen sämtliga statsråden ansågos skyldiga deltaga i afgörandet af all: regeringsärender, vore det snart .sagt otänkbart att icke deras, hufvudsak blefve ett dödande: skrifveri och ev tröttsam beredning för föredraghing af allas. k. mål hvarigenom statsmannaegenskaperna, äfven der de finnas, svårligen kunna få utrymme för sin yerksamhet och hvaraf följden beklagligen ofta måste blifva en slentrian eller en pedantism, som allt mer ocl mer aflägsnar intresset för och förmågan till beharid ling af de stora samhällsfrågorna. Talaren ön skade lifligt ett mouvement i konseljen i detta hänseende, och han ville gerna hoppas, att ett sådan Jå RET Ca 4 ar KA da ahhaaa