Aftonbladet – 14 december 1859, sida 2

s.k. frihandelssystemet? Hvad innebär det? — Frihandel är ingenting annat än frihet ati verkställa utbyten — att få utbyta de produkter, hvarpå man har öfverflöd, emot dem. hvarpå man lider brist. — Och hvad är dette återigen annat än den direkta och nödvändig: tillämpningen af en princip, som utgör grundvalen för hela vår närvarande kultur: jag menar arbetets fördelning. Den, mina herrar, den, och ingen annan. är den grundsats, hvarpå hela systemet hvilar. Ty det finnes blott två vägar, på hvilka ma kan uppnå hvad man i materielt hänseend. önskar; två sätt, på hvilka man ärligen kar tillfredsställa sina behof, och dessa äro: Det ena, att sjelf göra den sak man behöfver: det andra att förskaffa sig den genom utbyte af en annån. Och hvilkendera af dessa utvägar är det som mest begagnas, eller kar begagnas? Må hvar och en i detta hänseende återföra sin uppmärksamhet på alla de föremål, hvaraf han sjelf har behof, på allt son finnes omkring honom, och han skall häpna öfver huru oändligt ringa af allt detta ba skulle förmå att sjelf åstadkomma. Icke er hundradel, nej! icka en tusendel af-allt hvad vi dagligen nyttja och behöfva kunna vi an: skaffa utan andras biträde, eller genom något annat medel än genom denna underbara, mellan millioner menniskvur rådande samverkan. hvars lifsprincip är eft fritt aficl och ett frit utbyte af tjenster och produkter. Den, son underkänner frihandeln såsom grundsats och i och med detsamma äfven principen om arbetets fördelning och dermed sammanhängand:. frihet till utbyte, den ställer sig derföre också. enligt mitt oförgripliga omdöme, på ett hel! annat kulturstadium än der vi nu i sjelfve verket befinna oss. å Det har sedan lång tid tillbaka, ända intill närvarande ögonblick, varit vanligt att mar på lagstiftningsväg sökt utöfva inflytande eller våld på menniskornas frihet, att på det sätt och den väg dem bäst synes få förskaffe sig sina behof. Tider hafva funnits här ilandet, då det var förmenadt, genom lagar till den grad drakoniska, att det i vissa fall. gällde ens lif. att fritt handla med sina egna produkter oc att sjelf åstadkomma hvad man behöfde. S var det t. ex. ej en landtman tillåtet att befatta sig med sådant arbete, som ansågs tillhöra stadsmannanäriogar; och, vid bårdaste straff förbjuden, att ?kladda? (såsom det hette) i någon dylik handtering, var ban sålunda förpligtad att i staden köpa äfven det, som han ganska väl sjelf kunde frambringa. Nu är rölen emell:rtid omkastad. Nu är det som ville man, så långt man förmår, genom lagstiftning tvinga menniskorra att göra allting jelfva, och, åtminstone så vidt det rörer utländska förbållanden, undvika det förderfliga utbytet. . Men månne icke naturen sjelf i detta fall har anvisat den väg, som bör följas? Har icke naturen sjelf bestämt hvarest silke, socker, kaffe, vin, säd, skog, o. s. v. lämpligast kunna odlas, och är det i sådant hänseende klokt att vilja omkasta naturens ordning? Detvore visserligen ej omöjligt, t. ex. för Sverge, att producera salt, men vore det skäl att så göra. 1 stället för att skaffa sig salt genom utbyte? På samma sätt: Danmark behöfver skogsprodukter och trävaror; skulle Danmark derföre förvandla sina bördiga åkrar och ängar till skog? — Bör England nödvändigt sjelf frambringa hela sitt behof af hampa och lin, hellre än att hemta dessa varor från Ryssland och andra länder? Med ett ord, bör ej hvarje land använda sina naturförmåner och sitt arbete på det sätt,: som af naturliga orsaker lemnar bästa resultat, och för öfrigt ej sky att genom utbyte anskaffa det,som lättare. på denna väg kan erhållas, än genom direkt produktion? : S Men då kommer man icke till detta mångfrestande i allt, som man nu så ofta hör påyrkas, utan man koncentrerar sin kraft på ett mindre. antal naturliga näringar, i hvilkas bedrifvande mån då äfven vinner skicklighet och framgång. Hvad nu blifvit sagdt om arbetsfördelningens nytta, med afseende på förhållandet mellan olika länder, gäller lika väl i fråga om skilda orter inom samma land. Hafva vi ej slättbygder, skogsbygder; bergsbygder, skärgårdstrakter? Och har ej naturen sjelf bestämt dessa orters förnämsta näringsfång? Men äfven der icke naturen uppdragit dessa skarpa gränslinier, hafva ofta i industrielt hänseende, på grund af vanor och fortplantad arbetsskicklighet, märkvärdiga olikheter utbildat sig. Hvem känner icke linneväfnadsindustrien i Norrland; bomullsindustrien i Westergötland? Och. mångfaldiga andra exempel finnas dessutom i samma väg, såsom: klockmakeriet i Dalarne; humleodlingen i Vingåker; nubbsmidet i Lerbäck; kruttillverkningen i Husby m. m. På vissa örter tillverkar man korgarbeten, på andra laggkärl 0. 8. v. — Ligger det något ondtutiatt en trakt sålunda utvecklar en för densamma lämplig industri och deri förvärfvar sig en större konstfördighet, för att sedan genom utbyte lättare kunna förskaffa sg hvad den behöfver, än genom att göra allting sjelf? — Jag hemställer, om icke grunden till hela detta förfarande, nemligen arbetets fördelning, deraf följande utveckling af yrkes-skickligheten samt slutIgen produktionens utbyte är fullkomligt riktig och just utmärkande för en högre: kulturgrad; och jag hemställer, om icke principen är alldeles enahanda i förbållandet mellan olika länder. Emellertid är det detta man bestrider och söker motverka genom uppställandet af hinder mot det fria utbytet mellan folken, hvilket anses leda. till vårt förderf. — Man talar om de stora olägehheterna af importen, men man tyckes icke bafva besinnat, att det ofta kan varaen uppenbar fördel att importera vissa efekter i stället för att sjelf tillverka dem..— Jag vill taga ett exempel, som vi alla dagar hafva för ögonen. — Här, ligga på. flera: ställen i staden stora högar af Jernrör till den nya vattenledningen, hvilka äro hemtade utifrån. — Nå TT änder antaman då att danna Ynttor In dn.se