Aftonbladet – 13 december 1859, sida 2

— Det händer tyvärr ej sällan att man hos medlemmar af vårt presterskap finner en förvånande brist på insigt i andan af den lära, som det predikar. Men en mera upprörande okunnighet om hvad kristendom är ha vi ej örnummit än den, hvartillsen prestman i Göteborgs stift gjort sig skyldig, att döma af följande till Bohus läns tidning insända berätelse: Uti Bohus läns tidning n:r 91 af den 24 November omförmäles, att fattighjonet enkan Britta Lindverg, på hemmanet Påstigen i Svarteborgs socken af etta län, har den 13 dennes beröfvat sig lifvet ge1wom dränkning i en brunn, och att orsaken till detta veslut anses vara en af religiöst grubbel förorsakad nindre redig sinnesstämning. : Det är med anledning häraf vi skola yttra några ord: : Trädgårdsmästare-enkan Britta Lindberg, hvilken i många år och intill sin död åtnjutit fattigunderhåll sf Svarteborgs församling, gjorde sig städse känd för en utmärkt hedrande vandel. De personer, hos hvilka aon tid efter annan haft sin bostad, instämma alla uti det omdöme att det varit en glädje hafva denna gamla fromria gumma i sitt hus. Också sökte det gamla fattighjonet att ä sit sida göra allt hvad hon kunde för att icke ligga dem till last, som vårdade henne. Hon kunde, i anseende till sin höga ålder, ej företaga något ansträngande arbete, men gjorde hvad-hon kunde för sin omgifnings nytta och trefnad, och — så besynnerligt det än kan låta — spridde lenna gamla fattiga gumma städse trefnad omkring sig. Sjelf renlig till ytterlighet, ville hon ock hafva rent omkring sig och var derföre alltid en god hjelp id städningsbestyren. Långa stunder hvarje dag tillbringade gumman vid sin. bibel och psalmbok, hvarutur -hon, på allmogens vis, vanligen läste högt. Gumman sysselsatte sig äfven med barnundervisning; cy på sett ställe, hvarest hon i många år vistades, lärde hon -barnen att läsa: ; A Så framlefde gumman; allmänt älskad af alla som kände henne, sina dagar ända till innevarande års uöst då hon, omkring 90 (säger nittio) år gammal, evistade husförhöret iden rote af församlingen, hvar1 hon hörde: Vid detta husförhör kunde den åldga ej tillfredsställa komminister Fasts fordringar å kunskap uti kristendomens hufvudläror, hvarföre han ansåg Berne icke vidare böra vara berättigad tt begå Herrans Heliga Nattvard. Efter hemkomsten från. detta -husförhör förföll den samla i djupt svårmod. Af medlidande med hennes sorg erbjöd sig den bonde, hos hvilken hon vistades, efter 1ågon tid, att skjutsa henne till bemälde komminister, på det att hon skulle kunna utverka sig villträde till Herrans bord. Af detta anbud begagnade sig gumman med glädje, och ankommen till komministern erhöll hon ett mellan fyra ögon med denna värdige. prestman; Hvad gumman der fick höra vet numera endast Den Högste och hr Fast, men hvad man Vet är, att gumman lemnade prestbostället mera förtviflad än gågonsin; och att hon beklagade sig öfver att hafva blifvit förespeglad den eviga fördömelsens. Dagen efter hemkomsten från denna resa kastade sig den åldriga gumman i en brunn. Hvad säges om en prest, som utesluter en 90-årig gumma från Herrans Heliga Nattvard, hvartill hon, såsom. varande en. from och god kristen, under hela sin långa lefnad haft obebindradt tillträde och derigenom, jemte siha hotelser med den eviga för dömelsen., bokstafligen åstadkommit en själaångest, hvilken haft så upprörande resultat? Alla reflexioner göra sig sjelfva!