Aftonbladet – 14 december 1859, sida 3

Ridderskapet och adeln. LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Då det korta referatet af hr W. F. Dalmans yt trande angående konseljens tillökning möjligen kun nat ge anledning till missförstånd öch oriktig uppfattning af talarens mening, har red. ansett sig böra meddela en något utförligare sammanställning af hvad hr-Dalman i tvenne yttranden vid tillfället anförde. Hr Daman: Han hade icke, i likhet med en ta lare vid riksståndens gemensamma sammanträde fö regående Torsdag, ändrat öfvertygelse i ämnet sedan sista riksdag. Tvärtom vore han nu, såsom då, af den tanke, att K. Maj:ts proposition, som föreslår icke blott inrättande af-ett nytt departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter, utan tillika ökning af de konsultativa statsrådens antalfrån tre till fyra, hade ett bestämdt företräde framför det hvilande förslaget n:o 2,som ensamt begär en ny departementschef. Hans skäl härför vore att det förra förslaget innebure möjligheten af en förändrad organisation af arbetet inom konseljen, till stor fördel för det allmänna, på samma gång som det blefve en betydlig lättnad för departementscheferna. Denna förändring skulle bestå deruti, att föredragning af de s. k. besvärsmålen och i allmänhet mål af ringare vigt skulle kunna ske inför de konsultativa statsråden jemte chefen för det departement, hvartill ärendet hörde, men utan skyldighet för de öfriga departementscheferna hvarken att deltaga i pröfningen eller ansvarigheten för besluten i dessa mål, hvilka niöjligen derefter i en icke. aflägsen framtid kunde, när konungen vore förhindrad att låta dessa mål sig personligen föredragas, likasom Högsta domstolens domar och utslag, utfärdas under .K. Maj:ts sekret. Talaren mindes ganska val, att under öfverläggningarne vid både 1834 och 1840 årens riksdagar, avgående införande af departementalstyrelsen samt indragning af ej mindre statssekreterareembetena än rikets allmänna ärenders beredning, afsigten med inrättandet af de konsultativa statsrådsembetena var, den, att dessa skulle sättas i stället för den sistnämnda beredningen, så att de, i förening. med vederbörande föredragande departementschef, skulle hufvudsakligen sysselsätta sig med de enskilta besvärsmålm. fl., deri, gt 85 R. F., konungen egde fatta beslut, då minst af statsrådets ledamöter jemte vederbörande föredragande vore tillstädes. En sådan organisation skuHe hafva den fördel med sig, att departements cheferna icke såsom nu behöfde splittra sin verksamet åt så många håll och icke öda sin tid på granskniogen af en massa obetydliga mål, som vore helt och hållet främmande för deras eget departement. De kunde derigenom få ledighet att vida mer ännu egna sig åt de stora och vigtiga frågorna och säkert mindre än hitintills, både till besparing af kostnad och till gagn för saken, söka biträde hos en mängd komit6er, hvilkas arbete ofta visat sig alstra idel döda foster; De föredragande ministrarnes kollektiva öf: verläggningar i de större frågorna och formerandet af ett slågs ministerkonselj i dessa skulle också iaf seende derpå åt konseljens rådslag gifva vida mer kraft och homogenitet inför konungen, än som nu ofta torde vara händelsen, då samtlige föredra ande hafva en gemensam ansvarighet för alla både öra och små mål och således, hvar och en för sig. torde finna det göra tillfyllest att med en noggran nare uppmärksamhet följa hufvudsakligen de ärenden som röra deras eget departement. Att en sådan före ställning i sjelfva verket försvagade den ministeriellz nsvarigheten, vore alltför uppenbart. Pet visade sig fven af erfarenheten, att klandret för ett vigtigt ller olagligt regeringsbeslut vanligen drabbade, om icke uteslutande , åtminstone hårdast, konirasignenten huru han någon gång kunde dertill vara temliger skyldig. På samma sätt tillföll ofta för någon rege ringsåtgärd, som tillfredsställde det allmänna tänkesät set, hedern ensamt föredraganden från det depar c ment, derunder saken hörer. Sådant vore likvö svarken nyttigt eller rättvist. Men för att rätta et ådant missförhållande, vore en förändrad organisa ,.ion nödig, och denna kunde icke ske utan ct: illökadt antal medlemmar af statsrådet. Då grunt agen stiftades år 1809, bestämdes konungens konse! tt bestå af två statsministrar, sex statsråd, en L sansler och, då justitieärenden förevoro, en justitie sansler samt fyra statssekreterare, summa 14 leds nöter; hvarförutan tillika för de s. k. besvärsmåle nrättades ens, k. allmänna ärendens beredning, sor sestod af åtta ledamö Sverges folkmängd w jorda likväl då e mer än omkring två och tv redjedels millioner. Den räkvar väl nu omkrir 3,700,000. Att regeringsärendenas mängd oc vigt på de sednare femtio åren vunnit en stor ui kning, kunde väl ej bestridas, äfvensom att den lund ts des af den minskuing, som n, i följd deraf, att ål: Ä beskaffenhet, som förut tillhör 2tt, blifvit derifrån skilda oc mona domstolarnes. behand de vid sådant förhållande, om de: anses oskäligt begärdt, att, då numera ( bå jlin i kunde